Finns det plats för IFK Göteborg i framtidens fotboll?
I dessa tider och med min aversion för att sväva iväg i obskyra tangenter är det väl inte mer än rätt att vi börjar den här krönikan med en berättelse om hur en inte helt klockren översättning leder till stora missförstånd kring evolutionsteorin?
Det finns en missuppfattning om att evolutionen enligt evolutionsteorin alltid går mot ett mål. Den svenska översättningen av ”Survival of the fittest” till ”Den starkes överlevnad” bidrar ofta till den här missuppfattningen. Uppfattningen är att saker blir bättre när de utvecklas. Meningen ska, i sitt sammanhang, snarare översättas till ”Den mest lämpliges överlevnad” och det är i sig bara en förenkling. För sanningen är den att mycket av evolutionen inte alltid innebär framgång för den bäst lämpade, arter kan följa med så länge det inte blir olämpligt. Men de blir ofta mindre dominanta.
Jag vill slänga in ett avsnitt om Recurrensnerven, eller ”Recurrent laryngeal Nerve” som den kallas på engelska, här men det blir för långt, så de som är intresserade får helt enkelt läsa på på sin egen tid, men det är väldigt spännande i alla fall.
Nåväl. Evolutionen har inte ett mål, den leder inte alltid till att något blir bättre, och den behöver inte leda till att något försvinner heller. Ta t ex de första flyttfåglarna. De inser att det är mycket enklare att flytta till varmare klimat om vintern. Det finns mer mat där. Så de piper iväg. Där borta finns massvis med mat, så de förökar sig snabbt och mycket. Kvar blir fåglarna som inte kan flyga iväg. De har förvisso mindre mat att dela på under vintern, men i och med att alla flyttfåglarna stuckit, så kan de flyttlösa fåglarna bara föröka sig med andra flyttlösa fåglar. De blir kvar i vad de alltid gjort. Det går att överleva på det också, men de kommer aldrig erövra världen och bli lika många som flyttfåglarna. De går från att vara standardfågeln till att bli en minoritet.
Liknande gäller teknisk utveckling. Det är inte alltid det som är bäst som vinner, utan det som är enklast att ta till sig. VHS slog Betamax för att VHS hittade en bättre balans mellan pris och kvalitet. Betamax var ett betydligt bättre format på alla sätt och vis, men VHS hade tillräckligt hög kvalitet till ett bättre pris. Och den utvecklingen påverkar också framtida utveckling. För när VHS banden som har sämre bild och ljudkvalitet slår ut Betamax så blir en följdeffekt också det blir lönlöst att utveckla bättre TV apparater. Bild och ljudkvaliteten på en hemma-TV höjdes inte igen förrän DVD formatet tog över från VHS decennier senare.
Liknande ser vi på olika nyhetssidor, framför allt nu i den digitala världen. Det är inte bara nyheterna i sig som ändras, utan också hur vi tar till oss dem och i vilket sammanhang. Det var inte så längesedan jag själv var tonåring och hade 20 minuters spårvagnsresa till gymnasiet varje morgon. Då letade man upp en Metro, eller kanske till och med betaltidning som någon hade lämnat på sätet och läste den under resan. Artiklarna i tidningen behövde bara tävla med varandra om min uppmärksamhet, eller eventuellt vänner som kom på bussen längs resans gång. Idag tävlar artiklarna inte med varandra om uppmärksamheten, de tävlar mot sociala medier, olika mobilspel m.m. om vår uppmärksamhet och då måste de anpassa sig därefter. De kan inte lita på att du läser dem för att de är intressanta eller viktiga, de måste sno din uppmärksamhet från något annat. Vilket ironiskt nog antagligen kommer drabba den här texten, för jag vet att intresset för de lite längre krönikorna generellt sett är ganska lågt jämfört med t ex våra spelarbetyg som är betydligt lättare att ta till sig.
