Djurgården - Mjällby1 - 1
Fem spaningar efter Djurgårdens IF – Mjällby AIF
Det rådde ingen brist på målchanser under söndagseftermiddagen – men desto mer på kliniska avslut. Toppmötet slutade oavgjort och den hackiga formen i Djurgårdsled är fortsatt kvar.
Triss i missar
Förväntningarna på tekniske Santeri Haarala var tämligen höga efter hans ankomst från Ilves Tampere. Finländaren introducerade sig på bästa sätt i matchen mot Sirius när han assisterade Patric Åslund, men sedan dess har poängen lyst med sin frånvaro. Mot Malmö brände han flertalet jättelägen och likaså gjorde han under gårdagens drabbning mot Mjällby. När båda lagen kämpade för ett ledningsmål kom Haarala fri ihop med Sabovic och när hela Tele2 väntade på en sidledspassning och öppet mål gick finländaren på eget avslut – och missade. Ett stort plus att han kommer till fina lägen varje match, men ett lika stort minus att dessa inte kapitaliseras på.
Dukat bord – men vem tänker äta?
Inför säsongen var det många experter som pekade på hur starka Malmö såg ut. Med en kompetent tränare och en stridsvässad trupp såg man inte ut som ett lag som skulle tappa många poäng. Men faktum är att skåningarna sett högst mänskliga ut. Med Derek Cornelius försvann defensiv stadga och nu saknar man även poängmakaren Sebastian Nanasi. Inför en höst där Malmö har ett tungt schema i Europa verkar det bäddat för andra lag att sko sig och guldstriden känns alltmer öppen. Inför omgång 22 hade Djurgården till exempel återigen en utmärkt chans att knappa in mark på MFF – och man har dessutom en match mindre spelad. Att Malmö misslyckades med att ta tre poäng på Friends Arena var kanske ingen jätteskräll. Men när ett ofokuserat Djurgården parallellt misslyckas med att hemmaslå Mjällby blir det av mer akademisk betydelse. Det lär inte vara första gången vi ser Malmö tappa poäng i höst, men frågan är om någon kan ta de trepoängare som behövs för att utmana om guldet. Sorgligt nog ser det inte ut att vara Djurgården.
Tillbaka till sitt forna jag?
Rasmus Schüllers säsong är inte helt lätt att tolka. Mittfältaren inledde året på sämsta möjliga vis med att skada sig i premiärmatchen mot IFK Göteborg och har sedan sin återkomst blandat och gett, med olika mängd speltid. Tydligt har dock varit att ”Raz” inte kommit upp i den nivå som klubben liksom supportrarna kommit att älska genom åren. Efter landslagsuppehållet, där det största utropstecknet var att han spelade så gott som hela matchen mot England på Wembley, var det samma gamla Schüller som dirigerade på mitten igen. Djurgården presterade inte som önskat, men det gjorde han. Stark i defensiven och ett, något otippat, hot i offensiven. Ett som är säkert i osäkra mittfältstider är att just denna verson av Rasmus Schüller kommer behövas enormt under hösten.
Forceringen som uteblev
Djurgården inledde gårdagens match ovanligt piggt och kom till ett flertal fina lägen. Och när Mjällby, något oväntat, petade in ettan besvarades detta med en kvittering bara fem minuter efter. I starten på andra fortsatte man på samma sätt som i första och Törnqvist i Mjällby-kassen sattes på prov oräkneliga gånger. Trots vissa rejäla guldlägen så kom aldrig ledningsmålet och allt eftersom blev det som en sorglig pyspunka runtom de elva blårandiga mannarna på planen. När klockan tickade allt snabbare mot slutsignal väntade sig nog samtliga på Stockholmsarenan en typisk slutforcering från Djurgården, men om det ens går att klassificera den som en så var den av det absolut svagaste slaget. Istället var Mjällby de som hade de absolut farligaste chanserna, allra främst i matchminut 85 när man prickade stolpen. Det må vara fem år sedan, men guldupplagan från 2019 var notoriskt kända för sina sena avgöranden och det fanns alltid en stark vilja kring att spela in i de sista sekundrarna. Det känns idag som en livstid sedan; och när Djurgården anföll i slutet kändes det aldrig som att det var nära på riktigt.
Tydliga budskap från Sofialäktaren
Derbyt mot AIK kom i efterhand att handla överraskande mycket om tifobanderollen ”Död och hat åt AIK”, och Svenska Fotbollförbundet valde strax efteråt att skicka ut ett föreläggande till Djurgården. Beslutet ifrågasattes av Djurgårdens säkerhetschef och kritiserades kraftigt av blårandiga supportrar, men likaså flera andra från andra lagtillhörigheter vädrade också sitt missnöje kring den oväntade uppståndelsen. Under den första halvleken vecklades sedermera en banderoll och ett gensvar ut över Sofialäktaren i form av texten ”Död och hat åt SvFF”. Vi har nog med det sagt inte hört det sista kring banderollsämnet och Svenska Fotbollförbundet.