IFK Göteborg - Djurgården
1 - 4

Fem spaningar: IFK Göteborg - Djurgårdens IF

Världens bästa liga är igång igen och Djurgården visade att man inte har någon tid att förlora om man vill vinna guld. Forum 1891 har samlat fem spaningar efter krossen i Göteborg.

Världens bästa liga
Det börjar bli en repig skiva nu, men det är faktiskt helt otroligt att man får njuta av något så fantastiskt som Allsvenskan varje år. Visst, det råder konflikter med ordningsmakten, förbundet och mellan supportergrupper där mycket måste förbättras, men i grund och botten är Allsvenskan något som ger så mycket glädje, och det är en ynnest att få följa ett av lagen som ska kämpa för att vinna serien. Det kanske blir guld och det kanske skiter sig, men det man slås av när det bara är minuter till matchstart och Joel Alme är på plats och sjunger ”Snart skiner Poseidon”, är att man har så mycket fint att se fram emot. Vårsolen värmer, Blåränderna har tagit sig till Sveriges baksida för att spela fotboll och precis allt kan hända.

Fotbollen kanske inte är den bästa, men det måste den inte vara för att det ska bjudas på fest på Gamla Ullevi och flera andra arenor runt om i landet. Den stora tillresta skaran djurgårdssuportrar är ett perfekt exempel på precis varför svensk fotboll är så fantastisk. Tifo, glädjesång och passande gliringar till rivalen Blåvitt. Tokleendet prestigeförvärvet Tobias Gulliksens bjuder på när han sätter igång ”Vi är från Stockholm, från Stockholms stadion” är ett exempel på varför svensk fotboll är så unik. Segersång finns såklart i alla världens ligor, men för en spelare som Gulliksen, som har kommit från norska Bodö/Glimt, som för stunden är ett snäpp upp rent fotbollsmässigt, men ganska många snäpp ner publikmässigt, är det rätt mäktigt att hamna i den här typen av miljö.

Guldstriden har börjat
Att vinna allsvenskt guld 2024 kommer vara svårare än någonsin. De regerande allsvenska mästarna Malmö FF inledde Allsvenskan med att bortaslå IFK Norrköping med 1-5 och de stora guldutmanarna Djurgården svarade på det med att slå en annan kamratförening med liknande siffror. Blåränderna gör ingen bländande insats varken före eller efter Thordarssons hjärnsläpp, men det är en stabil seger som återigen visar att Djurgården är på riktigt i år. På sedvanligt Bergstrand och Lagerlöf-manér är det fyra olika målskyttar. Trots att två mittbackar gjorde mål, känns det som att målen kom på helt rätt spelare. Danielson är iskall både vid straffen och klackassisten till Tenho, som i sin tur faktiskt gör ett ganska snyggt mål, med tekniken av en rutinerad striker. Lucas Bergvall gör ingen toppenmatch, men visar på ett mycket starkt huvudspel och är sånär på att göra ett solomål och sätta en cykelspark. Norske gutten Gulliksen avgör en ganska avslagen match med ett resolut avslut som troligtvis inte skadar självförtroendet. Om man hade fått drömma skulle Hümmet gjort ett mål och Jacob Widell Zetterström fått stänga igen i kassen, det hände inte nu, men jobbet gjordes och de tre pinnarna följer med laget hem till Stockholm. Det allra första testet om man vill vinna Allsvenskan, det vill säga att inte förlora första matchen, är avklarat, men för att hänga med Malmö FF i guldstriden behöver Djurgården fortsätta ånga på.

Vinsten mot Blåvitt gav av en känsla av deja vu. Det är inte första gången som Djurgården och IFK Göteborg spelar en ganska jämn match, där Blåvitt sedan blir lite för heta och ger bort antingen en straff, en utvisning, båda eller ännu mer. Senast i cupen var lagen rätt jämna, fram till den 76:e minuten då Gulliksen vänder in bollen i bortre krysset, varpå IFK Göteborg faller ihop totalt. I sista mötet förra året visas Anders Trondsen ut, även om det förvisso är sent i en redan avgjort match och i hemmamötet 2022 gör Victor Edvardsen ett hat trick efter två tveksamt dömda straffar. Någon otrolig spaning kanske det inte är, men intressant att IFK Göteborg har fallit ihop mot Djurgården ett antal gånger nu. IFK Göteborg får ha en glad påsk medan Djurgården firar sin seger.