Och här någonstans kommer vi lite till kärnan i det hela, som ska knyta ihop den här säcken och applicera det på fotboll i allmänhet och IFK Göteborg i synnerhet. För just hur nyheter förmedlas idag är kanske det enklaste sättet att se på evolutionsteori och utveckling i allmänhet. Det går inte alltid åt ett bättre håll. Det går åt det hållet som är står sig bäst mot konkurrensen under rådande förutsättningar.
I en tid där vi hade 20 minuter om dagen utan annat som stal vår uppmärksamhet stod längre och mer välskrivna artiklar sig väl mot konkurrensen. En artikel som tog 30 sekunder att läsa var meningslös för du hade fortfarande 19 minuter och 30 sekunder kvar. Korta clickbait artiklar vinner inte mot djupa gräv för att clickbait är bättre än djupa gräv, clickbait vinner mot djupa gräv för att clickbait konkurrerar bättre med Instagram.
Den fotboll jag började följa när jag började titta på fotboll är inte den samma som vi ser idag. Mycket har hänt sedan min första match 2002. Redan då hade Bosman domen förändrat mycket av fotbollen som vi kände den och året efter skulle Real Madrid bli starkt kritiserade i allmänhetens ögon när de i princip köpte loss allt som kunde röra sig.
Redan då gick rykten om att det tog en vecka för Madrid att tjäna ihop övergångssumman för David Beckham genom att sälja tröjor med Beckham på ryggen. Det borde varit en hint om vart fotbollen var på väg. Förstå mig rätt, David Beckham var en väldigt bra fotbollsspelare och jag kan ibland känna att hans karriär fått ett oförtjänt dåligt rykte, men oavsett om det var avsiktligt eller inte, så visade den övergången att det fanns en annan marknad för fotbollsspelare än som bara spelare. Att ha populära spelare i ditt lag blev ett sätt att tjäna stora pengar, få in bra sponsoravtal och skapa nya supportrar.
Några år senare dök det upp en trend där flera Premier League klubbar kontrakterade asiatiska spelare som i de flesta fall i ärlighetens namn var på tok för dåliga för att platsa, men man lät spelarna hoppa in i några matcher när de körde försäsongsturné i Asien.
Idag har fotbollen mer och mer gått mot att bli en del av ett företagsklimat där olika varumärken tävlar mot varandra. Det finns några inbyggda säkerhetsspärrar, men de gås runt relativt lätt. En sådan är att man bara får äga en förening i varje division och att lag med samma ägare inte får möta varandra i Europa. Det sistnämnda löste Salzburg och Leipzig (Båda två heter Red Bull i förnamn) genom att i just det mötet kalla sig för FC Salzburg och RB (Rasenballsport ska det tydligen stå för i det här sammanhanget) Leipzig. Så mycket var den regeln värd när allt kom till kritan.
City Football Group, främst kända för att äga Manchester City, äger utöver Premier League laget även New York City i MLS, Melbourne City i Australien (där Blåvitt bekantingen Scott Jamiesson spelar), Montevideo City i Uruguay, Troyes AC i Frankrike, Lommel SK (som köpte Jesper Tolinsson) i Belgien, Mumbai City i Indien, Girona FC i Spanien, Sichuan Jiuniu FC i Kina, Yokahama F Marionos i Japan, och sedan i somras även Palermo FC i Italien. Den enda av de större ligorna i Europa som inte har ett lag som ägs av CFG är Tyskland där det bara är tidigare nämnda Leipzig som lyckats ta sig runt 51% regeln.
Där ville Red Bull ta över ett etablerat lag men flera försök sköts ner av det tyska fotbollsförbundet. Det slutade med att Red Bull gjorde en marknadsanalys. Leipzig var en stor stad och hade nyligen varit värd för VM 2006, men saknade ett etablerat Bundesliga lag. Red Bull fick inte köpa ett existerande lag, men DFB kunde inte stoppa dem från att grunda ett lag, och de grundade helt enkelt RB Leipzig (RB står alltså inte för Red Bull, utan för Rasenballsport vilket i sin tur betyder typ ”Gräsbollsport”.)
