Final Guldskölden 2012: Marcus Leifby
Omröstningen i Guldskölden 2012 är inne i finalskedet. Nu presenterar vi finalisterna närmare.
Hej Marcus Leifby, du är finalist i Guldskölden kategori Bästa sporttwittrare och Bästa sportjournalist alla kategorier, klassisk sportfråga, hur känns det?
- Ja, det känns väldigt hedrande och överraskande. Det var inget jag funderade på. Första tanken var att någon blandat ihop mig med Agne Jälevik. Vi är ungefär lika gamla. Men det är kul förstås.
Besökarna på SvenskaFans har röstat fram dig till finalen, hur tycker du själv senaste året varit för egen del? Några höjdpunkter?
- Det är ännu roligare att läsarna nominerat. Senaste året har, haha, varit bra. Jag fick förmånen att göra reportageresa i England och jag tror jag fått mer uppmärksamhet genom den. TV-mediet har större genomslagskraft än vad skriven text har.
Hur jobbar du för att förbättra dig i din roll som sportjournalist?
- Bra fråga. Jag försöker, ja, förkovra mig på så många sätt det går. Jag läser mycket. Jag läser andra personer, jag läser kollegor. Jag tar in all information jag kan. Och så lyssnar jag på vad läsare och tittare tycker och tänker.
Många journalister jobbar hårt med att synas i sociala medier, tex genom att blogga och/eller twittra. Andra gör det inte. Vad är din strategi här?
- Haha, jag har väl ingen direkt strategi. Jag driver Sveriges sämst uppdaterade blogg. Jag bloggar var 23:e dag ungefär. Jag hinner inte mer. Twittrar gör jag däremot en del men jag skulle säga att 50-60% av det jag skriver där inte är sportrelaterat utan mer en ventil att få ur mig saker. Till exempel min frustration över Palmemordet. Hur gjorde man förr liksom? Pratade man tills man hittade någon likasinnad? Nu slänger man bara ut det på nätet.
Till sist, ännu en klassisk fråga, vad önskar du dig mest just nu?
- Oj då. Ääh. Förutom självklara frågor som fred på jorden och Patrick Ekwalls självbiografi vill jag att SVT visar alla sina EM-krönikor de gjort inför EM.
