Djurgården - Varbergs BoIS
4 - 0

Fem spaningar efter Djurgårdens IF - Varbergs BoIS

Djurgården ställdes mot Varberg i den avslutande omgången av Allsvenskan under årets vårsäsong. Djurgården stod för en dominant insats och går till ledighet med en minst sagt positiv känsla i ryggen. Här är Forum 1891:s fem spaningar från matchen.

Den stundande sommarledigheten tidigt en faktor
Det kändes som att Djurgårdspubliken var redo att ta ledigt från fotboll redan innan matchen idag. Inramningen mot ett mindre attraktivt motstånd i kombination med sista matchen på ett ganska tuff vårsäsong skapade en känsla av att många nog helst ville ta en lätt trepoängare och sommarlov. Som tur är gällde det inte Djurgårdsspelarna som istället tunnlade motståndarspelare, hittade luriga ytor och kombinerade sig fram mot Varbergs (till synes) tighta försvar. Här var det ingen som bara ställde ut skorna utan samtliga spelare kändes påkopplade och hungriga. Istället var det gästerna, som spenderat de senaste två åren i serien med att alltid dyka upp med god inställning, som visade att de inte riktigt hade fullt fokus på dagens utmaning. Laget kunde stundtals komma upp på Djurgårdens planhalva men i stort sett var det spel mot ett mål som gällde idag.

Handbollsmatch på Tele2
Djurgårdens spelövertag var något i hästväg och matchbilden utvecklade sig på ett sätt som man sällan ser i vår (relativt) spelskickliga serie 2022. Varbergs inledande 5-5-uppställning i försvaret fick sällan chans att bli något annat i anfallsspelet, istället fick hallänningarna finna sig i stå lågt och kompakt med i stort sett hela laget inne i och runt eget straffområde. Djurgården visade sig som vanligt mycket spelskickligt och kunde lätt och behärskat rulla runt bollen på utsidan av Varbergsförsvaret. Stundom såg det ut som en handbollsmatch med en boll som gick från sida till sida i väntan på en öppning. Med tanke på att avstånden på en fotbollsplan är mycket längre än i en inomhushall var det inte så konstigt att Varberg nästan aldrig tog sig ur den inledande pressen från blåränderna. Spelet var inte lika tydligt handbollsmässigt i andra halvlek, men även då var det uppenbart att Varberg fick utstå ett enormt tryck som sällan resulterade i något mer än en rensad boll och nystartat Djurgårdsanfall.

Stora topplaget Djurgården i återtågande
Blåränderna har som bekant blandat och gett under säsongen hittills men bortsett från insatserna mot Sirius och Malmö har laget kanske inte sett ut som det topplag vi vant oss vid de senaste åren. Stora stygga Djurgår’n, med ett ogenomträngligt försvar, spetsigt anfallsspel och ett otvivelaktigt lugn mot ett klart sämre motstånd, var tillbaka idag även om detsamma kan sägas om matcherna mot Sirius och Malmö. Varberg vågade inte riktigt utmana och det kändes inte som att bortalaget trodde att de kunde göra mål när de testade skott från nästan 40 meters avstånd. Dagens match var definitivt ett steg i rätt riktning vad gäller att kontrollera matchbilder under längre perioder, dessutom var känslan att fler och fler spelare hittar varandra bättre och bättre än vad som varit fallet tidigare under säsongen. Faktum är att Djurgården anno 2022 visserligen sett svajigt ut, men samtidigt har vi snabbt fått bevittna hur ett enormt dynamiskt och ungt mittbackspar vuxit fram. Dessutom har JWZ tagit nya steg på målvaktsplatsen, samtidigt som Joel Asoro äntligen börjat näta mer regelbundet, för att nämna några ljusglimtar.

Topplag på hemmaplan, bottenlag på bortaplan
Efter Allsvenskans inledande 11 omgångar står Djurgården på 18 poäng och en fjärde plats i serien. Av dessa 11 omgångar har 6 spelats på hemmaplan, vilket har resulterat i 16 av lagets poäng. Genom detta kan enkelt utläsas att a) Djurgården är enormt starka på hemmaplan, faktiskt bäst i serien på samma poäng som Gnaget, och b) Djurgården är enormt svaga på bortaplan, tredje sämst då endast Helsingborg och Sundsvall har värre bortafacit. På presskonferensen efter matchen mot Kalmar fick Tolle en fråga om lagets resultat på bortaplan och den i vanlig ordning sansade tränaren svarade att resultaten talar sitt tydliga språk. Samtidigt verkade inte Tolle ha något bra svar på hur man ska göra för att komma tillrätta med insatserna på bortaplan. För att Djurgården ska blanda sig in i toppen på riktigt behöver frågan besvaras, företrädesvis genom ett antal bortavinster under kommande matcher. Skulle så inte bli fallet gäller det istället för liga Kim & Tolle att snabbt diagnostisera det hela och komma till en effektiv lösning. Två ynka bortapoäng på 5 matcher är knappast en acceptabel poängskörd och i ärlighetens namn är det nog bara lagets hemmafacit som räddar upp vårsäsongen från en tydlig fiasko-status.

Slutgiltigt avsked för Haksabanovic?
Djurgårdens bästa målskytt, Joel Asoro på 4 mål, startar sällan och är inte heller någonstans i närheten av skytteligatoppen. Näst bästa målskytten, Victor Edvardsen på 3 mål, har å sin sida inte gjort mål sedan 4-0 vinsten mot Sirius och det finns helt klart mer att hämta från de båda anfallarna. Även Sead Haksabanovic har lämnat en del att önska, utan att för den sakens skull nödvändigtvis kritisera honom. Frågan är nu om, och i så fall när, den unga yttern får chansen att dra på sig världens vackraste tröja återigen. Nästa gång det vankas Allsvenskan kommer nämligen Haksabanovic lån att vara utgånget, och av allt att döma kommer den montenegrinska landslagsmannen att spendera sin höstsäsong på annat håll då hans ryska avtal sannolikt kommer sägas upp helt. Idag fick vi se Gustav Wikheim hoppa in till vänster, varpå Haksabanovic flyttades över till höger, och det är ingen vågad gissning att föreslå att ersättaren redan anses finnas i truppen. Skulle denna ersättare inte visa sig vara norsk/brasiliansk kan även poänger göras om att det hade passat laget väl att få ut Edvardsen dit, för att öppna upp en plats för Asoro centralt.