När man pratar om Facebook och Twitter så sägs det ibland att ”Om du inte betalar för tjänsten, så är du tjänsten”. Kort och gott ska det tolkas som att framför allt Facebook inte tjänar några pengar på att du har ett Facebook konto. Facebook tjänar pengar på att sälja möjligheten att nå dig till andra företag.
Och i den globala fotbollen börjar det bli tydligt de som investerar i fotbollsklubbar inte investerar i klubben i sig, de investerar i att nå supportrar. Ägare som t ex Glazer familjen som pumpar ut pengar ur Manchester United framstår nästan som välvilliga och enkla när de ställs mot Khaldoon Al Mubarak (som äger City Football Group) som mest använder fotbollen för att göra reklam för Arabemiraten.
Vilket i sin tur känns ganska oskyldigt jämfört med Public Investment Fund (PIF) som 2021 köpte Newcastle United. Idag viftar vissa supportrar med den Saudiska flaggan under lagets matcher, samtidigt klubbens ägare, i form av kronprins och premiärminister för Saudi Arabien avrättar homosexuella.
För vad är vi inte beredda att offra för att laget vi älskar ska nå framgång?
Och mitt i allt det där ska lilla Allsvenskan försöka navigera sig genom en föränderlig fotbollsvärld. Tappert försöker vi håla VAR borta från arenorna, trots att SvFF gång på gång försöker tvinga in det. Vi slåss för 51% regeln och trots att supportrarna gjort väldigt tydligt var de står i båda frågorna så sitter makthavare och jobbar för att ändra det. Vilket såklart är fint, men vi glömmer nog också lätt bort att även Allsvenskan tagit sig an den moderna fotbollen på olika sätt.
Det faktum att Häcken tar SM Guld 2022 är det slutgiltiga beviset på att den moderna fotbollen är här för att stanna.
Allsvenskan kommer kanske aldrig vara ligan som blir en diktaturs skyltfönster till omvärlden där de pytsar in pengar för att rena sitt varumärke, så pengarna måste in på annat håll. De som petar in mest pengar i Svensk fotboll är såklart också de som har mest att tjäna på att synas bland Svensk Fotboll. Du är inte kunden. Du är produkten, och den verksamhet som verkar se mest vinning i att nå ut till idrottsintresserade svenskar är bettingbolag. Jag håller på och skriver en text om specifikt det för Änglarnas medlemstidning så om ni vill läsa mer om det i nästa nummer, blir medlem i Änglarna!
Utöver det finns det olika sätt för klubbarna att dra in sina pengar.
Malmö FFs supportrar kan ha banderoller med ”UEFA=Mafia” hur mycket de vill, men i slutändan så har de de senaste tio åren dominerat Svensk fotboll med pengar de fick av nyss nämnda ”Maffia” och deltagandet i deras flaggskepp Champions League. Det sägs att ingen kommer ihåg en förlorare och trots våra återkommande skämt om att Malmö mest firar finalförluster så har skånelaget nog ändå tagit den devisen till sina hjärtan. För historieböckerna glömmer det mesta. Det går såklart att leta upp information om att Jospeh Elanga fick dispens för att spela matcher med fotboja efter att halvt ha slagit ihjäl sin fru. Det går att påpeka att Malmö tog sig till de där miljonerna i Champions League genom att starta en back som sexuellt utnyttjat en fjortonåring. Malmö slänger fram en historiebok där åren 2013, 2014, 2016, 2017, 2020 och 2021 är markerade. Miiko Albornoz är redan idag mest en paragraf i historieböckerna. De sex SM Gulden står där för alltid.
