Fem spaningar efter Djurgårdens IF - FC Luzern
Trots ett resultat som inte gick Djurgårdens väg fanns det ett antal ljusglimtar att ta med sig från förlustmatchen hemma mot Luzern. Schweizarna såg ut som ett sämre lag än sina blårandiga motståndare, men likväl blev det förlust efter ett tidigt ledningsmål. Här är Forum 1891:s spaningar från matchen.
Mäktig inramning från början till slut
Redan under den traditionsenliga ‘’Hey Jude’’ gick stämningen från läktarhåll nästan att ta på. Den rapporterade publiksiffran, klart under 20 000, var knappast den starkaste man sett på Djurgårdens hemmamatcher ens den här sommaren. Med det sagt kan inget förtas från de trogna supportrar som dök upp under torsdagskvällen. En bra stund innan avspark var det tydligt att hemmapubliken ville gjuta mod i spelarna med sin sång och en ljudvägg som få andra föreningar kan uppbåda. De blårandiga läktarna bjöd på många högljudda visselorkaner och konstant sång med hög volym under nästan hela matchen.
Publiken gjorde sannerligen sitt yttersta för att påverka resultatet, även domaren måste ha haft svårt att tänka med tanke på den ljudkuliss som målades fram på Tele2 under torsdagskvällen. Efter DIF:s trippelbyte en dryg kvart in i den andra halvleken tappade man lite av spelet under ett par minuter. Hemmalaget vann ett inkast intill Luzerns straffområde varpå det jublades på läktarna som om man fått en straff med sig. Detta verkade göra susen för hemmalagets spel som därefter verkade återhämta sig märkbart. Även Luzerns tränare, Mario Frick, nämnde atmosfären som något de hade väldigt stora problem med att hantera - vilket såklart är ytterligare en fjäder i hatten för Djurgårdens läktarkultur.
Spelsugen Mange
Efter den senaste tidens petningar av Djurgårdens lagkapten, Magnus Eriksson, var den skickliga mittfältaren åter en del av lagets startuppställning när det återigen vankades Europaspel. Redan i den tredje minuten drev han upp bollen längs vänsterkanten efter en bollvinst högre upp i banan. Utan några tydliga passningsalternativ tog han sig vidare framåt och efter att, åtminstone nästan, ha lyckats dribbla sig förbi två försvarare gick han ner och tilldelades frispark. På samma frispark, som Eriksson själv förvaltade, kom också Djurgårdens ledningsmål. Jesper Löfgren fick in bollen i nät efter en tilltrasslad situation. Assisten tillföll därför inte Eriksson, men det var tydligt att han redan då var på ordentligt spelhumör.
Lagkaptenen gjorde sitt bästa för att hjälpa publiken i deras jakt på att driva upp stämningen på Tele2. Eriksson föll i rätt lägen, drev på medspelarna och gnällde på motståndarna. Han såg ut som fjolårssäsongens blårandiga kapten igen, även om också han hade perioder i matchen då prestationen inte var på topp. Något händer med Djurgården när Eriksson är på det humör han var på idag. Hans uppoffrande spel leder laget in på samma bana, och efter att han byttes ut smälldes det fortfarande på friskt från Djurgårdshåll. Så har inte varit fallet under många matcher denna säsong, vilket har varit lika tydligt som det varit saknat.
Resolut och imponerande insats av Löfgren
Få djurgårdare kan ha missat att Marcus Danielson saknades i lagets mittlås i hemmamötet mot Luzern. Efter mittbackens röda kort i DIF:s senaste match i Conference League, hemma mot Lech Poznan, skulle Jacob Une Larsson tillsammans med Jesper Löfgren fylla luckan efter den tidigare lagkaptenen. Den senare av de båda stod ut, vilket inte är orimligt med tanke på att han vanligtvis bildar mittbackspar med Danielson. Löfgren gjorde Djurgårdens mål efter en tilltrasslad situation i matchens inledning, men det var inte i den situationen som han sken starkast.
