Djurgården - Hammarby
1 - 0

Fem spaningar efter Djurgårdens IF - Hammarby IF

Återigen vankades det derby på Tele2 Arena, läktarna färgades blå och Djurgården vann. Här är Forum 1891:s fem spaningar efter matchen.

Påkopplat men (lite väl) ivrigt Djurgården
Det var tydligt att Blåränderna välkomnade lillebror, eller storebror (det är tydligen svårt att hålla koll på årtal), till Tele2 med en derbyinställning som Djurgårdssupportrarna knappast varit bortskämda med under det senaste decenniet. Man gick hårt in i närkamperna och vek sig inte en tum i duellspelet, samtidigt som samtliga spelare var villiga att offra det mesta för att blockera skott eller hinna före på en 50/50-boll. Å andra sidan värderades kontringar lite för högt av Djurgårdsspelarna i första halvlek, då många längre bollar försvann längs vägen. Till exempel bjöds vi på en hel del långa utkast från Jacob Widell Zetterström, till Kim Bergstrands uppenbara förtret då alldeles för få av dessa renderade i att Djurgården kom undan med bollen. Djurgårdens prestation över hela matchen lämnade helt klart mer att önska, och även om det som sagt såg lite väl ivrigt ut under den första halvleken var det sannolikt inställningen som bar laget till vinst idag. Hammarby såg inte ut att kunna svara på Djurgårdens fysik någon gång under matchen egentligen – och när matchen böljade åt båda håll var det en brytning vid mittplan som ledde till segermålet.

Elektrisk stämning och pricksäkra tifon
Djurgården presterade ett grafiskt snyggt tifo med en hyllning till Stockholms Stadion, vilket bara det får anses som lite av en pik mot alla Bajare som uppenbarligen lider enormt av att dela arena med DIF. Grädden på moset lästes ‘’Vissa arenor är ämnade att stå kvar för evigt’’. För er lite yngre läsare ska sägas att det brukade stå en arena vid Globen för ett gäng år sedan. Trycket från läktarna var påtagligt under hela matchen och sångerna från Sofia avlöstes endast av applåder till hemmalagets prestationer, samt busvisslingar åt spelare som matchen igenom försökte skapa sig fördelar med tjuvnyp och maskningar. Lite då och då kunde man urskilja några dova trumslag från den norra läktaren men allt som allt kändes det som faktiska fotbollsläktare på Tele2, dagen till ära. Även sommarkänslan var tydligt närvarande då Sofia kryllade av bara överkroppar och dyra solglasögon.

Den som väntar på något gott
Nu har vi visserligen inte fått vänta så länge på Gustav Wikheims första mål, men med tanke på all kritik han fått utstå har kanske inte alla Djurgårdare vågat hoppas på att det ska vända för den brasilianska norrbaggen. Det tog inte många minuter efter Wikheims inhopp innan han hade hittat ut till Haris Radetinac på motsatt kant, tagit en löpning in i boxen och dunkat in det förlösande 1-0-målet. Redan från Wikheims första bolltouch såg man ett helt annat flyt än tidigare under säsongen och spelaren som Bosse Andersson plockade in i vintras börjar komma fram allt mer. Även bortsett från sekvensen som ledde till Djurgårdens ledningsmål förändrades något med Wikheims inträde på planen. Man hittade i honom en säker uppspelspunkt och ett farligt kontringsvapen som sånär spelade fram Elias Andersson till 2-0 en knapp kvart efter Wikheims mål. Dessutom märktes en tydlig skillnad i Wikheims eget agerande när motståndarna hade bollen: han offrade sig, tog hela tiden löpet hem och återfanns inte sällan i eget straffområde. Djurgårdare minns nog säsongens första omgångar då norrmannen helst lattjade runt i offensiven och tog minst sagt anonyma löpningar i motsatt riktning.

Kvalitetsskillnad i truppbredd
Som tidigare nämnt, matchen böljade åt båda håll och inget av lagen verkade hitta ett sätt att bryta dödläget. Visserligen gjorde även Hammarby några byten ungefär samtidigt som Djurgården, men skillnaden mellan de inbytta spelarna visade sig stor. För Bajens del kan man konstatera att bl.a. Paulsen fanns på plan, han syntes en del i spelavbrotten, men det var samma spelare som skulle ‘’göra det’’ såväl innan som efter bytena. Det fanns en del goda insatser även från söderhåll men den spets som Hammarby hade på planen orkade inte mot slutet och de inbytta spelarna gjorde i ärlighetens namn väldigt lite skillnad. Å Djurgårdens sida byttes, som sagt, Wikheim in - vilket får sorteras under kategorin "dröminhopp" Men även utöver Wikheim ska nämnas att Emanuel Banda såg pigg ut och stod för assisten till segermålet. Dessutom spelade Elias Andersson bra, han rensade undan en del bollar och såg solid ut samt var mycket nära att punktera matchen fullständigt efter Wikheims servering till honom i boxen. Spelidén var naturligtvis inte densamma i likaställning som i ledning med lite tid kvar av matchen och utifrån att Djurgården stod samlat i försvarsspelet är det orimligt att förvänta sig samma saker från slut- som startelva. Oavsett vilket var aldrig känslan att Djurgården tappade i kvalitet med anledning av bytena, snarare fick man in fräscha ben som mycket väl hanterade både nivån och pressen som ett derby innebär.

Serieledare i en haltande tabell
BK Häcken har som bekant imponerat stort under säsongen samtidigt som tongångarna runt Djurgården varit milda, minst sagt. Snacket har kretsat mer kring interna konflikter och kritik mot enskilda värvningar, snarare än lagets fina målskillnad och bevisade kapacitet. Visserligen har bortaspelet minst sagt hackat under årets gång, och det är inte fel av media att peka på enskilda spelare som borde prestera bättre. Det har sannerligen gått snabbt för Djurgården, som före uppehållet inte tagit en enda vinst på bortaplan, och tongångarna i Djurgårdsled vittnar om att det är en något oväntad utveckling även för de egna supportrarna. Djurgården har nu två fler spelade matcher än Häcken, varav den ena av dessa spelas idag, och kan dessutom se sig passerade av Bajen (förutsatt att de lyckas skramla ihop en vinstmarginal på sex mål i hängmatchen).

Bubblare:
Djurgården Fotbolls (@DIF_Fotboll) tweet efter dagens vinst med en syrlig passning till Hammarby och deras tifo, ‘’Så mycket mer än 3 poäng!’’.