Halmstads BK - Djurgården1 - 0
Fem spaningar efter Halmstads BK - Djurgårdens IF
Djurgården lyckades inte slå nedflyttningshotade Halmstad i säsongens näst sista match och därmed är hoppet om Europa nästintill släckt. Forum 1891 diskuterar hur bra stämning det egentligen kan vara i laget, huruvida man förtjänar spel i Europa 2025, ett möjligt slut på storhetstiden och mer i de fem spaningarna efter matchen.
Djurgården förtjänar inte att spela i Europa 2025
Visst, det finns fortfarande en teoretisk chans att AIK sjabblar till det i sina sista matcher och att Djurgården på något sätt tar sig till en tredjeplats, men efter dagens förlust är det nog inte många som med sinnet i behåll kan säga att de tror på det. Som fotbollsmatch betraktad gjorde Djurgården det okej inledningsvis. Hümmet, Tokmac och grabbarna vred och vände lite på de blåklädda försvararna och ’visade intentioner’, men det tog inte lång tid innan farten försvann och frontfyran gick i offsidefälla efter offsidefälla.
Halmstad borta på senhösten karaktäriseras som en av de jobbigast möjliga matcherna man kan spela i Allsvenskan, men då brukar det innebära att Halmstad ligger lågt och det anfallande laget (det som skulle vara Djurgården i det här fallet) trycker på i 90 minuter utan att hitta målet. Matchen idag var tuff, men det är ingen som kan säga att Djurgården borde fått med sig något i den här matchen. Halmstad vinner, rättvist, och lyckas man inte skapa ett övertag mot ett lag som kämpar om att undvika negativt kval när man själva tävlar om Europaplatser förtjänar man helt enkelt inte att husera ute på kontinenten nästa säsong.
De sista skälvande matcherna av Djurgårdens storhetstid?
Magnus Erikssons inhopp i den 77:e minuten är smärtsamt tydligt för vart Djurgården befinner sig i nuläget. En forna gigant inom svensk fotboll som inte längre håller måttet. Tanken var att Magnus Eriksson sakta skulle fasas ut ur laget och att andra skulle ta över stafettpinnen, men problemet med det är också att man med utfasningen av Magnus Eriksson också inledde början på det som kan vara slutet på Djurgårdens storhetstid som varit under de senaste sex (eller fler) åren. Bosses värvningar slår inte längre rätt, supporterleden är inte längre i harmoni och det är svårt att se vad det är Blåränderna har att bygga på just nu, kanske är det så att storhetstiden är över?
Kassan är fortfarande bortskämt sprängfylld, men när konkurrenter säljer bänkspelare för uppemot 50 miljoner kronor är det ett försprång som kan tas igen på nolltid. Den sportsliga organisationen i Djurgården har bevisat sin kompetens under en lång, lång tid, men man vinner inga SM-guld i nostalgi. Den kommande vintern är fullkomligt fundamental för att Djurgården inte ska hamna bakom i utvecklingen.
Hur bra stämning kan man skapa genom att säga att det är bra stämning?
Den som följer Djurgården just nu behöver inte leta länge för att hitta någon som beskriver det som att det finns en härlig energi i laget. Absolut, det är till stor del det som Robert Björknesjö är anställd för att få fram i Djurgården under senhösten 2024, men det är smärtsamt tydligt att så inte är fallet. Tokmac Nguens utbrott senast, insatsen idag och faktumet att Marcus Danielson har så pass dåligt självförtroende att han inte ens tror att han kommer vinna slantsinglingen innan matchen osar så mycket katt att det inte spelar någon roll vilket lapptäcke det än är man väljer att lägga på. Det är infekterat, och det ska det kanske vara också med tanke på hur laget gradvis har blivit sämre och sämre under säsongen, men det behövs smartare lösningar än att bara titta åt andra hållet och säga att allt är bra.
Uppviglat läge
De tillresta blårandiga supportrarna bjöd på fyrverkeritifo direkt efter pausvila, vilket följdes av matchmöte, burop och kritik från studion, det är inte annat än att man känner att det var lite överdrivet. Det är klart att detta kan ses som uppviglande när det blåser derbyn-utan-bortaåskådare-vindar, men som tifo betraktat var det inget annorlunda från det man brukar kunna se i den här typen av sena höstmatcher mot bottengäng. Vad gäller att hålla liv i svensk supporterkultur är den här typen av uppvisande a och o, sedan går det att argumentera för att just ”inskjutande pyroteknik” inte var just det som behövdes här och nu.
Gåtan Jacob Rinne
Både klubben och Jacob själv har suktat länge efter att parterna skulle enas, men sedan ”JWZ” lämnade och en lucka öppnades för att Rinne skulle komma in i Djurgården har det varit en frustrerande historia. På planen har Rinne knappast tagit någon med storm (ännu), men det är av planen som det skapats mest frustration. Det är självklart att tempot i Saudi Pro League kanske inte är överjävligt högt, men vad gäller att få tid att komma igång brukar det oftast gälla utespelare. Djurgården har tagit risken med Jacob Rinne och får nu stå sitt kast. Det är självklart att det finns en underliggande klassmålvakt i den 31-åriga närkingen, men för att få ut något av det måste han börja spela.
***
Vad tyckte du om matchen? Kommentera gärna nedan, men tänk på att hålla en god ton.
