Djurgården - Malmö FF4 - 0
Fem spaningar efter Djurgårdens IF - Malmö FF
Djurgården tog emot Malmö på Tele2, med en förlust i ryggen från det senaste mötet och en prekär tabellposition. Tre viktiga poäng stod på spel och det var inte självklart vilket av lagen som behövde dem mest. Det stångades, brottades och sparkades långt (och hårt). Här är Forum 1891:s fem spaningar från matchen.
Har Malmös Stockholmsresa helt öppnat upp serien?
Inför säsongen talades det om främst Djurgården och AIK som utmanare till Malmös förmodade titel. Sedan dess hade Bajen imponerat enormt mot sämre motstånd och lite mindre mot starkare lag, Djurgårdens spel hade hackat och AIK hade tagit 1-0-segrar som om de inte gjort annat någonsin (läs: som vanligt). Malmö å sin sida gick starkt och var obesegrade inför sin resa till huvudstaden, men väl där har man bara skrapat ihop en ynka poäng. Helt plötsligt ligger Malmö efter samtliga Stockholmslag (tillsammans med Häcken) och med tanke på att det är just toppkonkurrenterna som lyckats slå skåningarna ser tabellen väldigt öppen ut. För Djurgården som kritiserats, och diskuterats i allt annat än positiva ordalag, den senaste tiden måste den klara vinsten väga tungt och skänka kraft inför resten av säsongen. Lägg därtill att Bajen och AIK kryssade i derbyt och man kunde knappast ha önskat sig en bättre omgång från Djurgårdshåll.
Tråkig väg hem till Skåne
Mycket kan sägas om Djurgårdens offensiv i dagens match, men frågan är om inte minst lika mycket ska sägas om Malmös defensiv. Visst var det en orutinerad elva men faktum är att Malmö inte har släppt in så här många mål sedan 2012 (i Allsvenskan) och efter det sista målet fortsatte Djurgården att skapa chans efter chans. Stundom påminde Malmös uppspel, och chanserna Djurgården skapade, mer om matchen mot Sirius snarare än ett toppmöte. Piotr Johansson tjongade in ett inlägg som möttes av vikarierande Malmö-mittbacken Chalus panna, 1-0. Mange fick mängder med tid ute till höger och slog ett dykande inlägg mot bortre stolpen, Ekdal kom helt fri, tog emot med bröstet och slog in bollen vid första stolpen, 2-0. Mange klackade lurigt fram ett skott på en markpass från hörna, Hien med ryggen mot mål hittade returen och petade bollen förbi Diawara, 3-0. Mange fick bollen från Schüller, vände bort Erdal Rakip och slog en precis djupledsboll till Joel Asoro som kunde dunka in 4-0 i närmsta krysset. Djurgården fick en del hjälp för att siffrorna skulle bli så stora som de blev, men samtidigt var man det klart bättre laget idag och skapade nog med chanser för minst ett mål till.
Islossning för fjolårets MVP
I den 65:e minuten fick Djurgården en (kanske orättvis) hörna som Haksabanovic slog in lågt mot första stolpen. Mange stod där redo och klackade bollen mot mål för att lura Diawara som räddade ut till retur. Där fångade Isak Hien påpassligt upp bollen med ryggen mot mål och kunde slå den förbi Malmö-målvakten. Redan innan dess hade Mange stått för en vacker assist till Ekdal vid 2-0, och en stund efter Hiens mål spelade han fram Asoro i djupet till 4-0. Därtill ska nämnas hur många närkamper han gick in i och dominerade, alla frisparkar som han i vanlig ordning lyckades vinna, och alla de fina passningar som inte ledde till mål. Magnus Eriksson, Årets MVP i Allsvenskan 2021, ser onekligen ut att vara tillbaka i storformen från i fjol. För en dryg vecka sedan kritiserades och ifrågasattes Mange, nu står han på 4 assist och delad förstaplats i assistligan.
Djurgårdens dynamiska backlinje tillbaka med säkra steg
Kim & Tolles Djurgården har alltid haft en backlinje som vågar rulla boll och ta initiativ. Hien och Ekdal passar väl in i den beskrivningen men känslan hittills har varit att minst en av de spelande mittbackarna i laget inte gjort tillräckliga prestationer för att det hela skulle komma helt naturligt. Mot Malmö kändes det säkrare, både Hien och Ekdal var konstant en del av speluppbyggnaden och såg både starka och produktiva ut offensivt. Deras bolltrygghet och initiativtagande gav utrymme att trycka upp laget och spela snabbt och brett genom de båda unga mittbackarna, eller genom mittfältet. DIF kunde ha ett högt mittfält och en anfallstrio som pressade ända nere vid Malmös mål, Ekdal och Hien läste ändå lätt av de långa utsparkarna och kunde ta ner bollen utan problem till en medspelare som redan stod högt upp i banan. Båda de unga mittbackarna, även om Ekdal var i framkant på den biten, stod för ett par riktigt fina räder där de drev upp bollen från egen zon och gick med i anfallet. Ekdals prestation vid 2-0 var en sådan, och det skadade inte heller att han tog sig tid att (lite kaxigt) ta ner bollen innan han avslutade. Dessutom gjorde Hien också mål och den gamle anfallaren kan säkert knåpa in ett par till innan säsongen går mot sitt slut.
En blårandig kväll som gav mersmak
Det är helt oseriöst och missvisande att ge någon spelare direkt kritik efter den här prestationen. Med det sagt så kan det hävdas att en hel del spelare har mycket mer att ge än vad de gjorde idag, visst kom 1-0 efter en ytterbacksaktion men utöver det var det inte sådär värst mycket farligt som kom av varken Piotr eller Pierres fötter. Edvardsen kom till en massa lägen, men lämnade Tele2 utan poäng. Detsamma gällde Haksabanovic som inte heller riktigt lyckades med slutprodukten. Det är svårt att undgå tanken på hur bra Djurgården kan bli om alla dessa fyra nämnda spelare, som samtliga deltar offensivt och genererar poäng, börjar göra det mer regelbundet. På bänken sitter Elias Andersson och Emanuel Banda som också har kvalitéer, och inte minst Joel Asoro som idag byttes in och gjorde mycket vad han ville med Malmö-försvararna. Det ser onekligen ut att vara påväg i rätt riktning för Blåränderna, och sparkapitalet är absolut inte obetydligt.