Filip Helander: "Gäller att vara ödmjuk inför uppgiften"
Det var inte många som trodde att Filip Helander skulle få spela så många allsvenska matcher i fjor. Inte ens han själv vågade hoppas på det. Alla hade fel. Under hösten tog han en startplats i Malmö FF och imponerade stort. Himmelriket ringde upp Filip för att ta reda på hur han ser på 2013.
Som bekant är det en hel del skador och skavanker i truppen. Även Filip har fått sin beskärda del – han har problem med sina hälar sen ett par veckor tillbaka. Det är inget som hindrar honom från spel, och inget som han tror ska förvärras av regelbundet matchande. Han berättar att det är en inflammation i slemsäckarna som uppstått, mest troligt beroende på byten av underlag under försäsongen.
– Ibland är det stenhårda planer vi spelar och tränar på, andra gånger är det mjuka. Men annars känner jag att kroppen mår bra.
Detta är ju en annorlunda pre-allsvensk säsong i och med att Svenska Cupen tidigarelagts. Har ni spelare fått anpassa er jämfört med tidigare år?
– Nej, det tycker jag väl inte. Det enda är att det blir mer tävlingsinriktat tidigare i år, vilket jag personligen bara ser som något positivt. I vanliga fall hade det handlat om träningsmatcher den här perioden, och det är alltid roligare med tävling än träning.
Ni började i lördags med Öster och två matcher till väntar framöver (mot Frej respektive Sundsvall). Var det samma laddning som om det hade gällt en allsvensk match?
– Nja, visst känns det att det är på riktigt. Men ändå, en allsvensk match känner jag lite annorlunda inför. Där är det mer fokus på allt, både medialt och från supportrar. Då spelar vi också på Swedbank och det är mycket mer folk; så visst är det en viss skillnad. Däremot tycker jag att vi är lika förberedda inför en cupmatch som inför en allsvensk. Vi laddar upp likadant.
”Bara” 1-1 blev det. Var det stor besvikelse i omklädningsrummet efteråt?
– Det är klart att det var så. Men samtidigt är det tidigt på säsongen och det var en väldigt svårspelad plan, som gynnade Öster mer än oss. Visst hade vi naturligtvis velat vinna, och det var det vi gick för, men det är ingenting som vi ska hänga upp oss alltför mycket på.
Så nu väntar en måstematch på söndag mot Frej, eller hur?
– Ja, jo, så är det ju. Jag räknar med att vi behöver vinna båda våra återstående matcher, så givetvis är det en måstematch. Frej visade mot Sundsvall att de är ett lag att räkna med. Och om jag inte missminner mig slog de ut Trelleborg ur cupen i höstas. Så det blir en tuff match. Vi själva hade ju problem med Sandviken, som också spelar i division 1, i höstas.
Men du kan se rubrikerna framför dig om ni inte vinner mot Frej? Det här är ju en match som bara ska vinnas.
– Ja, givetvis. Det är väl lite det som är det svåra med att möta lag som du på papperet är bättre än. Det finns en slags känsla att vi måste vinna, samtidigt som det är något som man måste leva med när man spelar i en klubb som Malmö. Och det är något som vi är vana vid, så en sån sak ska inte behöva stoppa oss.
Men ändå har förvånansvärt många bättre lag så svårt mot sämre lag i Svenska Cupen. Vi såg det med Frej, vi såg det med Falkenberg som slog Häcken borta. Där finns fler exempel. Jag förstår att det kan finnas ett visst mått av underskattning eller bristande laddning med i bilden. Varför är det så tror du?
– Det blir som jag sa innan, att man bara ska slå det på papperet sämre laget. Det blir lite ”ah fan, nu måste vi fram och attackera hela tiden” samtidigt som det för motståndaren blir årets match. De känner att de inte har något att förlora, och ofta spelar de bättre än vad de kanske i själva verket är. Det är väl det som är skillnaden än när det är två jämbördiga lag som möts.