April, april - sådan tur är
Första april är hela världens skämthögtid, och så även i Djurgården. Min gissning är att det var både en och annan djurgårdare som vaknade upp till ett sms innehållande information om att mittbacksgiganten Marcus Danielson hade skadat sig och skulle missa stora delar av säsongen. Somliga gick på den, men samtliga fick sig nog en tänkare kring hur det skulle kunna se ut om vicekaptenen, snart 35 år gammal, skulle skada sig och det var nog ingen som fylldes med något härligt lugn. Det handlar faktiskt inte alls om Jacob Une Larsson. Visst han gjorde ingen toppensäsong förra året och det är rätt många år sedan han var med och vann SM-guld, men i grund och botten är det en duglig allsvensk spelare. Det handlar om att Djurgården med och utan Danielson är två helt olika lag. Med ”Mackan” i laget kan Samuel Dahl springa fram på offensiva räder, Gulliksen kan skicka in sena bollar i straffområdet med vetskapen om att en av ligans bästa huvudspelare har dröjt sig kvar efter en hörna, men framförallt så kan hela laget spela med ett lugn i vetskapen om att det finns en spelare i backlinjen som man verkligen kan lita på. Det handlar om spetsegenskaper som sällan skådas i Allsvenskan.

Danielson rensar allt, är hur lugn som helst när han ska slå in en straffspark, och är till och med så pass kylig att han klackar fram bollen till sin mittbackskollega Miro Tenho vid 0-3. Han är kanske inte världens snabbaste, men står jämt och ständigt helt rätt för att vinna bollarna som spelas in bakom. Skadan på Schüller är olycklig, men där har Djurgården täckning. Hade den kommit på Danielson så är Djurgården ett helt annat fotbollslag, just med tanke på vilken spets det är man förlorar. Danielsons skadeläge är helt enkelt inget man skämtar om och förhoppningsvis inte heller något man måste tänka på på en bra tid framöver.

Glenn Nyberg - felfri
Det blev en grinig match där Glenn Nyberg kom ut med huvudet högt. I halvtidsvilan förkunnade IFK Göteborgs rutinerade mittback Gustav Svensson att göteborgslaget spelade mot 12 spelare, efter att Blåvitt fått en utvisning och en straff emot sig. Det är klart att man som ledare i ett lag måste gå ut med hårda ord när man ligger under med 0-2, men faktum är att Glenn Nyberg, som ofta hyllas som en av Allsvenskans bästa domare gjorde en utmärkt insats. Thordarssons båda gula kort är givna och det är svårt att komma ifrån Svenssons handsräddning på Hümmets skott. Svensson, och i förlängningen även hela den blåvita supporterskaran, var rosenrasande, vilket kanske inte var helt befogat, men det gav ändå en nivå av spänning i matchen som behövdes för att hålla den vid liv. Glenn Nybergs agerande i matchen var imponerande. Korten delades ut som de skulle och matchen flöt på bra. Ingripandet vid straffsituationen är det som imponerade allra mest. I en värld där straffsituationer kan i runda slänga tre minuter att bedömas, med VAR som hjälpmedel, höll Glenn Nyberg sig kylig och väntade några sekunder innan han dömde straff. Det visar på att det går att döma korrekt i svåra situationer, utan att konsultera med ett VAR-rum. Känslorna blir mer äkta, vilket till och med de ”bortdömda” blåvittsupportrarna nog kan hålla med om.

Schüllers benbrott sätter bredden på prov
I mitten på den första halvleken blev den finländske landslagsmannen Rasmus Schüller liggandes efter att ha landat rejält obekvämt på vänsterbenet och utan att spekulera allt för mycket verkar det vara en skada som håller mittfältsankaret borta under en längre tid. Djurgårdens mycket viktiga mittfältsankare som även adderat en offensiv förmåga den senaste tiden har fått hård konkurrens inför i år, men likväl tagit en av de tre platserna på mitten. Skadan är givetvis väldigt tråkig för både Schüller och laget, samtidigt som det är oroväckande inför viktiga fajter som väntar, bland annat AIK och Malmö FF. Konkurrenssituationen på mittfältet har varit under lupp inför säsongen, och beslutet som Bergstrand och Lagerlöf fick ta var inte helt självklart. Lagkapten Magnus Eriksson har blivit ett ganska tydligt sjättedel på mitten, och då stod det mellan två spelare, Albin Ekdal och Besard Sabovic. Ekdal har varit given i både det svenska landslaget och italienska Serie A de senaste tio åren och är en av Allsvenskans stora affischnamn inför säsongen. Besard Sabovic har kanske inte riktigt samma CV, men har varit en av lagets bästa spelare under försäsongen, trots att han inte fått starta. Sabovic har varit tydlig i media med att han varit missnöjd med att inte få starta.

Bergstrand och Lagerlöf har varit bekväma i att Schüller ska spela, men nu var det dags att ta ett något obekvämt beslut mellan Ekdal och Sabovic. Båda började värma upp intensivt efter skadan och det blev till slut den yngre Sabovic som fick spela. Djurgårdens nummer 14 gjorde kanske inte sin bästa match i blårandigt, men han var redo för uppgiften och bidrog till de tre poängen som nu finns på kontot. Förra året blev konkurrenssituationen en väldigt obekväm sådan, som skapade osämja i truppen. Att ett namn som Albin Ekdal inte ens blir inbytt när en spelare på hans position skadar sig är anmärkningsvärt, men så länge han och resten av truppen håller god ton är det bara en bra sak att kunna slänga in en spelare av Ekdals kaliber om det skulle uppstå någon skada framöver.