Förlust i premiären
Ett hoppfullt och självförtroendefyllt Degerfors mot ett rutinerat och guldtippat (åtminstone av sig själva) AIK. Fanns det något att hämta hem till Värmland från nationalarenan? Svaret blev ett rätt så tydligt nej.
Degerfors ställde upp med följande elva:
Diawara - Granath, Ekroth, Ohlsson - Lindell, Gravius, Carlén, Ayaz - Edvardsen, Bertilsson, Abraham
En elva där sex av spelarna gjorde allsvensk debut. Dessutom har varken Gravius eller Ayaz varit i allsvenskan på några år. Maripuu fick kasta in handduken pga sjukdom bara nån timma innan match vilket ställde till det lite för laget, men det var ändå en välbekant elva som fick springa ut på gräset.
AIK ställde upp med:
Janosevic - Lustig, Papagiannopoulos, Milosevic, Otieno - Ylätupa, Larsson, Hussein, Bahoui - Stefanelli, Radulovic
Ett rutinerat gäng där flertalet av spelarna varit ute i Europa och prövat på spel där.
1a halvlek:
Degerfors började matchen med att försöka spela runt bollen på sedvanligt sätt och känslan var att AIK backade lite för att se vad det för gäng och spelare man faktiskt mötte. I den 9e minuten var det nära när Ayaz fick en fin passning i djupled av Gravius som han bröstade med sig och sköt ett skott med riktning mellan målvaktens ben, men där stängdes luckan snabbt igen och 0-0 stod sig.
Efter de inledande minutrarna klev AIK upp något högre i press, Degerfors spelarnas orutin av allsvenska sammanhang gjorde sig påmind och passningarna satt inte alls som de brukar göra längre. AIK åt sig in och tog över. Kulmen blev först ett susande skott av Stefanelli som hade sikte inställt på krysset. Ismo ville annat, sträckte ut kroppen, fladdrade till med fingertopparna och styrde bollen precis i insidan av stolpen. 0-0 fortsatt. Strax därefter tappade Lindell sin markering på högerkanten, Otieno stod helt ensam och fick sikta länge mot bortre där AIKare fyllde på och ett inlägg, precis utom räckhåll för Diawara, hittade in till den lille finländaren Ylätupa som kunde stöta in 1-0 till hemmalaget. På inga sätt orättvist.
Efter målet lyckades Degerfors jobba sig in i matchen igen och passningsspelet stod åter att känna igen tidvis. Däremot var inte alla spelare 100%iga utan det missades fortsatt enklare passningar och mottagningar vilket gjorde att flytet aldrig riktigt infann sig.
2a halvlek:
Andra halvlek påminde väldigt mycket om den första. AIK hittade rätt i sitt försvars- och presspel och Degerfors hittade inte riktigt rätt i sitt passningsspel. I den 61a minuten försökte Holmberg/Solberg justera lite genom att få in Sean Sabetkar och Abdo Saidi på plan (ytterligare två allsvenska debutanter in således), ut klev Ferhad Ayaz och Erik Lindell. Ett par minuter senare slog Carlén en krossboll som seglade ut till inkast, återigen ett agerande som inte vi sett från Carlén... nånsin? Inkastet letade sig fram till Ylätupa som gjorde bort Ohlsson, tråcklade sig fram och slog ett inlägg mot den bortre ytan som återigen var obevakad. 2-0 genom Bahoui.
Degerfors fortsatte försöka och skickade in en till debutant i form av Villiam Dahlström, Johan Bertilsson ut. Detta ledde fram till ett något tydligare anfallsspel där Ville klev in som spets och jobbade mer i djupled än vi sett tidigare under matchen. Ville fick även en chans efter flipperspel i offensivt straffområde, men bollen ville inte in idag.
Även Kralj fick ett fåtal minuter på slutet, men lyckades inte åstadkomma något särskilt under den korta stunden.
Sammanfattning:
Rutinen var den påtagliga skillnaden. Det tillsammans med ett Degerfors som hade tydliga premiärnerver gjorde AIKs premiär rätt så enkel att manövrera. De lyckades i sin press, de lyckades hitta ytorna mellan mittfält/försvar och de lyckades stoppa bortalagets fronttrio som inte alls fick till det. I bortalaget stod Diawara för en bra insats då han stoppade AIK från att göra fler mål. Även Ekroth var duktig och att Carlén fortsatte gnugga på trots att han kom snett in i matchen är bra.
Det vi kan säga är att känslan verkar vara att många trodde att Degerfors skulle kunna störa AIK mer på bortaplan, vilket såklart hade varit önskvärt. Men faktum är att det blev inte 6-0 efter en totalkollaps. Det slutade 2-0 efter två markeringsmissar. Degerfors hade ett fint spel stundtals som går att bygga vidare på och till sist så är det inte poäng på bortaplan mot guldkandidater vi ska ta.
Nu väntar Kalmar på söndag och där förväntar vi oss ett bättre spel och att hjärnorna är påkopplade från start. Premiären är gjord. Nu har vi inte så många spelare som faktiskt ALDRIG har spelat i allsvenskan längre. Rutinen och kunskapen växer med varje spelad match. Jag tror det är det viktigaste vi kan ta med oss till söndag.
Nästa match:
18/4 kl 15.00
Degerfors IF - Kalmar FF
Stora Valla (om planen godkänns för spel)
