Hammarby - Sirius
3 - 1

Förlust på Tele2, Hammarby IF – IK Sirius

Efter en brokig försäsong utan en enda vinst var det då äntligen dags att sparka igång den allsvenska säsongen 2018. Men de goda minnen från fjolårets premiär var tyvärr ett helt år bort och Sirius hade en tung dag på Tele2.

Wicks – 3

Sirelius (utvisad 49’) – 1
Björkström – 2
Arvidsson – 2
Larsson – 2

CG – 2
Razak (ut 51’) – 1

Eddahri – 1
Moses (ut 90’) – 3
Vecchia – 2

Shkodran (ut 73’) – 2

Avbytare:
Eiswohld (in 51’) – 2
Lundholm (in 73’) – 3
Georges (in 90’) – för kort

I den första halvleken är Hammarby det bättre laget. De dominerar mittfältet och satte tempot i matchen. Trots det dröjde det till den 19 minuten innan den riktigt heta målchansen uppdagade sig. Pa Dibba blev frispelad och skulle bara rulla in bollen förbi Wicks, men han ville annorlunda. Med en fin benparad lyckas han freda målet. Det dröjer dock bara fem minuter förrän Wicks tvingas till ytterligare en fin räddningen efter att Hamad försökt prickskjuta in bollen vid den vänstra stolpen. Efter det tryckte Hammarby på för ett första mål, även om de stora chanserna inte uppstod så kändes det farligt hela tiden. Med 44 minuter på matchklockan får dock Khalili iväg ett skott som träffar Jesper Arvidsson i axelregionen. Jonas Eriksson var tvärsäker och blåste straff. Huruvida det var straff eller inte är ingen idé att diskutera då regeln är lika svår att förklara som magnetism. Antagligen var i en sådan diskussion som Kim Bergstrand hamnade i med fjärdedomaren som sedan resulterade i att han fick se resten av matchen på läktaren. Straffen slog sedan Jiloan Hamad säkert in, efter att Wicks gått åt fel håll. Bollen hann knappt sättas igång igen innan det var dags för pausvila.

Den andra halvleken börjar i princip som det första slutade med en straff till Hammarby. Denna gång var det svårare att argumentera bort Ians ”hoppkram” som fick Junior att ramla. Hamad och Wicks gjorde återigen upp om vem som var kyligast och båda valde att göra precis som förra gången. Wicks åt ena hållet och bollen åt det andra hållet. I och med straffen blev även Ian utvisad vilket ledde till ett byte och Johan Eiswohld fick återigen synas i allsvenska sammanhang. Vilket i sig är helt fantastiskt även om man hade hoppats på att det skulle vara i ett glatt sammanhang. Hammarby valde att göra två byten strax efter utvisningen i hopp om att undvika det klassiska scenariot där laget som är en man mer spelar sämre efter utvisningen. Det fungerade inte riktigt fullt ut, för efter utvisningen hitta Sirius lite välbehövlig energi och bestämde sig för att försöka göra mål. Man skapade flera hörnor som resulterade i en farlig målchans då Moses försökte klacka in bollen i mål. Tyvärr blev det ingen vidare fart på klacken och Wiland hade inga större problem att fånga dem. I den 73’ minuten byts då Shkodran ut och in kommer Sam Lundholm. Ett för mig svårförståeligt val men ack så fel jag hade. För Sam hann inte vara på planen i mer än en minut innan han bestämde sig för att vika in från högerkanten och skjuta in bollen i den högra krysset. Endorfinruset var ett faktum och gud va skönt det var att få skrika ut sin glädje över något så vackert som ett skott i krysset. Stämningen på den blåsvarta läktaren höjdes markant och det kändes som att ett oförtjänt kryss inte var långt borta. Tyvärr så uteblev dock den stora forceringen och vi fick istället se Hamad göra ett sista mål som förkunnade slutresultatet 3-1.

Vad kan man då dra för slutsatser ifrån denna premiärförlust? Antagligen inga. Hammarby var genomgående det bättre laget och såg mer ”klara” ut än vi. Och precis som Jeppe sa efter matchen: ”Hammarby är tuffa att möta inför ett fullsatt Tele2 och det är bättre lag än vi som kommer att gå på pumpen här”. Det finns ingen anledning att börja slå på orostrumman redan nu, även om man hoppats på att de skulle se bättre ut. Låt oss istället glädjas åt det som såg bra ut. Sam Lundholm visade att årets säsong mycket väl kan var året då hans potential realiseras. Johan Eiswohld spelar fotboll igen, vilket betyder att backlinjen snart borde se mer bekant ut. Andra halvlek var precis som förra året mycket bättre och det borde ju bli ännu bättre om vi får behålla alla 11 spelare på planen.

Kort sagt, det är väldigt härligt att se IK Sirius spela allsvensk fotboll igen.