Syrianska FC - Trelleborg
2 - 2

Förlust med 2-2

Från att spelat kanske den bästa halvlek för denna säsong till att försöka försvara en ledning och misslyckas, gav en sur känsla av förlust trott 1 pinne in på kontot.

Matchen startade med ett ganska klart övertag för Syrianska och jag satt och tänkte i min tv-soffa att detta kommer bli en lång match, men denna känsla förbyttes ganska snabbt i känslan oj vilket fint lir, varför har man inte visat upp detta tidigare. Antwis första halvlek var glimrande, sliter som ett djur, får sätta en boll och spelar fram till det andra. Vår högerkant med Johansson och Vesterlund har ett finfint samarbete och Erik Andersson gör en ypperlig halvlek.

Vi sätter tre bollar på 17 minuter, dock blev ju ett av målen bortdömt på grund av offside men det var mycket längesen vi visade en sådan offensiv.

Efterhand som matchen fortgick mattades också TFFs press och mot slutet av halvleken tog Syrianska återigen över taktpinnen.

I min värld är anfall bästa försvar, får inte motståndaren anfalla så gör de inte heller mål. Tyvärr verkar inte TFF tänka det samma för oj vad krampaktigt och lågt vi väljer att spela av andra halvlek och när Syrianska får vind i seglen efter en hörna så blir det om möjligt än mer krampaktigt och stressat.

När vi sedan väl vinner boll och får gå på offensiven så väljer man att hålla i bollen nere i ett hörn sista tredjedelen trotts att det är 15 minuter kvar och i mitt tycke borde gått för att punktera matchen med ett 3-1 mål men icke sa Nicke, ytterligare en fast situation leder fram till att hela grannskapet får höra min besvikelse.

Från att ha spelat den bästa fotboll vi sett på hela året till att försvara sig lågt och helt sakna press är för mig en gåta.

Nej ta med den fina farten som fanns i första, se hur ni gjorde där och betänk att anfall är bästa försvar så kanske vi kan få in fler 3 poängare på kontot och därmed säkra ett nytt kontrakt i Superettan 2020 i stället för att sitta med kniven mot strupen i slutet av oktober.