Då var denna säsong över
Då var säsongen avslutad och någonstans går det inte att vara missnöjd med säsongen, men visst finns det en viss gnagande känsla av att vi var så nära, ”om” vi bara kunde vunnit den eller den matchen.
Falkenbergs FF slutar alltså på en 4:e plats, fyra poäng från kvalplatsen och tio från direktplatserna till Allsvenskan. Trots flertalet chanser lyckades FFF aldrig sätta ordentlig press på de tre lagen ovanför, utan fick under de avslutande omgångarna fokusera på att hamna så högt upp som möjligt. Ska sanningen fram så var FFF aldrig riktigt nära efter en svag sista tredjedel av säsongen (3 segrar de sista 10 omgångarna).
Någonstans är det svårt att vara missnöjd sett till klubbens storlek och historia. Klubben som spelat i Superettan i sammanlagt 12 säsonger 2003-2013, samt 2017, tar i år sin näst bästa placering, endast slagna av seriesegern från 2013. Så långt svårt att missnöjd, men med framgång ökar kraven både från klubben själv och från oss supportrar. (nej vi har inte blivit några storstadssupportrar herr Eklund)
Målsättningen när laget ramlade ur Allsvenskan förra säsongen var att ta sig tillbaka inom tre år och i år skulle de vara med och utmana under hösten, vilket de var (iaf tills några omgångar återstod). Så även sett till detta går det inte att vara missnöjd, egentligen är det först nästa år (sätt till målsättning) som man på allvar kan bedöma om målsättningen är rätt och om klubben gjort/gör rätt för att uppnå denna.
Trots en fin fjärdeplats har denna säsong varit allt annat än lugn (sett med FFF ögon). Efter fem omgångar och noll segrar lyfte vi supportar vår oro genom en namninsamling där vi uppmanade klubben till förändring. Detta upprop fick stort utrymme(återigen sett ur FFF ögon) i media och skapade en debatt. Vår största oro var att FFF sedan 2015 hade en starkt nedåt gående spiral och med raset under 2016 i bakhuvudet så var den stora frågan, ”har Hasse den mentala kraften att vända på skutan”, vad han kan som tränare har aldrig ifrågasatts. Nu när säsongen är färdigspelad så tycker jag att vi gjorde rätt, allt pekade neråt samtidigt som klubben tydligt hade en målsättning att vara med där uppe. Att bara vara tyst och se på när klubben i mitt hjärta rasade neråt var inte aktuellt och kommer aldrig vara det. Däremot så lyckades tränare och spelare komma samman och vända på den negativa trenden och ganska snabbt efter namninsamlingen så började klättringen uppåt.
Sedan ska nämnas att Falkenbergs FF fick in väldigt många nya spelare och startelvan bestod under stora delar av säsongen av 8 nya – och det är klart, det tar ett tag spela ihop ett nytt lag och finna alla roller osv. Att detta till trots kunna utmana där uppe är starkt, även om spelet var upp och ner under säsongen. Att vi endast förlorat 1 match av 14 mot övriga topplag (topp 8) visar på en hög högstanivå, men förlusterna mot ”sämre” lag visar samtidigt en lite för låg lägstanivå (om man vill utmana på allvar), samt att vårt egna spel fortfarande är under utveckling, eftersom ”sämre” motstånd ställer högre krav på det egna spelet.
Avslutningsvis vill jag säga att FFF har något riktigt bra på gång, grunden finns, spelet utvecklas ständigt och nästa år kommer de vara än mer samspelta. Får man behålla majoriteten av elvan och spetsa till den ytterligare så är jag övertygad om att FFF kommer vara än bättre nästa år. Givetvis kommer flera lag vara bättre, men just nu kan vi bara påverka vår egen utveckling.
Så nu ser jag framemot en spännande vinter med provträningar, rykten, värvningar och sedan tar vi ny sats mot Allsvenskan!