Löfgren såg väldigt resolut och självsäker ut under hela matchen. Även Une spelade klart bättre idag än vad man fick se mot Elfsborg, men frågan är om inte Löfgren stod för ytterligare ett genombrott i djurgårdströjan i dagens match. Han städade undan när det blev fel högre upp i planen och det kändes sällan eller aldrig särskilt farligt när det var den reslige mittbacken som utmanades av gästerna från Schweiz. Med tanke på den halvtaliga backlinje som Djurgården kom till spel med, sett till säsongens första halva, ska Löfgren ges en eloge för att ha hållit samman försvaret så väl som han gjorde. Att många inför säsongen såg på Löfgren som en duglig ersättningsspelare var inte orimligt, men i ljuset av hans prestationer under säsongen kan inte många stå fast vid den ståndpunkten.
Matchtaktik som snabbt gav utdelning
Med den senaste insatsen mot Elfsborg i åtanke fanns det skäl till oro för Djurgården. Inte bara hade spelarna utmanövrerats på planen, det skickliga tränarparet Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf hade också utmanövrerats vid sidan av densamma. Med tanke på att man nollats i numerärt stora förluster mot Elfsborg på hemmaplan två av de senaste tre tillfällena bör skulden sannolikt också landa på just tränarparet och deras uppenbart bristfälliga matchplan. Mot Luzern verkade matchplanen vara välanpassad för motståndet. Inte minst då schweizarna uplevdes som irriterade och tillbakatryckta under stora delar av matchen.
Försvarsspelet fungerade bra kontinuerligt under matchens gång, presspelet såg ut som det kan göra under Bergstrand och Lagerlöf i de bättre stunderna. Laget kom till många bra lägen och verkade närma sig ett ytterligare mål flera gånger om, innan Luzern avgjorde matchen. På presskonferensen efter matchen berättade Lagerlöf att man i halvtid helt enkelt pratat med laget om att gå ut och göra som man gjorde i matchinledningen. Även om resultatet inte var det hemmapubliken önskat på förhand fick man se långa perioder där Djurgården agerade i sann järnkaminanda. När Luzern gjorde mål försvann den, vilket leder till antagandet att det nog inte var matchplanen som var problemet i matchen…
Ett sargat hemmalag efter en trasslig säsong
En sorts vansklig stabilitet verkar infinna sig hos Djurgården när man är i ledning denna säsong. Så var även fallet idag då man innan Luzerns kvitteringsmål såg ut att kontrollera matchbilden väl. Målet i sig var både oväntat och onödigt, med tanke på att Jacob Widell Zetterström var tydligt på bollen som inte såg omöjlig ut att rädda. Dessutom kändes inte gästerna särskilt nära att göra mål sett till spelet och de lägen man lyckades komma till. Efter Luzerns kvittering tappade man momentum, vilket kanske inte är särskilt konstigt alls. Däremot har den reaktionen blivit mer regel än undantag för Djurgården under innevarande säsong.
Om man upplevde hemmalagets spel som otillräckligt efter schweizarnas kvitteringsmål får man nog leta efter ännu rakare superlativ efter deras ledningsmål. Målet kom sent i matchen, även detta under en period där Djurgården kändes närmare nätet än motståndarna. Efter Luzerns andra mål verkade hemmalagets geist helt ha lämnat spelarna som nu inte längre föreföll varken kunna kommunicera eller spela tillsammans. Missförstånden och de missade passningarna var fler än man sett på länge, även om man också då hade någon form av chans till kvittering med tanke på de lägen man skapade.
Djurgården verkar hitta nya sätt att förlora, även om tendenserna i matcherna ofta påminner om varandra, vilket i sig är oroande. Med det sagt var detta en match som helt klart hade kunnat gå Djurgårdens väg. Dessutom har Blåränderna samlat på sig enormt mycket användbar vana av Europaspel under förra året. Dubbelmötet är långt ifrån över, men det är något som inte stämmer hos Stockholms Stolthet. De kommande bortamatcherna, som inte heller gått blårandig väg under säsongens gång, kan komma att bli helt avgörande för laget. Än ska vi inte räkna bort pannbenen hos många av DIF-spelarna, som säkert också fått blodad tand efter det sena avgörandet ikväll. Men visst bör man nog snart få styr på saker och ting om man inte vill tappa chansen till vidare spel i Europa, såväl den här säsongen som nästa.
