AIK - Varbergs BoIS1 - 0
Fem spaningar efter AIK - Varbergs BOIS
Hemmaplan och AIK brukar innebära tre poäng. Så var även fallet i onsdagens match mot Varberg. Det var en krampaktig men förlösande seger och det stora glädjeämnet var Bilal Husseins comeback från skada.
1. Kvalitet saknades i sista tredjedelen
Det var ett AIK som tog kommandot i matchen direkt. Man hade ett stort bollinnehav och belägrade Varbergs planhalva. Men trots det hade “Gnaget” förtvivlat svårt att skapa målchanser. Det saknades kvalité både i inläggsspelet och de sista avgörande passningarna. Zack Elbouzedi hade total lekstuga med Varbergs vänsterback Hampus Zackrisson men lyckades inte med den sista aktionen. Nu löste det sig lyckligtvis när Sebastian Larsson pangade in straffen, men det var bekymmersamt att se hur svårt vi hade att slå den avgörande djupledspassen eller inlägget. Bortalaget kunde relativt enkelt freda sitt mål från de flesta AIK-anfall och detta är ett problem som måste lösas innan derbyt på söndag.
Sett till den offensiva kvalité “Gnaget” har är det något oväntat hur pass svårt vi har att skapa kvalitativa målchanser. Spelmässigt gör vi det bra och för spelet, det är något Bartosz bör ta med sig till kommande matcher. Men anfallsspelet lämnar en hel del att önska. Anledningen till detta kan vara att flera offensiva spelare spelar på nya positioner. Jordan Larsson behöver anpassa sig till sin “fria” roll, Stefanelli spelar på en kant, något han inte gjort tidigare. Bartosz behöver bli mer konsekvent i sina laguttagningar och ge spelarna tydliga roller. Då kommer det lossna offensivt.
2. AIK vann den fysiska kampen
Varberg satte tonen tidigt i matchen genom att gå hårt åt AIK-spelarna. Men när domare Ladebäck blåste av matchen var det hemmalaget som gick segrande ur striden. Milosevic och “Sotte” steppade upp och såg betydligt bättre ut än mot Malmö. Duon stångades med Simovic ett flertal gånger och vann den interna kampen mot den 199 centimeter långe anfallaren. AIK:s största akilleshäl under inledningen av säsongen har varit fysiska spelet. Mot Varberg var det dock ett steg framåt. Det smällde rejält i många i närkamper och jag tycker Bartosz mannar stod upp bra. Försvarsspelet på defensiva fasta situationer såg bättre ut. Varberg har gjort sig kända för att vara ett långt och kraftfullt lag som är bra på fasta situationer, men AIK lyckades neutralisera Hallandslaget och hålla dem borta från farliga målchanser.
Förvisso var inte motståndet det bästa kvalitetsmässigt, men det var glädjande att se ett AIK som såg tyngre och starkare ut. Tiden får såklart utvisa om “Gnaget” lyckas hålla i detta men det var helt klart ett steg i rätt riktning.
3. Slösar AIK bort Jordans potential?
Jordan Larssons fria roll bakom Nabil Bahoui har hittills inte givit den utväxling som alla AIK-supportrar hoppats på. Anfallaren har förvisso sett väldigt fin ut i spelet, men han kommer ofta alldeles för långt ner i banan för att Larsson ska kunna bidra med poäng. I matchen mot Varberg så fortsatte Bartosz att spela Jordan i en droppande roll och insatsen var något av en besvikelse. Jag tror Larsson skulle nå ytterligare en nivå i AIK om han fick en mer framåtlutande position. Då kan han få ut mer av sin offensiva egenskaper och börja producera mer poäng. Nu känns det som Larsson har för många olika ansvarsuppgifter. Kontraktet löper ut den 30 juni och snart måste det lossna i poängprotokollet. Beroende på vilken formation Bartosz väljer kan Jordan antingen gå som ytter eller anfallare. Fortsätter AIK-tränaren med 4-4-2 bör han spela anfallare men då bör han vara betydligt mer i boxen och avlasta “Nabbe”. Mot Varberg var det tydligt att AIK saknade en spelare i boxen och där ska Jordan vara. Vill Bartosz få ut max av anfallaren poängmässigt borde han få en mer offensiv roll.
4. Bilal har varit saknad
När truppen släpptes på onsdagsmorgonen var det ett specifikt namn som var oerhört glädjande att läsa, Bilal Hussein. Mittfältaren har missat inledningen på säsongen men igår fick han ett inhopp när han bytte av Yasin Ayari i den 72:a minuten.
Det finns helt klart positiva delar att ta med sig från “Billys” inhopp. Han bidrog direkt med ett lugn till mittfältet med precisa passningar och var lika bollltrygg som tidigare. Det syntes direkt att AIK blev ett bättre lag när Hussein kom in och visade hur viktig han är för “Gnagets” spel. Det återstår att se hur pass redo mittfältaren är inför derbyt. Men om “Billy” startar kommer han garanterat ha en nyckelroll i söndagens match.
5. Vem ska ta offensiva fasta?
Tidigare år har det varit givet vem som ska ta offensiva hörnor och frisparkar. Sebastian Larsson har inte haft någon konkurrens alls på den positionen, förrän nu. Jordan Larsson fick inledningsvis ta både hörnor och frisparkar, men med blandat resultat. När det väl blev dags straffspark klev dock “Seb” fram och visade att gammal är äldst. Det har varit blandade resultat på offensiva fasta situationer. Larsson och Larsson har legat bakom ett mål vardera. Båda målen via offensiv hörna Alexander Milosevics nickmål mot Norrköping och Bahouis reduceringsmål mot Häcken, som uppkom efter “Sebs” hörna.
Det blir intressant och se vem som kommer ta offensiva fasta framöver. Gissningsvis får båda fortsatt förtroende. Jag håller fortfarande “Seb” högst av duon, men om Jordan fortsätter på den inslagna vägen och serverar “Milo”,”Sotte” och Lustig med flera på ett bra sätt är det inte omöjligt att han tar sig förbi.
Vad är era tankar om matchen? Hur ska vi få fart på offensiven? Hur ser ni på Jordan Larssons roll i AIK? Hur viktig blir Bilal Hussein? Vem ska ta offensiva fasta i AIK?
