Per Krusell: "Falkenbergs FF, ett överlevnadslag"
Per Krusell har skrivit en ny krönika med tankar kring nuvarande läge.
Falkenbergs FF, ett överlevnadslag? Det ligger en hel del i detta, baserat på den period jag följt laget nära (i cirka 20 år). Alltså dels att laget ofta ligger i de nedre räjongerna av den serie de för ögonblicket spelar i, dels att de tenderar att lyckas klara sig kvar, och ofta med målfoto. Jag bryr mig extremt mycket om hur det går för laget så det här är jobbigt, riktigt jobbigt. Min kollega John – och andra – undrar vad jag håller på med: varför är du så engagerad, när du i genomsnitt mest verkar lida, och ska du vara engagerad så varför inte välja ett bättre lag att engagera sig i? Ni som följer fotboll vet ju att dessa frågor inte riktigt går att besvara. Man känner som man känner. Möjligen borde jag bli lite mer optimistisk? Jag skulle vilja hävda att jag möjligen har en dragning åt pessimism, men den är inte så stark. Snarare tror jag att jag är mer realist än andra. Många supportrar tenderar att, när de blir tillfrågade om hur det kommer gå i matchen (oavsett vilket lag de håller på), systematiskt säga ”vi vinner med 2-0” och liknande. Jag gör inte det utan kan inte låta bli att se mer nyktert på läget.
Vad är den nyktra synen på läget just nu, för Falkenbergs FF? Vi ligger återigen i botten av vår serie. Jag hade svårt att somna på tisdagskvällen efter den otroligt snöpliga förlusten hemma mot J-Södra. Målsättningen var att ligga i toppen och att gå upp i allsvenskan igen. Det målet ter sig alltmer avlägset. Snarare börjar den riktiga oron infinna sig, för att åka ur superettan är ingen bra idé – där går på många sätt gränsen mellan elit och resten. Så hur bör laget agera inför den resterande dryga halvan av säsongen? En strategi är den numera i sportvärlden alltmer hyllade guldfiskstrategin, vilken innebär att man genast glömmer vad som hänt för att istället bara se nästa ögonblick. Det vill säga vi glömmer helt enkelt J-Södra (och flertalet av de tidigare matcherna på säsongen) och säger oss att ”nu vinner vi resten, det är många matcher kvar”. Jag tror inte alls på denna strategi. Vi måste istället analysera vad som gått fel och vad som gått rätt, och därefter jobba hårt på att förbättra det sämre och bygga vidare på det bättre. Vi måste tänka noggrant inför varje ny match – analysera motståndet och hur vi kan vinna just den matchen – och detta är allt annat än hur en guldfisk skulle bete sig. Det kräver hård träning av spelarna och mycket tänkande av ledarstaben. Här är jag dock väldigt optimistisk, för jag tror att "Tuve" och hans stab, samt laget, kan göra just allt detta.
Dagen efter matchen mot J-Södra spelade Sveriges damlandslag mot USA. De dominerade matchen klart och vann rättvist med 3-0. Det slog mig att matchbilden på många sätt var lik vår match mot J-Södra: vi dominerade stort, men motståndarna fick några målchanser trots allt. Den enda skillnaden var turen att stolp- och ribbträffarna, som USA fick, inte gick in och att svenskorna därför aldrig behövde känna sig så hotade. Vi hade istället otur och även om man skulle kunna peka på smärre försvarsmissar så var det mest sjukt flyt att J-Södra fick in sina mål. Det blev för jobbigt att komma igen, möjligen också psykologiskt, när de fick in sitt snöpliga ledningsmål. Jag kan tydligt se att detta skulle kunnat hända Gerhardssons lag också och är orolig att svenskorna nu blir för självsäkra och hamnar i samma situation som FFF i kommande matcher. Men min huvudsakliga poäng är ändå den för FFF positiva insikten att 3-0 hade varit ett rimligt resultat på Falcon Alkoholfri, medan damlandslaget faktiskt ändå hade tur att få träträffar och inte nätkänning mot sig. Men kan denna insikt hjälpa inför resten av superettansäsongen?
Det kan den. Matchen i tisdags var, enligt min uppfattning, ett stort steg framåt. Detta kändes från det att matchen började och resten av matchen, inklusive i andra halvlek. Laguppställningen var finurlig och en lyckträff. Framför allt var presspelet och uppspelen långt bättre än tidigare, men jag tycker även att försvarsspelet höll och att de mål som J-Södra gjorde i hög grad var turliga studsar. Det går inte att skydda sig mot sånt, lika lite som det går att skydda sig mot att domaren tilldömer andra laget tre orättvisa straffar i första halvlek (som mot Norrköping förra året). Lite otur kommer vi nog ha under resten av säsongen också, men sannolikt lika mycket tur. Så låt oss inte bli
vidskepliga! Istället ska vi tänka att om vi spelar som vi gjorde i tisdags så kommer vi garanterat kunna utmana och slå alla lag i serien, och även om det kommer bli förluster också så kommer vi säkert klara oss kvar. Min syn är, sammanfattningsvis, att ett framgångsrikt fotbollslag inte kan bygga på guldfiskbeteende och överdriven optimism. Men man ska heller inte bli pessimist när oturen varit som störst. Man måste istället söka sin trygghet i det man vet att man kan göra bra, samt jobba stenhårt på det man kan göra markant bättre. Denna bana har FFF nu slagit in på, med stora förbättringar efter serieuppehållet. Det finns förstås en liten risk för att en oro ändå kryper sig in, och då vågar inte laget spela som det kan. Man måste tro på att man kan göra mål när man skjuter, och tro på att man kan stoppa en snabb ytter i motståndarlaget när de hotar vid vårt straffområde, annars är det lätt att det blir en halvhjärtad, misslyckad insats. Men vi kan ju! Låt i stället Melker Nilssons 2-1-mål bli det vi behåller på näthinnan: förebilden för hur vi ska spela resten av säsongen. Vi kan definitivt hota Helsingborg i nästa match om vi spelar som vi gjorde sist, så låt oss bara skrida till verket!
TILLSAMMANS VI SJUNGER FÖR FALKENBERG!