På förra årets träningsläger i Florida pratade jag framtid med Filip. Så här lät det då:
Är ditt personliga mål att göra någon tävlingsmatch den här säsongen?
– Ja, det är klart att det är. Mitt mål är att få spela en del matcher och att fortsätta utvecklas för att kunna ta nästa steg. Och sen, kanske säsongen efter denna, kunna ta en ordinarie plats. Men det kan gå snabbt i fotboll. Jag kan få en jättebra sommar och spela en del i höst, man vet aldrig.
Ja, det räcker att se på Pontus Jansson. Under våren 2011 var han i Roland Nilssons frysbox och sen kom en skada när Rikard Norling kom hit. Då fick och tog han chansen.
– Precis. Det är så jag tänker. Ligger jag nära startelvan och så plötsligt kommer det en skada, då kan jag vara ordinarie. Man vet aldrig vad som händer och det gäller för mig att vara beredd.
Det som då var en förhoppning om att få en jättebra sommar och få spela en del under hösten, visade sig bli en realitet. Han fick visserligen göre årspremiär redan i omgång 2 mot Häcken borta (vi återkommer till det), men från och med omgång 20 i matchen mot GIF Sundsvall, den 27 augusti, var han ordinarie. Som han själv sa i Florida: ”Det gäller för mig att vara beredd”. Och det var han.
Jag undrar hur han 2013 går vidare från fjorårets succé.
– Det är väl att jobba på på samma sätt och ta en match i taget. Ge allt på alla träningar, precis som tidigare, och inse att det är en ny säsong. Ofta kan den andra vara svårare, det brukar det vara. Så det gäller att vara väldigt ödmjuk inför uppgiften.
Hur känner du av att det är ditt andra år, sett till vad du sa tidigare? Är det så att du har högre förväntningar på dig?
– Så kan man absolut se det. När jag fick spela på hösten var det som att en junior hade kommit upp; jag hade inte samma krav på mig. Det förväntades inte av mig på samma sätt att jag skulle göra så bra ifrån mig. På det viset är det en liten skillnad mot hur det blir i år.
Uppenbarligen kunde du tidigt på förra årets säsong inte ens själv tro på en sådan succé och så många matcher som det blev. När insåg du att det nog kunde bli en hel del spel i A-laget?
– Inför den allsvenska starten fick jag chansen i några matcher. Sen kom Häcken-matchen, och därefter fick jag inte spela nånting. Därefter kände jag inte förrän jag spelade min andra match från start på hösten, att det kan nog bli en del matcher framöver. Jag kan inte påstå att jag hade på känn under sommaren, eller tidigare ändå, att det skulle bli som det blev.
Så här med perspektiv på det – hur jobbigt var det att bli bänkad efter storförlusten mot Häcken borta?
– Det var jobbigt. Som ung spelare är sånt en tung motgång, det var ändå bara min andra allsvenska match i livet. Allra jobbigast var det ändå att hela laget fick en kollektiv kollaps. Därför var det rätt beslut att sätta in Daniel (Andersson), det tror jag de flesta håller med om. Men så klart, för egen del var det inget kul. Jag tycker emellertid att jag tog den motgången väldigt bra.
Efteråt var de flesta jag pratade med av meningen att alla i laget var dåliga den dagen, men du var definitivt inte en av de sämsta bland de dåliga. Kunde du ta med dig det i petningen, att Rikard inte plockade bort dig på grund av bristande kvalitet utan av bristande ålder och rutin?
– Ja, så kände jag det också. Vi behövde få in rutin i laget i det läget. På nåt sätt var jag sist in och först ut. Så det beslutet accepterade jag fullt ut.
Förra året hade du som sagt målet att få spela några enstaka matcher för att 2013 vara ordinarie. Det uppnåddes med råge. Hur ser dina mål ut för den här säsongen?
– Det är att fortsätta utvecklas och behålla min startplats. Att kunna göra det så bra som möjligt för laget – att prestera på ett sätt som gör att min prestation blir viktig för laget. De är väl de målen jag har satt upp. Sen får vi se vad som händer.