Djurgården har under en längre tid jobbat aktivt med att ta in talangfulla spelare från Afrika som söker lyckan och ett bättre liv i fotbollen för att sälja dem vidare. IFK Göteborg är egentligen inte bättre (moraliskt), vi är bara sämre (affärsmässigt). Ekonomin har sedan många år tillbaka varit beroende av att sälja spelare som om de vore varor att sälja i en kohandel. För även om det såklart går att förstå logiken i Stig Torbjörnsens kritiserade uttalanden om hur Afrikanska spelare drömmer om att komma till Allsvenskan, så lämnar det en besk nykolonial eftersmak. Att utveckla spelare är en affärsmetod och framför allt Afrikanska spelare är extra lukrativa om man kan hitta rätt, då de på grund av sina levnadsvillkor kan värvas billigt för att säljas dyrt. Hela handeln med unga spelare som visar potential har gått till sådana nivåer att till och med UEFA och FIFA har börjat straffa klubbar för det.
Men framgång har en tendens att måla över det mesta, och idag är det få som tänker på att Lionel Messi värvades till Barcelonas akademi redan som 13 åring. Visst, det går, om man vill försvara Barcelona, att säga att de erbjöd honom en behandling som han inte kunde fått annars, och att han flyttade till Barcelona för behandlingen, och när han ändå var bodde i staden så kunde han lika gärna spela för Barcelonas ungdomslag. Det kanske håller juridiskt, men låt oss vara ärliga här. Barcelona värvade en trettonåring.
Vilket för oss till Sverige där en klubb blivit bättre än alla andra på det här med att tjäna pengar på barn. Laget som med största sannolikhet kommer bli Svenska Mästare 2022. Häcken.
Genom sitt ungdomsflaggskepp Gothia Cup har man i många år lockat hit unga och lovande spelare. T ex Dulee Johnsson (så förknippad med AIK-stilen att man glömmer bort att han inledde sin karriär i en annan gulsvart klubb) kom till Gothia Cup som 14-åring och blev kvar i Sverige tillsammans med landsmännen Dioh Williams och Jimmy Dixon. De gick förvisso vägen genom Floda, men lagom till att de blev gamla nog för att skriva på proffskontrakt så gick de raka vägen till Häcken.
Men det är inte bara barn som värvas till Häcken via Gothia Cup. Idag tjänar klubben bra mycket mer på att bara arrangera tävlingen än de tjänar på att scouta talanger i den. Föreningen plockar ut många miljoner ur ungdomsturneringen varje år, och utöver den rena vinsten så är också mycket av kanslipersonalen som i praktiken jobbar för Häckens A-lagsverksamhet anställd via Gothia Cup och kostnaderna belastar således turneringen och inte A-laget. Extra praktiskt när man ska söka stöd för en pandemi såklart.
Det går att ha invändningar mot att Häcken finansierar ett A-lag som väldigt få är intresserade av att se med pengar man plockar ut ur ungdomsfotboll. Det går att tycka att Häcken kanske borde investera de pengarna i att rusta upp Hedens usla konstgräsplaner som man tar i besittning från stadens invånare under två veckor varje sommar. Det går att tycka att Häcken borde kunna subventionera turneringen för många av de mindre bemedlade lagen. (Deltagande kostar 500 kr per deltagare, men för de som måste resa till Göteborg kostar det billigaste boendet på skola 2430 kr per person utöver deltagaravgiften. Då ingår inte mat.)
Givetvis, i andan av att tjäna pengar på diktaturer med bristande mänskliga rättigheter som vill ”sportwasha” lite så har Häcken också sålt rättigheterna för Gothia Cup till Kina, som varje år kör numera kör sin egen variant av turneringen. Ett land som också anklagas av FN för sina brott mot mänskliga rättigheter där man sätter den muslimska minoritetsbefolkningen i koncentrationsläger.
Den inte fullt påläste, kanske med sitt nyfunna hjärta ute i Skärgården, kanske vill kommentera ”Men Änglagårdsskolan” då, syftandes till att IFK Göteborg är delägare i skolan ”Änglagårdsskolan”. Och ja, jag kan tycka att det inte är helt klockrent att IFK Göteborg driver en skola. För den som inte märkt det är hela den här texten rätt kritisk till konceptet med att utbilda barn för att kunna tjäna pengar på dem. Men det finns också grader i helvetet. Att hitta en lösning där fotbollsintresserade barn kan få en bra skolgång och fortsätta satsa på fotbollen behöver inte vara fel, samtidigt som det inte behöver bli rätt heller. Den etiska frågan ligger väl i om man gör det för att man vill vara en samhällsaktör som skapar möjligheter för barn, eller om man gör det för att det är en marknad som går att tjäna pengar på.
