Fem spaningar efter Vikingur – Djurgårdens IF
Rejäl blåst, tidig matchstart och en riktigt blöt kamera. Matchen bjöd på mycket utöver fotbollen – men framförallt också tre poäng. Forum 1891 har fem spaningar från Vikingur-vinsten.
Förutsättningar av det ovanligare slaget
Europamatcher är ofta synonymt med sena kvällsmatcher, och i många fall också under den varmare perioden på året. Dagens match var minst sagt den raka motsatsen: matchstart klockan ett på eftermiddagen lokal tid, med en kraftig och kylig motvind i första halvlek för Djurgårdens del. Varför matchen spelas så tidigt beror på att arenans strålkastare helt enkelt inte är starka nog för kvällsspel – och det kändes länge mer som en avdankad träningsmatch på ett träningsläger än en mycket viktig gruppspelsmatch i Conference League. Det blev inte heller bättre när det isländska regnet tog vid och neutraliserade huvudkameran, vilket ledde till en mycket blurrig sista kvart för TV-tittarna.
Should he stay or should he go?
Låten med (nästan) samma namn från The Clash kan appliceras direkt på Gustav Wikheims situation i blårandigt. Hans tid i Djurgården har kantats av heroiska insatser – följt av riktigt slappa sådana. Men under hösten har Gustav Wikheim sett ut att älska fotboll igen och det har också visat sig på plan. Mycket talar för att norrmannen inte får ett nytt kontrakt, men likt vad undertecknad skrev i betygsartikeln så får ”Gurra” mer än gärna stanna även nästa säsong. När Gustav spelar som han gjorde under delar av andra halvlek är det få spelare, om någon, som kan ersätta honom.
Vidare till play-off… eller hur?
Inför dagens match var det sagt att en poäng hade varit tillräckligt för båda lagen för play off-avancemang. Men det är svårt att helt känna sig såld på det nya upplägget (som inte gäller enbart Conference League, utan även Europa- och Champions League) när man aldrig känner sig riktigt säker huruvida man faktiskt är vidare eller inte. I praktiken finns det de facto en möjlighet att Djurgården missar play off, även om detta skulle kräva en monsterinsats från de lagen under oss och en sällan skådad kapitulering från Blåränderna. Kanske är det bara den klassiska ”det var bättre förr”-mantran som talar, men det behövs nog inte letas länge för att hitta ett stort antal som håller det klassiska gruppspels-upplägget betydligt högre.
Mittbacksväggen har sprickor och måste repareras
Många har påpekat det, men mittbackspositionen är en som måste förstärkas. Idag kom Une Larsson, som en av tre riktiga mittbackar, inte till spel – och när Tenho blev utvisad fanns ingen direkt ersättare att stoppa in. Det gäller att be till fru Fortuna att både Danielson och Une Larsson är tillgängliga inför matchen mot Legia Warszawa, och likväl gäller det för Bosse att öppna upp plånboken så snart vinterfönstret öppnar upp. Om ”JUL” dessutom står utan kontrakt under 2025 behövs dessutom förstärkning i plural.
En glimt av den befintliga potentialen
Djurgården 2024 kommer inte gå till historien som den DIF-upplaga som presterade bäst utifrån förutsättningarna som fanns. Vinsten mot Panathinaikos visade sig dock vara ett startskott för en mer positiv period, där resultaten gått Djurgårdens väg – även om prestationerna inte alltid varit av det högre slaget. Under matchens inledning kändes det dock som att man skulle få kriga i 90 minuter plus tillägg för att få ens en poäng, men man redde ut den bokstavliga stormen. I den andra halvleken kom äntligen spelet som man törstat efter under en längre period, och stundtals var det ett riktigt bra spel med flertalet målchanser efter varandra. När de båda målen gjordes med korta mellanrum kändes det som att det skulle bli en riktigt bekväm eftermiddag, men ett slarvigt defensivt ingripande och en onödig utvisning gjorde att det istället blev en sista kvart med hjärtat i halsgropen.
***
Håller du med om dagens spaningar? Kommentera gärna, men tänk på att hålla god ton!
