Fem tankar efter Djurgården - Örebro: "Effekten som var så tydlig från förra säsongen fanns inte längre där"
Djurgården hemmapremiär hemma mot Örebro slutade med en blytung förlust efter att Örebro avgjorde matchen i slutminuterna. Forum 1891:s skribent Daniel Bergholm ger sina tankar efter matchen.
Hur ska Kim och Tolle egentligen tänka med Vaiho denna säsong?
Förra säsongen var han starkt bidragande till guldet med många fenomenala prestationer. Det är enkelt att dra för snabba slutsatser av dagens mediokra insats - där han absolut måste ta bollen som leder till det matchavgörande målet för Örebro. Prestationen idag gör däremot att jag börjar fundera på om Vaiho verkligen kan leva upp till sin standard under fjolåret. Det är viktigt att vara tålmodig men denna prestation ger eventuellt ett varningens finger inför resten av säsongen.
Sista tredjedelen
Taktpinnen var till skillnad från premiärmatchen tillbaka i blårändernas favör likt stora delar av förra säsongen och mycket kändes återigen tryggt i sättet spelarna behandlar bollen och kontrollerar matchen. I sista tredjedelen känns det däremot ofta idéfattigt och det flesta anfallen kastas bort eller försvinner ut i intet utan att DIF lyckas skapa ordentliga målchanser. Det känns tydligt att den offensiva tredjedelen är något som fortfarande behövs tränas på för att kunna få utdelning på sitt spelmässiga övertag.
Negativ effekt av bytena
I den senaste matchen mot Sirius kunde vi se att bytena gav Djurgården nytt liv i matchen och att inhopparna bidrog till en positiv förändring av matchbilden. Idag däremot så gav bytena motsatt effekt. Under Djurgårdens kanske bästa period i inledningen av andra halvlek kändes bytena som gjordes direkt onödiga. Bland annat Bärkroth (som var bäst på plan) byttes ut och in kom spelare som för dagen sänkte det blårandiga övertaget och mycket av momentumet försvann. Ajdarevic gjorde återigen en väldigt svag prestation och övriga inhoppare kändes också oroväckande anonyma.
(Som väntat) en negativ reaktion på avsaknaden av publik
Förra årets slutforceringar inför ett kokande Sofialäktaren och Slakthuskurvan kunde bryta ner nästan varenda motståndare. Nu var frågan hur laget skulle reagera på en publiklös match när forceringen skulle börja. Tyvärr kändes det oftast väldigt avslaget och det var egenligen inte en enda gång som man kände att det osade katt runt örebros straffområde under slutet av matchen. Effekten som var så tydlig förra säsongen fanns helt enkelt inte längre där och det är något som oroar inför framtiden om publiksituationen kvarstår.
Svårt att få en känsla för något annat än en träningsmatch
Känslan av att detta bara är en träningsmatch blir mer och mer påtaglig när man kollar på dessa “allsvenska” matcher. Jag har inte direkt svårt att sätta fingret på vad som behöver göras för att kunna ändra på detta, men just nu känns både inställningen på planen och agerandet från bänken väldigt träningsmatch-aktig. För Djugårdens fortsatta framgång känns det som att vi på läktarna faktiskt är så avgörande som vi ofta vill framställa oss som, och det är inget annat än misär att följa lagets hackiga spel utan att kunna göra något åt det från läktarplats. Vi kan bara hoppas att vi kan sjunga fram laget från läktarplats så snart som möjligt igen.
