Ferencvarosi TC - Djurgården2 - 0
Fem tankar efter Ferencvaros-Djurgården: “Hur trygga var DIF med uppställningen?”
Det blev en klar förlust i Champions League-kvalet för Djurgården. Forum 1891:s Nils Rahm lyfter fem tankar från matchen.
Formationsbytet
Efter att ha spelat 16 allsvenska matcher den här säsongen med fyrbackslinje bestämde sig Bergstrand & Lagerlöf för att byta till tre försvarare. Med facit i hand är det lätt att säga valet var fel, men var det där problemet låg? Jag har läst många på såväl forum som twitter skrika att Djurgården borde spela med alla sina tre mittbackar, eftersom dom bevisligen håller så hög kvalité. Och i en CL-kvalmatch mot ett motstånd med en giftig anfallsuppsättning var det nog en klok idé. Men samtidigt kan man fråga sig, hur trygga kände sig Djurgårdsspelarna i den här uppställningen? Man har spelat 4-2-3-1 i nästan varenda match sedan B&L tog över för 1,5 år sedan och man har gjort det på ett väldigt övertygande sätt. Nu såg flera av spelarna vilsna ut och dom klassiska spelvändningarna uteblev allt som oftast. Det var flera gånger en rak långboll skickades upp i banan istället för ett kortare passningsalternativ. Det kanske inte hade gjort någon skillnad, men nu i efterhand känns det synd att Djurgården inte åtminstone testade sin ordinarie och välbekanta uppställning.
Bristen av erfarenhet
Man kan diskutera formationer hit och taktikdrag dit, men en av dom tydligaste bristerna i Djurgården var helt klart bristen av rutin. Det var mängder av gånger en blårandig spelare förlorade en duell och förväntade sig frispark, något som man brukar se i Allsvenskan. Istället spelade Ferencvaros vidare och hotade med farliga omställningar. 0-1-målet var verkligen symtomatiskt för hela matchen. Djurgården har inspark, Karlström får bollen men förlorar den genast i duell mot två Ferencvaros-spelare och Tokmac skjuter perfekt in ledningsmålet utanför straffområdet. Det andra målet är också alldeles för billigt att släppa in, speciellt i ett läge då Djurgården verkligen hade höjt sig och var med i matchen. Det är en annan nivå när man möter europeiskt motstånd och man blir betyligt hårdare straffad för sina misstag. Därför går det inte understryka hur viktigt det är att nå topp tre i allsvenskan regelbundet för att på så sätt få erfarenhet och lära sig av dessa europakvalmatcher.
Det tekniska utförandet
Bristen av rutin till trots, det tekniska utförandet som Djurgården visade upp under gårdagen var under all kritik. Det var längesen man såg så mycket felpassningar, dåliga bollmottagningar och felbeslut. Om det var på grund av nervositet eller gräsmattan vet jag inte men en sak är säker och det är att Djurgården inte har en chans att konkurrera mot lag ute i Europa om man gör sådana tekniska misstag. Sedan finns det nog inget mer frustrerande än när DIF skapar ett tryck mot motståndarmålet och man har flera spelare i boxen, för att sedan se Witry, Karlström eller någon annan testa ett skott på halvvolley istället för att slå in ett inlägg.
Motståndet
Djurgården gjorde många fel men det var inte heller enbart på grund av egen oförmåga. Hemmalaget spelade så sent som förra säsongen i Europa Leagues gruppspel och dom vann bland annat borta mot CSKA Moskva och tog poäng borta mot Espanyol. Under inledningen av matchen mot DIF var Ferencvaros knappast dominanta men det kändes som att dom märkte av att bortalaget var passivt och försiktigt vilket därmed ledde till att dom tog över matchen. Överlag känns det som att ungrarna var lite hetare i närkampsspelet och dom lyckades på något sätt alltid att gå segrande ur duellerna. Den kanske största skillnaden syntes dock i deras anfallare Tokmac. Man såg tydligt att det var en klasspelare och om han hade haft en bättre dag på jobbet hade det nog kunnat sluta med fler än två mål.
Anfallsfrågan
Det här här varit en återkommande fråga under året, men det är fortfarande en klurig situation. När Emir Kujovic startar har Djurgården väldigt svårt att pressa ner motståndarna och man får istället lägre utgångspositioner medan Emir blir helt ensam och isolerad. När Chilufya hoppar in (eller när Holmberg startat där för den delen) kan Djurgårdens presslinje höjas och motståndarnas backlinje kan pressas hårdare. Men då uppstår istället ett annat problem. Bergstrand & Lagerlöfs lag är väldigt skickliga på inläggsspel och fasta situationer, men utan Kujovic på planen saknar man ett stort hot i motståndarnas straffområde. Hade matchbilden sett ut som den gjorde i början av den andra halvleken, fast med Kujovic på planen, hade anfallaren kunnat vara väldigt giftig. Det är en svår balansgång, vem som ska spela längst fram, och det blev tydligt i matchen mot Ferencvaros.
