Djurgården - IFK Göteborg
1 - 1

Fem spaningar efter Djurgårdens IF – IFK Göteborg

Blåränderna misslyckades med att på riktigt krympa avståndet till Malmö FF. Nu känns en guldstrid avlägsen med tanke på insatsen mot Blåvitt. Här är Forum 1891:s fem spaningar efter matchen.

Kollektiv härdsmälta – räddades av nyförvärv
Det var upplagt för fest på Tele2 Arena. IFK Göteborg var på besök – ett lag Djurgården har haft lätt för på hemmaplan. Föreningen skulle äntligen komma upp i lika många matcher som MFF, där tre poäng skulle ge rejäl guldvittring. Det dröjde dock inte lång tid – eller ja, regnet sköt förvisso upp matchen men därefter – innan det stod klart att det inte skulle bli DIF:s eftermiddag. Få spelare kom upp i nivå och Djurgården hade förtvivlat svårt att skapa farliga målchanser. Mittfältet med Rasmus Schüller och Samuel Leach Holm, som såg så bra ut på försäsongen, såg ut som två spelare som aldrig hade spelat med varandra. Därför kom det inte som någon överraskning när Blåvitt tog ledningen. Blåränderna lyckades dock forcera in kvitteringen genom Adam Ståhls panna, men det var trots allt en kollektiv härdsmälta som utspelade sig på Tele2 Arena.

Dålig form, långt ifrån oväntat
En bedrövlig insats nere i Luxemburg följdes upp av en ny plattmatch. Är Djurgården på väg in i en formdipp? För den inbitne djurgårdaren är det snarare så här det har sett ut i några veckor. Skillnaden mot de två senaste matcherna är att föreningen tidigare fick med sig resultat trots mindre bra insatser. Sedan den allsvenska återstarten i början av juli har Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöfs lag inte gått att känna igen. Duon har i mångt och mycket räddats av individuella prestationer och oskärpa hos motståndarlag. Detta har sminkat över problematiken, som handlar om att Djurgården sensommaren 2024 inte fungerar som lag. Nu ser tiden ut att ha kommit ikapp föreningen.

Ett truppbygge i förfall
Det går självklart att peka på tränarparet – med all rätt. Kim och “Tolle” kan och ska kunna göra mer, men de kan inte trolla med knäna. I stället bör mycket av strålkastarljuset riktas mot Bosse Andersson och övriga i den sportsliga ledningen. I flera månader har sportchefen varit medveten om situationen Djurgården befinner sig i. En guldstrid mot Malmö FF och en ypperlig möjlighet att nå ett nytt Europagruppspel. Trots detta lyser de allra tyngsta värvningarna med sin frånvaro. Klubben är i skriande behov av förstärkningar både offensivt och defensivt. ”Super-Bosse” kan självklart slå till i dagarna. Men med miljoner staplade på hög är det ett kraftigt underbetyg att truppen ser ut som den gör i ett av de viktigaste skedena av säsongen. I dagsläget är det inte för hårt att skriva att DIF:s trupp, som ska vara rustad för spel på två fronter, knappt är tillräckligt bra för toppstrid i Allsvenskan.

Bär övriga på sina axlar
Så, nu har undertecknad spytt tillräckligt med galla för den här gången. Fanns det något positivt att ta med sig från dagens poängtapp? Jo, om man letar med förstoringsglaset går det att skönja bra insatser. Den första att lyfta fram är Tobias Gulliksen. Norrmannen är den enda startspelaren – tillsammans med Adam Ståhl – som kan lämna Tele2 med huvudet högt. I våras fick han viss kritik för att han hade en tendens att försvinna ur matchbilder. Över sommaren har det här dock förändrats drastiskt. I stället för att vänta på att matchen ska komma till honom, tar Gulliksen i stället tag i det mesta på egen hand. 21-åringen är ett ständigt hot med sina finurliga lösningar, samtidigt som han har en otrolig löpkapacitet. När Deniz Hümmet, Patric Åslund och framför allt Gustav Wikheim drog fötterna efter sig, slutade Gulliksen aldrig att springa. Men han behöver hjälp – för här och nu bär han hela Djurgårdens offensiv på sina axlar.

Kan inte finnas tveksamheter i framtiden
Många höjde nog på ögonbrynen när de såg Viktor Berghs namn i startelvan. Efter två bra insatser trodde de flesta på en ny start för Keita Kosugi. Bergh gjorde en helt okej match, där framför allt första halvlek stack ut mer. Men det är tydligt att Djurgården och Kim och ”Tolle” mår bäst av att ha en spelskicklig vänsterback. Då kommer vi in på matchens andra glädjeämne – nämligen Kosugi och dennes inhopp. Tränarna fick en helt annan dynamik i spelet när japanen, som fått en egen sång i DIF-led, hoppade in. 18-åringen kom in med ett lugn och Djurgården slutade att stressa med långa passningar utan tanke. I slutet av matchen kunde Kosugi kröna en bra insats med en fin passning till Ståhls 1–1-mål. I framtiden råder det ingen tvekan om att det är ynglingen som ska spela från start.