Djurgården - IFK Norrköping
3 - 1

Fem spaningar efter Djurgårdens IF – IFK Norrköping

Förutsättningarna var enkla. Djurgården behövde vinna, samtidigt som AIK tappade poäng. DIF gjorde sitt men det räckte inte till en tredjeplats. Här är Forum 1891:s fem spaningar efter matchen.

Fyllda med energi
Det har varit en lång säsong med många matcher – och än är den inte slut. Just det täta matchandet har uppenbarligen satt käppar i hjulet för Djurgården. Så fort föreningen såg ut att vara på gång kom förluster, vilket har gjort att laget inte kunnat hålla en jämn nivå över tid. Mer ofta än sällan har dessa plumpar dykt upp i samband med Europamatcherna, där Blåräderna haft svårt att ställa om till Allsvenskan några dagar senare. Idag syntes inte någon mental eller fysisk trötthet – snarare tvärtom. Alla spelare lade i plattan i mattan från matchminut ett vilket gav energi till hemmapubliken. Självklart hade detta i mångt och mycket att göra med att det var allsvensk avslutning och att landslagsuppehåll väntar. Men DIF visade vad man kan göra om man bara vill.

Väcktes till liv för sent
Att Djurgården inte har fungerat som ett lag i år har inte undgått någon. Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf, som misslyckades att implementera sin spelidé, fick i stället förlita sig på individuell briljans – och laget kändes aldrig som en gemensam enhet. I takt med Roberth Björknesjös intåg har en del pusselbitar fallit på plats – där framför allt offensiven sticker ut. På kort tid har den nye tränaren hittat en frontfyra som han inte har kunnat släppa, och det med all rätt. Positionsskiftet mellan Tobias Gulliksen och Tokmac Nguen blev succé direkt – samtidigt som Gustav Wikheim har växt till en ny nivå. Lägg därtill en stekhet Deniz Hümmet och Djurgården har en av seriens bästa anfallsuppsättningar. Kvartetten besitter kvaliteter så det blir över, men det är tillsammans som allt har blommat. Mot IFK Norrköping tog norrmännen och Hümmet detta samarbete till en ytterligare nivå. I nästintill varje anfall hade samtliga ett finger med i spelet. Det var länge sedan DIF hade en sådan här välfungerande och frejdig offensiv – synd bara att den väcktes till liv så sent.

Blåst på utmärkelsen
Att det fortsätter skrivas om Deniz Hümmet och dennes fantastiska säsong kan tyckas långrandigt, men det tål att upprepas. 23 mål i alla tävlingar, 14 mål i Allsvenskan och en tredjeplats i skytteligan är inget annat än en succé. Det som stärker 28-åringens prestation är det faktum att föreningen har letat med ljus och lykta efter en målfarlig spjutspets. Listan kan göras lång över anfallare som har kommit och gått utan att sätta ett definitivt avtryck. Mycket av detta ligger på Bergstrand och Lagerlöf, som haft förtvivlat svårt att få in nian i sitt spelsystem. Men i år har samtliga parter lyckats väl – såväl tränare som Hümmet och sportchef Bosse Andersson.

Under gårdagen annonserade Järnkaminerna att Lucas Bergvall tilldelas priset Årets järnkamin. Jag köper deras motivering fullt ut som handlar om att talangen var fenomenal i årets enda derbyseger (cupsemin mot AIK). Med det sagt går det inte att blunda för Hümmets mål – där många har varit poänggivande. Dessutom har anfallaren varit i Djurgården hela säsongen, en faktor värd att nämna.

Självmål från samtliga parter
Allt var dock inte guld och gröna skogar denna sista omgång. Här gäller det att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Precis innan avspark stoppade polisen en dubbeldäckare med Pekingsupportrar på en bakgata. Samtliga på bussen – kvinnor, män, flickor, pojkar och äldre – tvingades kliva av bussen för att sedan bli visiterade en efter en, i flera fall av maskerad polis, och missade stora delar av matchen. Videor på sociala medier visar bland annat hur en ung tjej trycks upp mot en vägg. Det här är ytterligare ett exempel på Polismyndighetens upptrappning i jakten på fotbollssupportrar. Majoriteten av alla supportrar till ett allsvenskt lag följer den här utvecklingen med skräck, där konsekvenserna för supporterkulturen kan bli förödande. Problemet är att scenerna som utspelade sig i den 55:e minuten – som var en protest mot polisens agerande – spelar polisen rätt i händerna. Konflikten mellan polis och supportrar har varit infekterad under lång tid och späddes på ytterligare i samband med förra Stockholmsderbyt. Polisens insats idag var förkastlig på alla sätt, men för alla supportrar och hela supporterkulturens bästa behöver kortsidorna tänka ett steg längre.

Händelserik vinter att vänta
Djurgården 2024 kommer att gå till historien som ett fatalt misslyckande. Andraplatsen och epitetet ”Bäst i stan” var kassaskåpssäker långt in på säsongen – innan båda lokalrivalerna sprang om med några omgångar kvar. Nu väntar en händelserik vinter med mycket osäkerhet. Förutom spelarruljans – när ska Djurgården få ett lugnt fönster? – väntas förändringar högre upp i hierarkin där blickarna sakta men säkert börjat riktas mot de allra tyngsta posterna i föreningen. Blåränderna är i starkt behov av att utveckla organisationen för att avlasta Bosse Andersson och Henrik Berggren. Det är speciellt den förstnämnda som behöver fler personer runt sig för att undvika flera misslyckade transferfönster. Ledningen har fått i uppdrag av styrelsen att göra detta och nu är det bara för alla blårandiga supportrar att hoppas att detta görs på ett gediget och bra sätt. Men först väntar två Europaresor och en het uppgörelse med Legia Warszawa innan det är dags att göra bokslut för 2024 – tre matcher inget annat Stockholmslag får uppleva.