Brommapojkarna - AIK
0 - 2

Fem spaningar efter Brommapojkarna-AIK

Som spaningar idag valdes sådant som varit - milt uttryckt - frågetecken tidigare i vår. Fick vi några vettiga svar då? Ja kanske även om det naturligtvis krävs mer än en väl genomförd match för att känna tydlig optimism. Vi har faktiskt bara två segrar i år. Idag mot ett klassiskt superettanlag i BP och tidigare mot det ALLTID nedflyttningshotade Bajen.

Under lupp i dagens spaningar låg:

John Guidetti
JG inledde piggt med ett par fina ingripanden där han visar prov på sin fina bolltouch. Ändå lyste ett visst mått av matchoträning igenom. Kom ibland fel till bollen men det bör ordna sig när John fått några 90-minutare i benen. Efter Bianca Ingrossos (har hon inget eget jävla liv?) film av Guidetti i Båstad kan det vara så att han behöver visa klart mer innan supportrarna blir nöjda och visst – det var ingen superinsats från John även om det var ett litet steg i rätt riktning.

Ska man ändå vara rättvis så krävs det två för att dansa tango och Johns anfallspartner Omar Faraj verkade inte ha bästa dansskorna på sig idag. Faraj är en kämpe – det har sagts förut – men det räcker liksom inte ifall man inte är tillräckligt bra. Okej, han visar på ett par fina aktioner i andra halvlek men det krävs mer. När vi nu går i värvningarnas tid hoppas jag att firma Berntsen-Hansen inser att det behövs en bättre lekkamrat åt John Guidetti – eller åt Faraj då JG ännu inte orkar spela hela matcher.

Spelsystemet
AIK ställde upp med en 3-5-2 uppställning vilket kändes föga förvånande. Min tippade startelva gick in till nio av elva positioner. Det blev Haliti istället för Tihi och Hussein gick före Durmaz. Systemet fungerade idag men jag vill inte gå med på att dagens match skulle vara ett slags kvitto på att det är såhär AIK ska spela.

Tvärtom. Jag ser istället att det blir alltmer klart att laget bör slå om till 4-3-3 eller varför inte 4-4-2. Det sistnämnda skulle öppna för en mer tydligt offensiv uppgift för Rui Modesto. I nuläget är portugisen AIK's överlägset bäste målskytt och det vore mycket spännande att se vad han skulle kunna åstadkomma som ytter på ett fyrmannamittfält.

Defensiven
Med tanke på hur det såg ut långa stunder mot Elfsborg fanns det en oro över hur det skulle ageras i försvarsspelet i allmänhet och i eget straffområde i synnerhet. Idag syntes en beslutsamhet som ofta saknats i år. Känslan av att man hellre låter någon annan gå på eller ta hand om inlägget för att slippa vara den som ”går bom” kändes som bortblåst.

Trebackslinjen fick – ska sägas – god hjälp av att spelarna framför den inte fuskade med pressen. Det var som om killarna äntligen förstått att det inte finns utrymme för att tubba på det defensiva arbetet.Löpningarna togs, bollar vanns – inte minst av Keita – och BP fick svårt få fram vettiga passningar till sina anfallare. När bollarna då och då hittade in i vår box såg det rätt nästan alltid enkelt ut för AIK-backarna att vinna dem. Extra cred här till Sotte som ser ut att bli den som får chefa bakåt i nuläget. Med facit i hand borde kaptensbindeln gets till Papagiannopoulos.

Vid de tillfällen BP får möjlighet att spela runt bollen på AIK's planhalva handlar det just om att spela runt. Det uppställda AIK-försvaret andas lite Norling-shape och ser väldigt svårforcerat ut. Längst bak agerade Nordfeldt med pondus och att det är lätt att tänka att de gånger Kribba agerat lite darrigt i vår har det till stor del berott på förvirringen framför honom. Med ett väl fungerande uteförsvar blir Nordfeldt genast den allsvenska toppmålvakt vi vet att han är.

Offensiven
Plötsligt fick vi se ett AIK som vågade offensivt. Kan det här vara slutet på lönlösa inlägg till en ensam spelare bland flertalet motståndare i straffområdet. Redan efter dryga kvarten hade vi fått se flera exempel på AIK-anfall där det fylldes på med folk i boxen. Att det redan då stod 2-0 till AIK var långt ifrån ologiskt.

Idag fick vi se ett rörligt anfallsspel. Med rörligheten kommer fantasin eftersom det är först på rörliga medspelare det går att hitta överraskande drag. För första gången i år tycktes Bilal Hussein trivas på en fotbollsplan. Hans fina passningsspel syntes igen och betalade sig även i form av två assists.

Tändningen
AIK kom ut som ett nytänt lag. Det såg piggt ut i benen och känslan från första minuten var att man slutit leden, knutit nävarna och bestämt sig för att ”nu ska ni få se på fan”. Det satt nyförvärv på läktaren. Det samt vetskapen att ytterligare namn är på väg in kan ha hjälpt till att få alla att inse att ”min plats i laget är hotad om jag inte presterar på hög nivå”.

I andra halvlek blev AIK ett betydligt mer bevakande än spelande lag men det fuskades inte med inställningen. Även om anfallen blev färre var man noga med att hålla positioner och ta löpningar defensivt. Bollar som BP ändå fick fram togs bort effektivt. Det var bara vid ett tillfälle det blev riktigt farligt och det var när Sotte – planens kung annars – tappade Vasic som i ärlighetens namn borde ha gjort mål.

Slutligen vill jag knyta an till det jag skrev igår om BP. Visst, AIK gör mycket rätt och bra idag men jag tror inte att Brommapojkarna är en riktig värdemätare. Det krävs fler insatser av minst den här kvaliteten – förmodligen ännu högre redan på lördag mot Häcken – innan jag vill påstå att AIK är på gång. Spelarna måste gå in med 100-procentig inställning i varje match med en full medvetenhet om att faran inte är över och heller inte kommer att vara över på länge.

BP kommer säkerligen att dala i tabellen. I nuläget har AIK nio poäng upp till Brommapojkarna. Visar AIK samma noggrannhet, inställning och håller minst den här nivån fortsättningsvis kommer man att vara förbi BP i november men – då måste man också göra det. Varje dag, varje vecka i ytterligare 17 omgångar