Elfsborg - Djurgården0 - 0
Fem spaningar efter IF Elfsborg - Djurgårdens IF
Djurgårdens chanskavalkad i kombination med otillräckliga avslut fortsatte borta mot Elfsborg under måndagskvällen. Matchen slutade 0-0 efter ett tydligt spelövertag från DIF:s sida, en del tuffa smällar och ett, av bengaler, utlöst brandlarm. Här är Forum 1891:s fem spaningar från matchen.
Världens grinigaste Mange
Efter en direkt svag inledning på Allsvenskan för fjolårets MVP Magnus Eriksson, kunde man under kvällens drabbning mot Elfsborg se tendenser till att Djurgårdens lagkaptens form är i återtågande. Mange stångades friskt mot Per Frick, verkade ha fin känsla i vänsterfoten och manade på sina lagkamrater konstant. Faktum är att Asoro var en stolpträff iväg från Eriksson skulle kunna sätta en 2:a i assistkollumnen på lika många matcher. Visserligen är det en bit kvar till fjolårets form men dagens insats såg onekligen stabil ut med bud på mer. Även resten av laget såg redo ut att ta sig an toppmatchen borta i Borås, i alla fall inställningsmässigt, och det är svårt att inte se sambandet mellan detta och Manges (i alla fall början till) uppvaknande. Att dessutom få se honom knuffa Per Frick långt efter signal, för att sedan låtsas som ingenting framför domaren, sved knappast i blårandiga ögon.
Uddlös insats för andra matchen på raken
Inför matchen på Helsingborg kom Djurgården till start med en storvinst i ryggen. Sirius hade besegrats med 4-0 och begreppet ‘’islossning’’ användes friskt bland landets olika medier i deras beskrivning av matchen. Matchen mot Helsingborg kantades av missade lägen och även om Elfsborg inte släppte till lika många skott som skåningarna, utvecklades dagens match på ett liknande sätt. Djurgården neutraliserade hemmalaget under stora delar av matchen och kom för egen del till många fina lägen. Det ska dock sägas att även Elfsborg lyckades komma till fina lägen, bland annat då Rasmus Alm missade öppet mål, och att den här matchen slutade 0-0 är minst sagt värt att höja på ett ögonbryn eller två för. Frågan var under hela fjolåret vem som ska stå för Djurgårdens mål och hittills har faktiskt inget tydligt svar getts. Asoro gjorde några starka insatser och blev sedan bänkad, Edvardsen kanske faktiskt passar bättre till vänster och Kalle Holmberg verkar, bortsett från dagens oväntade (?) inhopp, fastklistrad på sin bänkplats. Huruvida vi får några tydliga svar i nästa omgång mot Malmö återstår att se, men som landet ligger just nu är det alltså fortsatt målgörandet som lämnar mer att önska.
Haris Radetinac
Haris fick starta för femte matchen i rad och var knappast nöjd med sin insats. Det är något som inte riktigt verkar stämma på samma nivå som man i Djurgårdsled har vant sig vid och idag fanns slutprodukten mer eller mindre aldrig där. Passningar slogs bort, dribblingsräder misslyckades och skott gick över. Med tjugo minuter kvar av matchen, efter att brandlarmet för övrigt gått på Borås Arena, gjorde sig Joel Asoro redo för ett inhopp. Ut visade sig Pierre Bengtsson gå, varpå Haris gick ner som vänsterback. Den något osynliga och trubbiga insastsen som högerytter övergick i en mycket rörig historia som vänsterback. Toppen, i negativ bemärkelse, nåddes då Haris och Isak Hien missade i kommunikationen vid ett inspel från Elfsborg. Den förstnämnda fick foten på bollen och petade den förbi JWZ till hörna varefter han sträckte ut armarna i frustration, en känsla han sannolikt delade med många Djurgårdare.
Den blårandiga mittbacksuppsättningen
Djurgården tappade som bekant en konstant inför årets säsong då Jacob Une Larsson lämnade för ett utlandsäventyr i Grekland. Hjalmar Ekdals fjolårssäsong var onekligen mycket stark och således har han fått fortsatt förtroende i DIF anno 2022, vid hans sida har Jesper Löfgren och Isak Hien båda fått chansen utan att någon cementerat den fullt ut. Mittbacksparet för dagen, Hien-Ekdal, blandade en hel del fina brytningar och tacklingar med tappade bollar alldeles för nära eget straffområde. Hien levererade en hel del fina aktioner och ser ut att bli säkrare och säkrare i sin roll som startande mittback. Ekdal å sin sida har inte visat varken samma höjd eller jämnhet som förra säsongen, samtidigt som förväntningarna på honom självfallet är högre. Ekdal såg ganska skakig ut, även om många trassliga situationer grundades i att lagkamraternas passningar inte höll måttet eller att de inte rörde sig tillräckligt bra. Det är visserligen inte helt nytt sett till hur Ekdal har presterat under säsongen hittills, men det är svårt att inte märka av skillnaden i mittbackens spel om man jämför med förra säsongen. Av någon anledning (läs: avsaknaden av Une) saknas den säkerhet som man vant sig vid att se Ekdal utstråla, och för att Djurgården ska kunna slåss om guldet kommer laget behöva en riktigt försvarsgeneral i mittlåset. Hittills har Ekdal inte tagit de steg som förväntas av honom, men Isak Hien verkar å andra sidan bli allt mer bofast i startelvan.
Toppstriden tätnar redan för Djurgården
Både Elfsborg och Djurgården hade förväntat sig mer av säsongsinledningen och inför dagens möte var det mer eller mindre bara seger som gällde för att återigen koppla på det tåg som är den allsvenska guldstriden. Krysset får nog ses som rättvist, även om Djurgården kändes närmast vinsten, och det möjliggör för båda lagen att reparera säsongen framöver. För Blårändernas del innebär resultatet 12 poäng på 7 matcher, samtidigt som Hammarby leder serien med 16 poäng och en match mindre spelad. Härnäst väntar som sagt Malmö, tvåa i serien, hemma på Tele2 och för att hänga med i jakten på guldet kommer sannolikt tre poäng krävas från det mötet. Djurgården har inte ens spelat en tredjedel av säsongen och har redan kniven mot strupen. Kim & Tolles lagbygge har tidigare år sett stabilt ut redan från början och därför är det svårt att urskilja vart årets Djurgården faktiskt är påväg. Om inte annat kommer just Malmö-matchen ge en tydligare fingervisning om just det här.
