Fler resor väntar för Carl Axel Ekman – Gulsvarta Systrar blir fadder till en flicka
Han kom till Garissa första gången 1989 och har sedan dess gjort ett enormt arbete. Under torsdagskvällen var han inbjuden till Borås Arenas pub för en föreläsning. Nästa resa till Garissa hoppas bli i januari 2015.
1989 kom Carl Axel Ekman till Garissa, en provins i nordöstra Kenya för första gången. Efter att ha pensionerats från sitt arbete som chefskirurg på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås ville han prova att arbeta i ett U-land. Genom Rotarys Läkarbank i Sverige kom han till Garissa. Han möttes av ett ökenlandskap med 40 grader varmt dygnet runt. Ett landskap som var smutsigt och fattigt.
Sjukhuset han kom till hade inga resurser, mediciner eller förbandsmaterial. Det fanns en doktor och tiotalet sjuksköterskor. Doktorn som inte hade haft semester på länge tog och två veckor ledigt när Carl Axel anlänt. Att utföra kirurgi som det var tänkt uteslöts eftersom det var så smutsigt och eländigt. De första som gjordes som gjorde var att rusta upp operationsrummet.
Nu skriver vi 20 november 2014 och på Borås Arenas pub lät Carl Axel Ekman, för kvällen inbjudd av Gulsvarta Systrar, publiken ta del av hans resa och vad som hänt under de senaste tio åren. Via en projektor visar han bilder på en fullt fungerande operationsal där operationsbord med tillhörande lampor kommit från Erikshjälpen i Småland. En bild visade en nyrenoverad barnavdelning där renovering bekostats av privata medel. På sjukhuset arbetar idag tjugo stycken kenyanska läkare och 130 sjuksköterskor som alla utbildats på sjuksköterskeskolan i Garissa. Det finns dessutom alltid två svenska läkare på plats. Sjukhuset har 250 sängplaster och det genomförs ett par tusen operationer per år.
Den röda tråden i Carl Axels föreläsning var bilden av hur illa unga flickor behandlas och kampen mot kvinnlig könsstympning. De omskärs vid 6-8 års ålder, vilket betyder att klitoris och blygdläppar tas bort med stort blödande sår som följd. Såret sys ihop med hjälp av taggar från träden. Det lämnas ett litet hål, avsett för urin och mensblod. Allt sker utan bedövning. När flickorna blir elva/tolv år gamla blir de bortgifta, ofta mot deras vilja. Boskap exempelvis kameler och kossor är en vanlig betalning. Någon längre skolgång är inte aktuell. Kvinnan blir mannens egendom och bröllopsnatten blir tillföljd av könsstympningen en otroligt smärtsam natt. Bröllopen pågår i tre dagar och varje natt försöker mannen ha samlag med kvinnan. Lyckas han inte efter tredje dagen så skär han upp det.
Fler konsekvenser för de könsstympade kvinnorna är att förlossningarna blir vidriga och går så långsamt eftersom det är svårt att få ut barnen. Ofta blir lösningen ett kejsarsnitt. De drabbas även fistlar, förbindelser, mellan urinblåsan och slidan vilket innebär att de blir inkontinenta. Det i sin tur kan betyda att hon blir lämnad av sin man och ensam får ta hand om sitt barn.
Språkkunskaperna gjorde att sarmarbetet mellan Carl Axel Ekman och Sara, hans första mottagningssköterska på sjukhuset i Garissa, blev mycket bra. Hon behärskade somali, swahili och engelska och kunde därför hjälpa till med att tolka. När hon frågade Carl Axel om han kunde hjälpa henne och hennes fyra kollegor att förbättra förlossningsvården i Garissa. Det kunde han och resultat har blivit en förlossningsklinik. Jordemödrarna som fått sin utbildning av sina mödrar, är de som skött 80 % av förlossningsvården tidigare och könsstympningen fick nu en bättre utbildning.
De sista argumentet från jordemödrarna angående könsstympning var att det var allahs vilja. Carl Axel Ekman besökte därför Garissas chefsimam, Hussein för ett samtal om könsstympning. Han blev väldigt tagen av det han fick höra och berättade att det inte stod något i Koranen om det. De kom överens om att sprida informationen vidare till de andra imamerna så att de i sin tur kan föra den vidare. Det här ledde till att de under varje gudstjänst på fredag i två års tid talades det om kvinnlig könsstympning och elände som det medförde. Vetskapen gjorde att männen bestämde att deras döttrar inte skulle omskäras.
