Anton ”Sigge” Sigvardsson – en ledstjärna
Det som skulle bli startskottet på FK Karlskronas första säsong i Division 1. Det blev tyvärr ingen uppvisning, utan en mardröm, i alla fall för en spelare.
I ”mellandagarna” 2016 så spelades det traditionella kommunmästerskapet i inomhusfotboll (inte Futsal ska påpekas). FKK var som vanligt segrare redan på förhand, inget annat lag i kommunen skulle kunna matcha det nyblivna Division 1-laget, utan kommunmästerskapstiteln skulle lunkas hem. Anton, eller ”Sigge” som han mer är känd som i staun, gör ju aldrig det, lunkar alltså. För Sigge är det allt eller inget, så även denna gång, i en hemåtlöpning, i en egentligen helt betydelselös match. Den här gången så vann inte Sigge tillbaka bollen på det graciösa sättet vi är vana vid. Den här gången så vek sig hela knät under hans egen vikt. Främre korsbandet av…inre ledbandet av…skada på menisken konstaterades. Och så var säsongen 2017, som inte ens hade startat, över för nummer 15.
Vi spolar bakåt i tiden, till FK Karlskronas första match säsongen 2013 hemma mot Lindsdals IF. Sigge blev inbytt i den 56:e minuten, men laget hade det tufft i den matchen, precis som resten av säsongen, och förlorade. Det tog dock inte många matcher den säsongen innan han hade fått tag i en startplats, som han sen höll i 3 raka säsonger. En ledare inte bara med sitt snack utan även genom handling. Hur han med sina löpningar med boll trasar upp motståndares presspel och hur han konstant vinner dueller som han uppoffrande alltid kastar sig in i.
När FK Karlskronas avancemang var ett faktum säsongen 2016 så var han dock inte på planen, en skada hade även då satt käppar i hjulet för honom. Jag var på träningen då Sigge själv insåg att han inte skulle kunna spela klart säsongen. Hur han skrek när han behövde kliva av planen mitt i en övning, inte i smärtor, utan av ren frustration. Att han inte skulle få vara på planen när hans FK Karlskrona spelade sina viktigaste matcher någonsin, det var de som smärtade honom allra mest. Under säsongen 2017 blev det alltså ingen fotboll heller för Sigge. Det stoppade självklart inte honom från att vara en fantastisk förebild vid sidan av planen, när han presenterades som ambassadör för Karlskronas Kvinnojour.
2018 har han då äntligen fått göra sin debut i Division 1, många kanske tvivlade på om han någonsin skulle kunna ta sig tillbaka till fotbollen efter en sån omfattande skada. Dock inte personerna som står han närmast, och inte heller hans lagkamrater har någonsin tvivlat på honom. Han skulle komma tillbaka, och det skulle vara den ”gamla vanliga” Sigge som sprang runt på FKK:s innermittfält.
I omgång 6 mot Skövde AIK så blev han inbytt i den 69:e minuten vid underläge 0-1. Plötsligt händer det något med FKK:s spel som sett trögt ut under den andra halvleken. Han visar som alltid vägen med sin attityd och inte bara vinner närkamper, utan får även med sig sina lagkamrater till att tro på vändningen. 13 minuter senare gör Karl Lindqvist 1-1, det stannade dock där för FK Karlskrona denna söndagseftermiddag. När jag går fram till Sigge efter matchen så berättar jag för honom något som ytterst få inför matchen kanske visste, att han i och med sitt inhopp gjort 100 matcher för FK Karlskrona.
– Kul, det visste jag inte, svarar Sigge,
– Men fan vi skulle ha pressat på lite tidigare, segt att inte vinna, lägger han till.
– Men det vände ju när du kom in? Det måste ju känts bra? Svarar jag.
Sigge ler, och ger egentligen inget svar utan klappar om mig istället som ett tack för stödet. Jag känner honom så pass väl att jag vet hur han tänker. Laget vann inte, och de är i slutändan det han framförallt bryr sig om. En ledstjärna, en mittfältsmotor, en förebild som inte viker sig för något och för varje gång han ramlar så kommer han resa sig upp igen och borsta av den orangea tröjan med nummer 15 på ryggen och komma tillbaka starkare än någonsin.
Jag ser fram emot att följa de nästkommande 100 matcherna för Sigge i FKK, och jag är helt säker på att det är med honom på planen, och inte på läktaren, FK Karlskrona firar nästa framgång.