Änglagårdsskolan drivs av företaget Gothenburg Association AB. IFK Göteborg äger 9% av GAAB. Företaget har under sin existens betalat ut totalt 3,5 miljoner i utdelningar till sina ägare (där IFK Göteborg som sagt äger 9%), så det är inga enorma belopp vi pratar om där.
Och även om t ex interna koncernbidrag skulle vara ett sätt att flytta över pengar utan att det ses som en utdelning, så går det tydligt att se i Blåvitts årsredovisningar att man som mest tar emot några hundra tusen om året i utdelningar, och då räknas även utdelningar från ”IFK Göteborg Promotion” in i de summorna. Man kan ganska fort genom att titta på årsredovisningarna för GAAB och IFK Göteborg konstatera att det inte flyttas några större belopp mellan verksamheterna. Det går såklart att hoppa djupare ner i kaninhålet och börja fråga sig vad Blåvitt eventuellt tjänar på att en skola utbildar spelare i deras akademi som de sedan kan skriva kontrakt med och sälja för dyra pengar, men det kan vi nog alla vara överens om att är en lite annan sak än att årligen ta ut 15-20 miljoner i vinst ur en ungdomsturnering och investera de pengarna feta löner till norska landslagsspelare.
För i en tid där världsfotbollen har sina största intäkter i att tvätta rent totalitära regimers rykten, och där den Allsvenska fotbollen just nu går runt på intäkter från bettingbolag och att exploatera barn och ungdomar, finns det verkligen plats för IFK Göteborg i framtidens fotboll?
Eller framför allt, finns det plats för den föreningen vi vill att IFK Göteborg ska vara?
Om vi backar bandet till tiden där IFK Göteborg inte bara konkurrerade i Sverige utan även vann i Europa så var vägen till framgång en annan. Då kunde lilla Åtvidaberg locka till sig duktiga spelare genom att erbjuda arbete på den då framgångsrika ”Facit” fabriken. Men precis som med evolutionen så kommer det nya förutsättningar som innebär att tidigare styrkor tappar relevans och andra egenskaper blir bättre lämpade för sin omgivning. IFK Göteborg med starka rötter i arbetarrörelsen i Göteborg kunde bygga ett sammansvetsat lag av arbetare och med nära band till flera internationella Göteborgsbolag kunde man erbjuda bra jobb till de spelare som lockades till Göteborg. Det var en tid där idealen om kamratskap, gemensamhet och solidaritet faktiskt gav Blåvitt en fördel mot konkurrensen. Den tiden har sakta men säkert passerat och IFK Göteborg har sedan spelarna blev heltidsanställda haft märkbart svårt att nå framgång på planen. Tvärt om så går det att argumentera för att idealen om att laget alltid går för jaget i takt med att omvärlden förändrats blivit mer ett hinder än en tillgång. När fotbollsspelare blivit mer och mer av sina egna varumärken, skriver egna avtal med utrustningsleverantörer och söker sig vidare ut i Europa för de stora pengarna blir det svårt att ta sig fram med en ”Laget för jaget” inställning.
IFK Göteborg behöver hitta en väg framåt, ett sätt för föreningen att kunna konkurrera med övriga lag i en tid där de gamla metoder som gav framgång mer är ett hinder än en tillgång.
Finns det en väg framåt för att konkurrera ekonomiskt utan att köra ner hela näven i burkarna innehållandes en häxblandning av etiskt tvivelaktiga intäktskällor? Än så länge har IFK Göteborg mest doppat tårna där, och är det två saker vi lärt oss de senaste åren så är det att:
1. Den sylten smakar inte bra
2. Du kommer inte långt med att doppa tårna, du måste hoppa in helhjärtat
Och är ett lag som når framgång på det viset ett lag jag verkligen vill följa?