En bild visar en hög mur med vassa glasbitar högst upp. Carl Axel Ekman beskriver bilden med orden: ”det sägs att man skall riva alla murar. Vi bygger murar istället”. Syftet är att skydda flickorna och området kring flickhemmet Dr Ekman Girls home. Idén kom till efter att två kvinnor från organisationen Womankind Kenya kontaktade Carl Axel Ekman med en tanke om att de skulle skapa ett barnhem till flickorna, för att på så sätt förhindra att de blev könsstympade. Skolgången skulle skötas i stan en kilometer därifrån. Tolv stycken flickor fick möjligheten att bo på flickhemmet men när de blev såpass gamla att de skulle börja skolan så såldes de av sina föräldrar. Därför blev det istället föräldralösa flickor som fick bo på flickhemmet och i dagsläget bor det 117 flickor där. Problem uppstod då flickorna blev överfallna och några blev våldtagna på vägen till skolan och det därför byggdes det en skola alldeles intill flickhemmet.
Enligt Carl Axel Ekman är utbildning den hjälpen man kan ge ulandsbefolkning eftersom de på lång sikt ger möjlighet att få arbete och självständighet. På flickskolan som byggdes tillsammans med organisationen Womankind Kenya går nu flickorna från förskolan upp till den åtta år långa grundskolan. Flickorna får sina kläder, mat och husrum. Skolan blev för liten och med hjälp av IF Elfsborg byggdes ytterligare en skola och idag är 600 flickor elever på flickskolan. När grundskolan är färdig får de som har förutsättningar studera på gymnasiet. Det kostar 5000 kronor per år vilket inkluderar mat, undervisning och bekostas av fadderverksamsamheten. De har även startat en studiefond för flickor som vill studera på universitet. För de flickor som inte ville studera skapades alternativet syskolan. Den fylldes av kvinnor från stan som inte fått någon utbildning Efter en avslutad två år lång utbildning till sömmerska får de sin symaskin och kan därfefter bli självförsörjande.
När Carl Axel fyllde 90 år fick han pengar som han skänkte till fonden. Det har inneburit att fyra flickor fått möjligheten att studera på universitetet, två av de studerar ekonomi och två stycken studerar juridik. Han berättar också om flicka vid namn Kaltuma som de stöttade så att hon kunde läsa på universitetet, idag är advokat i den kenyanska huvudstaden Nairobi och kämpar för kvinnors och flickors rätt. Resultatet av allt arbete är tydligt: antalet flickor som går ut grundskolan har ökat från 15 till 29 %. Könsstympningen har minskat från 98 till 86 % vilket betyder att tusentals flickor har räddats från omskärelse. Dessutom har Sophia Adbi Noor, chef för Womankind, blivit invald i det kenyanska parlamentet. Därfrån fortsätter hon att arbeta mot könsstympning och för ett år sedan fick hon igenom en lag mot det. Lagen efterföljs inte av alla, men är i vart fall en början.
Samarbetet med IF Elfsborg är gammalt förklarar Carl Axel Ekman. De hjälpte att med byggnationen av en ny skola och har skänkt bland annat fotbollsskor och fotbollströjor till laget. Red Eagles FC. Laget har även spelat matcher i tröjor med budskapet FGM – kills på och det betyder kvinnlig omskärelse dödar. Red Eagles FC spelar idag i högsta kenynska ligan.
Kvällen började med att Gulsvarta Systrar annonserade att det uppnått ett av sina utsatt mål: de har samlat de pengar som krävs för att bli fadder till en flicka, vilket gladde Carl Axel Ekman. Gulsvarta Systrar var nöjda med uppslutningen. Enligt Camilla Andersson var det 33 stycken i publiken och de har fler evenemang på gång 2015. Oroligheterna i grannlandet Somalia har gjort att det inte blivit någon resa till Garissa på ett år för Carl Axel Ekman. Genom åren har det blivit 36 resor till Garissa och resa nummer 37 är planerad till januari 2015.
