Molde - Djurgården2 - 3
Fem spaningar efter Molde FK – Djurgårdens IF
Djurgården vände 2–0 till 2–3 för andra gången på en vecka när man säkrade gruppsegern efter seger mot Molde. Här är Forum 1891:s fem spaningar från matchen.
Dålig planering?
Många höjde nog på ögonbrynen när Djurgården skickade ut kvällens startelva. Ingen Magnus Eriksson – lagkaptenen och lagets viktigaste spelare. Det stod snabbt klart att det inte handlade om någon skada. Inför matchen fick Kim Bergstrand frågan och motiverade sitt och Thomas Lagerlöfs val med att Eriksson spelat 90 minuter vecka ut och vecka in under lång tid. Men varför plockades han inte av tidigt mot Sundsvall i måndags när det redan stod 3–0 efter 46 minuter? Segern var säkrad och viktigare matcher låg runt hörnet. Ett märkligt beslut av tränarduon. För “Mange” saknades något oerhört för DIF. 32-åringen har mycket rutin från liknande Europafighter genom åren – något som hade passat perfekt när Blåränderna gick på knäna i första halvlek.
Gör om – gör rätt
Det börjar bli tjatigt nu. Efter en dålig första halvlek klev Djurgården ut som ett helt nytt lag i den andra. Man klev upp högre, tog för sig mer och fick Molde att ta ett par steg tillbaka. Tränarparet insåg sitt misstag och slängde in Magnus Eriksson innan klockan hade passerat 60 minuter. Lagkaptenen spred ett lugn omkring sig som hjälpte hela laget. Mindre än tio minuter senare hittade Pierre Neurath Bengtsson – som hade en jobbig första halvtimme – en framrusande Joel Asoro. Därifrån var det inget snack om hur matchen skulle sluta. Haris Radetinac – 37 år gammal – hoppade in och sköt tre poäng hem till Stockholm. En tidig present till huvudpersonen själv och hela Djurgårdsfamiljen.
Från hackkyckling till lysande stjärna
Gustav Wikheim har haft ett speciellt första år i blårandigt. Han anslöt till Stockholm från Saudiarabien – en liga som beskrivs som tempofattig och ojämn. Därför behövde norrmannen tid för att anpassa sig till sin nya omgivning. Det gick – till en början – riktigt trögt. Nyförvärvet kritiserades hårt av supportrar och experter. Men efter sommaren hände något. Sead Haksabanovic lämnade för spel i Skottland – vilket öppnade upp för en ledig plats ute till vänster. Efter en uppåtgående formkurva är nu Wikheim en fundamental del av Blårändernas anfallsspel. Under kvällen var han starkt bidragande offensivt när han återvände till sitt hemland. Hans fina teknik och precisa passning bäddade för Victor Edvardsens 2–1-mål.
Förlösande mål satte stopp på mardrömsmånad
Lättnaden och glädjen som Victor Edvardsen uttryckte när hans avslut letade sig in bakom Jacob Karlström i Moldes mål gick nästan att ta på. Han har haft en jobbig senaste tid – faktum är att oktober månad varit lite av en mardröm för anfallaren. 26-åringen – som stått för en framgångsrik säsong i Allsvenskan och ute i Europa – hade inför kvällens drabbning spelat sex matcher i oktober. Noll mål och noll målgivande passningar var facitet efter dessa. Därför var det viktigt för Edvardsen själv att han studsade tillbaka – både för självförtroendet och för slutpurten innan året summeras. Kalle Holmberg har flåsat honom i nacken – men nu är det inget snack om vem som ska leda laget längst fram framöver.
Norrmännen tittar avundsjukt österut
Ligaguld, sju raka segrar och en smått historisk upplaga. Trots detta var arenan endast halvfull när gruppsegern låg i potten. I Sverige är vi bortskämda med en fantastisk supporterkultur – som tyvärr vissa aktörer i samhället försöker strypa. Supportrar reser land och rike runt för att se och sjunga fram sitt lag. Eldsjälar syr flaggor, målar banderoller och mer därtill – allt för kärleken till klubbmärket. Den utbredda supporterkulturen som finns i Sverige lyser med sin frånvaro i grannlandet Norge. I kväll sjöng de omkring 1 000 tillresta djurgårdarna ut – och Molde hade inget att sätta emot. Efter matchen på Tele2 Arena i september hyllade flertalet Moldespelare hemmasupportrarnas engagemang. Det är värt att ta med sig när många bara vill fokusera på det lilla som är mindre bra.