Final Guldskölden 2012: Patrick Ekwall
Omröstningen i Guldskölden 2012 är inne i finalskedet. Nu presenterar vi finalisterna närmare.
Hej Patrick Ekwall. Du är finalist i Guldskölden, i kategorin ”Årets bästa sportbloggare” – en klassisk sportfråga, hur känns det?
– Jag har inte tänkt så mycket på det faktiskt, men det är ju självklart väldigt roligt att denna blogg fortfarande hänger med bland nördarna. Jag tillhör ju inte riktigt deras skrå som många andra fotbollsbloggare eller skribenter, så det tycker jag givetvis är jätteroligt.
Besökarna på SvenskaFans.com har röstat fram dig till finalen – hur tycker du själv det senaste året har varit för egen del? Har det varit några höjdpunkter?
– Jag glömmer ju liksom vad jag skrev igår, men den här bloggen är ju inte bara fotboll utan det är ju så mycket annat som beskriver det här jobbet och mitt liv. Stora delar av den kom ju ut i bokform i december och det var ju väldigt speciellt, att det blev en bok. Det var ju en stor händelse både för bloggen och för egen del.
– Det har liksom bara blivit ett kall att skriva så mycket som jag gör. Bloggeriet blir som ett levnadssätt på det viset så som jag har hållit på i så många år, i stort sett varje dag. Det är ju alltid mycket lättare och roligare när man är ute och reser. Nu har jag suttit lite mer i studion under en period, det är inte lika kul och man finner inte lika mycket inspiration till att skriva. Bloggen bygger ju givetvis på att den ligger på en stark plattform, med mycket läsare och mycket trafik. Det absolut viktigaste är att du uppdaterar, lever med och har kontakt med läsarna. Man kan kommentera, men det måste godkännas av mig först, och det har varit väldigt lyckat.
Hur jobbar du för att förbättra dig i din roll som sportjournalist?
– Man försöker ta lite där, och lite där, och på så vis utvecklas. Man får inte bli bekväm och tro att man vet allt och är bäst, och så där. Det är svårt ibland att inte bli det, men det är väldigt viktigt.
– Jag är lite rädd att Twitter är på väg att kväva bloggarna lite grann, i en värld där man vill läsa snabbt och det ska gå fort och enkelt. Det finns en risk att bloggen tynar bort lite, men min blogg lyckas hänga i fortfarande, vilket är roligt. Jag läser inte så många bloggar själv, men jag tycker det är kul att den formen finns kvar.
Många journalister jobbar hårt med att synas i sociala medier, t.ex. genom att blogga och/eller twittra. Andra gör det inte. Vad är din strategi här?
– Det finns ingen uttalad strategi. Det har jag inte ens tänkt på. Bloggen har ju funnits i sju, åtta år så den har bara rullat på. Det har varit ett bra sätt för mig att kombinera TV-jobbet, som är lite ytligare. Det har varit väldigt nyttigt och ibland till och med nödvändigt för mig att kunna få veta vad jag tycker och tänker genom att skriva. Där har bloggen varit ett fantastiskt verktyg och har nog skapat en annan bild av mig som person hos väldigt många.
– Twitter började jag också relativt tidigt med. Jag tror jag är den sportjournalist-twittrare med allra mest följare och det är ju roligt. Men det finns inte heller någon strategi där, utan blir mer en kombination till allting.
Till sist, ännu en klassisk fråga, vad önskar du dig mest just nu?
– Ja, vad fan önskar jag mig mest just nu? Jag önskar mig en bättre rygg, den har helt pajat ihop och jag har jätteproblem, så just nu önskar jag mig en bättre rygg.
» Klicka här för att rösta i Guldskölden 2012
