Fem tankar efter Sverige-Estland: ”Var det Vieira vi fick se?”
Insatsen var inte briljant. Men Sverige tog en enkel 1-0-seger hemma i träningslandskampen mot Estland. Och man kände aldrig någon oro.
Jens-Lys Cajuste
Eller var det Patrick Vieira i sin prime vi fick se? Vilken insats av 21-åringen. Han tog för sig, agerade lugnet själv och var ett ständigt alternativ för sina lagkamrater. Fullkomligen dominant och överlägsen på alla sätt och vis. Ynglingen täckte många löpmeter och jobbade hårt konstant. Stärkte definitivt sina aktier och ett centralt mittfält med Cajuste från start kittlar minst sagt. Visst, det ska sägas att han ställdes mot ett mittfält med spelare som man knappast kommer ihåg namnen på – men ändå.
Perfekt tillsammans med Kristoffer Olsson? Om den senare kommer upp i den nivån som vi vet att han kan hålla, vill säga.
De tog chansen
Det var inte någon briljant prestation från det svenska landslaget, men vissa spelare hade man ett extra öga på. Utöver Jens Cajuste stod den han ackompanjerades av centralt, Mattias Svanberg, för en fin första halvlek. Bologna-spelarens första tillslag och vändningar på mitten fick honom att framstå några år äldre, med stora skopor rutin i en välfylld ryggsäck.
Förutom dem kan vi fortsätta centralt där Sverige hade en välsynkad anfallsduo. Robin Quaison rev, slet och sprang. Marcus Berg stångades, duellerade och vann bollar. En fin kombination som dessutom tråcklade fram ett mål i början av den första halvleken. Och det känns bra att Janne Andersson inte bara har ett, utan två alternativ på topp om det skulle behövas.
I övrigt ska ingen hängas eller hyllas, men det kan nämnas att mittbackarna spelade av matchen utan briljans eller katastrof. Det är ju i sig kanske positivt.
De tog inte chansen lika mycket
Nej, i dag stämde det inte riktigt för Emil Krafth. Han har diskuterats vara Mikael Lustigs ”arvtagare”, men gjorde felpassning på felpassning, stod ofta väldigt fel och hamnade efter ibland, vilket gjorde att han fick styras av lagkamrater och tränare.
Yttrarna lämnade sannerligen mer att önska. Man hoppades ju på Jesper Karlsson-show direkt, men den ettrige AZ Alkmaar-spelaren hade stundtals svårt att komma loss från sin ytterposition. Ibland blixtrade han till och fick visa prov på sin fina bollbehandling, dock sällan mer än så. Fick ofta skifta kant med Ken Sema, som nyligen avslöjade att han förlänger kontraktet med Watford. Den förre Östersund-yttern, som å sin sida fick en bra start, låg bakom passningen till Robin Quaison som föranledde Marcus Bergs mål. Men han föll ur matchen desto längre in vi kom, ganska anonym insats.
Spelidén
För drygt ett år sedan fick Janne Andersson frågan på en presskonferens efter en landskamp om han kände att landslaget där och då fått fler strängar på sin lyra. Svaret då var ja. I dag tycker han nog att de strängarna både är mer stämda och fler.
Känslan är nämligen att spelidén sitter oavsett vem som är på plan.
Ingen Zlatan Ibrahimovic? Ingen fara, då slås de diagonala bollarna på Marcus Berg i stället. Han var stark i luftrummet och ständigt där som en nål i ögat på motståndarna. Lägg därtill Bergs förmåga att falla och få med sig frispark. Efter den här matchen kan man nästan konstatera att Krasnodar-anfallaren är bland de bästa i världen på just det.
I övrigt är den svenska pressen fortsatt bra i dag och när man ligger högt vinner man ofta boll. Det såg man inte minst i den första halvleken när Mattias Svanberg låg på Estlands centrala mittfältare som ett plåster, vilket gjorde det trångt för gästerna och tvingade till felpassning.
Den svenska truppbredden
Det var ett tag sedan som en svensk förbundskapten hade en så bred trupp till sitt förfogande. I dagsläget har Sverige i princip minst en bra reservspelare på varenda position. Ytterbacksplatserna kan visserligen diskuteras, men i övrigt ger dagens insats – som inte på något sätt var bländande – ro. Janne bytte ut en hel startelva och vi behövde aldrig känna oss oroliga och just nu finns en trygghet i truppen som nästan går att ta på.
