Förlust mot GAIS
Förhoppningarna om en repris från förra årets match på Gamla Ullevi, då DIF vann med 1-0 såg bra ut efter 10 spelade minuter då Samuelsson gjorde sitt elfte mål för säsongen. Förhoppningarna grusades dock då GAIS vände matchen och DIF fick åka hem tomhänta efter en återigen relativt tam insats, där dock chanserna inte saknades. Största målmissare för dagen blev mittfältarna Tobias Solberg samt Andreas Holmberg.
Degerfors laguppställning:
August Strömberg - Daniel Sundgren, Patrik Anttonen, Hampus Zackrisson, Marcus deBruin - Tobias Solberg, Eric Jernberg - Marcus Astvald, Andreas Holmberg, Ludvig Fritzson - Peter Samuelsson
Noterbart är att deBruin tog Emils plats till vänster. Annars blev återigen Ludvig förpassad till vänsterkanten och Haidar fick nöta bänk.
GAIS tog tag i spelet direkt i första halvlek och DIF försvarade sig bra. Första gången DIF gick till anfall så kom bollen upp via högerkanten, precis som vanligt. Daniel Sundgren slog ett fint inlägg mot Samuelsson som fick med sig bollen bort från sin försvarare och tryckte in 1-0 i bortre hörnet utan chans för hemmamålvakten.
En bra start för bortalaget som såg stabila ut bakåt och onekligen heta ut framåt. Detta ändrade dock på sig under matchens gång.
Efter att GAIS ägt boll under första halvan av halvleken så tuggade sig DIF in mer och mer och spelade runt på offensiv planhalva. Under en sån period så tappade man dock bollen och en av de kvicka grönsvarta yttermittfältarna fick bollen, drev över hela offensiva planhalvan där försvaret föll och föll och när Patrik A väl klev fram så blev han bortgjord så det sjöng om det. En välplacerad vrist i bortre hörnet och det var kvitterat. Ingenting vi kan klandra August för utan skuggan får falla på Anttonen som lite väl lätt blev bortgjord, även om det gick väldigt snabbt för anfallsspelaren.
Under de avslutande minutrarna under första halvlek så tog DIF återigen tag i matchen och på en frispark från Jernberg så borde övertaget återigen varit rödvitt. Men Andreas Holmberg missade bollen i helt fritt läge, om han träffat hade målvakten inte haft någon chans. Samuelsson fick tag på andrabollen men blev borttryckt av försvarare och skottet blev en halvfjös som Tommi Vaiho lyckades hålla utanför sin målbur.
Andra halvlek blev en böljande historia där DIFs kontrollerade försvarsspel var som bortblåst. GAIS lyckades flera gånger om komma runt på kanterna och kändes överlag hetare än under första halvan.
DIF körde ofta fast på högerkanten där det sällan gicks i djupled och när Peter Samuelsson blev utbytt pga sina krånglande ljumskar så kändes ytterligare mål långt bort. Haidar kom in och Ludde gick upp på topp.
Ludvig måste jag säga gjorde ett gott jobb längst fram, rev och slet precis som vanligt och lyckades ofta komma först på bollarna och blev kapad av sin försvarare ungefär lika många gånger. Att GAIS lyckades undvika fler gula kort under matchen var lite underligt kan jag tycka. Sena kapningar, bortsparkade bollar o.s.v.
En bit in i andra så fick DIF ett guldläge, när Tobias Solberg helt ensam kom igenom efter fint spel på högerkanten (som vanligt) och känslan var att han hade flera minuter på sig att placera in bollen i mål. För lång tid visade det sig för när avslutet dröjde och istället blev en chipp för nära målvakten som bara stack upp handen och lyckades rädda. Där MÅSTE det vara mål.
Istället för ett rödvitt mål så studsade bollen GAIS väg, där en rödvit frispark på offensiv planhalva ledde till en kontring, där ett skott blockerades, två skott blockerades, men det tredje skottet kom till ytterligare en fristående grönsvart som placerade in bollen bakom en hjälplös målvakt. 2-1. August fick inte tillräckligt med hjälp och försvarsspelet måste vara ännu rejälare, gärna ännu högre upp i banan. Bort med bollen bara. Och riktigt ruttet att tappa bollen när det faktiskt borde varit en målchans för DIF istället för en kontring för GAIS.
Nåväl, DIF försökte litegrann men några fler drömlägen blev det aldrig. Vaiho rensade bollar till höger och vänster och hade långa mittbackar framför sig som nickade bort resten.
Nu är det dags att ta sig i kragen, förlora en sån här match där DIF faktiskt viker ner sig känns inte ok.
Nästa match är mot suveräna serieledarna J Södra på Stora Valla. Jag hoppas på en publikssiffra över 3000 personer. Mindre vore en stor besvikelse.
Kom igen nu Rödvitt!
