Malmö FF - AIK
3 - 0

Fem spaningar efter Malmö - AIK

Regerande mästarna gästades av förra årets ligatvåa på Eleda Stadion. Den dystra sviten för AIK i Malmö fortsätter och slutresultatet blev till slut 3-0 till hemmalaget.

“Debutanter”
Jesper Ceesay kastades in i hetluften när han i sin första match från start i AIK ställdes mot Malmö FF på bortaplan. Den unge mittfältaren stod för ett fint inhopp mot IFK Norrköping och hade enligt Bartosz stått för en bra träningsvecka. Hur gick det då för Ceesay? Helt okej tycker jag. Det syns att det finns ett stort lugn med bollen och en fin passningsfot. De få gånger AIK lyckades etablera ett bollinnehav på Malmös planhalva så var Ceesay nyttig i att öka bolltempot och vända på spelet. Efter en hörna i den första halvleken hamnade Christiansen mer eller mindre fri från halvplan, lyckligtvis för AIK kunde Ceesay hinna ikapp dansken.

I mina ögon ser jag Ceesay som en klockren ersättare för Bilal när han säljs för utlandet. Det ska inte glömmas bort att Ceesay, tillsammans med Seb, befann sig i numerärt underläge mot Malmös högkvalitativa mittfält.

Kimpioka fick under gårdagen göra sina första minuter i svartgult när han blev inbytt i den 64:e matchminuten. Inhoppet gav inga direkta svar på de frågor som finns kring anfallaren. Det var inte många bollar som anfallaren hade att jobba med, så det återstår att se vilken kvalité som finns i Kimpioka.

Lättlåsta AIK
För att Malmö skulle få det svårt för AIK i uppspelsfasen räckte det med att ställa en spelare på Milosevic. För när Milosevic inte längre var spelbar så fick Sotte istället styra uppspelen, något som inte fungerade. Precis som i många andra matcher så hamnade Sotte i trångmål, satte sina lagkamrater i svåra situationer eller slog ut bollen till inkast. Däremot tycker jag även att det för ofta var ett stillastående AIK där alternativen inte heller fanns för Sotte och dem andra. Det som däremot är svårbegripligt är de gånger Sotte transporterar bollen rakt in i områden där det är fullt med himmelsblå. Är fötterna inte tillräckligt bra för att bryta linjer på egen hand som mittback så är det inte fel att slå den längre bollen emellanåt. Tycker dessutom att Nabil visade att han hade en god chans mot mittbackarna i Malmö att vinna sina dueller.

Spindeln i nätet försvinner på kanten
Under en längre period har Stefanelli visat upp en hög nivå när han fått spela centralt i banan bakom Nabil. Det är framför allt kombinationsspelet och förmågan att hitta in i lukrativa ytor som argentinaren visat sig vara briljant på. Men sen dess att profilvärvningen Jordan Larsson anslutit till truppen har det blivit från en kant Stefanelli fått spela, vilket han faktiskt visat sig klara tidigare också. Problemet i den här matchen var däremot att han fick spela utifrån högerkanten, vilket inte alls fungerade. För att sydamerikanen ska kunna bidra från en kant behöver han möjligheten att leta sig in i banan från kanten, antingen med kombinationer eller med dragningar. Det som nu hände i den första halvleken var att han blev alldeles för statisk ute till höger och slog svaga inlägg.

I paus valde Bartosz att byta kant på Otieno och Stefanelli. Ett byte av kant som jag gärna sett tidigare under den första halvleken, helst från start. Det blev tydligt direkt i inledningen av den andra halvleken att Stefanelli trivs bättre utifrån vänsterkanten, även om det inte heller var någon briljans från honom den halvleken heller.

Lösningar på det eventuella problem i var de tre anfallarna ska spela har en del olika lösningar. Enligt mig är det antingen att Stefanelli får spela som vänsterytter eller att Jordan får spela som högerytter. Jag vet däremot inte hur bra Jordan är på den positionen och kanske vore det slöseri med kvalité att spela en anfallare som honom som högermittfältare i ett 4-4-2.

Bortaspöket
Att guldet inte hamnade i Solna förra året berodde till stor del på de många poängtappen på bortaplan. Ska AIK ha chansen att utmana om guldet i år är bortastatistiken något som behöver bli bättre, men hittills har det inte sett bra ut. Samtidigt som båda bortamatcherna förlorats med 4-2 (Häcken borta) och 3-0 nu i Malmö så är det endast två matcher och dessutom mot bra motstånd. Att AIK inte kan vinna i Malmö går inte att snacka bort då den senaste segern i Malmö kom år 1996. Vad det beror på är svårt att sätta fingret på men det är ofta jag som supporter landar i att Malmö är numret större, så var även känslan den här gången. AIK blir inte i någon mening utspelade, men Malmö visar vid samtliga mål en klass som ofta saknas i AIK. Att prata om skillnaderna på truppbredden är lika uttjatat som nödvändigt. Malmö FF tvingas till att byta ut Erdal Rakip mot Ola Toivonen och samtidigt finns det klass både på bänken och på läktaren.

Det som är mest oroväckande är inte offensiven laget visar upp på bortaplan utan defensiven. Sju insläppta på två bortamatcher och det med en backlinje som förra året knappt kunde släppa in mål stundtals. Att Bilal Hussein inte kunnat spela något i inledningen av säsongen är naturligtvis ett stort avbräck, men det är samtidigt inte den viktigaste spelaren för lagets defensiv. Som tur är för AIK väntar nu två hemmamatcher där både Varberg och Djurgården ska få det väldigt svårt att lämna Nationalarenan med någon poäng.

Startelvan fortsatt inte satt
Samtidigt som det hos många fortfarande heter “det är tidigt på säsongen” så har faktiskt en tiondel av serien redan spelats. Att stå på tre poäng efter matcher mot Häcken (b), Norrköping (h) och Malmö (b) är inte optimalt men kanske inte heller ett fiasko. Det som oroar mig mest är däremot de stora frågetecken som finns i hur laget ska ställa upp startelvan. Det är vanligtvis något som brukar formuleras som lyxproblem och/eller att det är nyttigt med konkurrens på flera positioner. Båda dem påståendena är inte osanna, men det kan vara farligt att byta för mycket också då inte grunden sitter. Exempelvis fick Otieno under gårdagen spela på tre olika positioner, högerytter, vänsterytter och vänsterback. Ayari har under försäsongen spelat högerytter, i de två inledande matcherna som innermittfältare från start och nu mot Malmö inledde han på bänken. Axel Björnström har även han spelat på tre olika positioner, Stefanelli på två och Lustig på två. Ska AIK lyckas bli det tunga och svårspelade lag som tidigare säsonger tror jag att en elva behöver sättas, men där det såklart kan skifta på några positioner baserat på form.

Det ska även bli intressant om Bartosz väljer att fortsätta med 4-4-2 eller om vi framöver får se en förändring i formationen. Hur som helst är det något han kommer behöva tänka ut ganska snabbt.

Vad är era tankar om matchen? Varför kan vi inte vinna i Malmö? Hur gjorde Ceesay det i premiären? Bör Bartosz byta formation?