Förlust till trots - glädjeämnen existerar.
Regnets makter eskalerade samtidigt som våra gula pågar stångades mot Halmstads BK. En match som i efterhand verkligen kan sammanfattas som ett fall framåt – trots förlust.
Förvånansvärt många människor sökte sig till gamla F10-området – numera känt som ”Valhall” – när det vankades fotbollsmatch mellan två spännande och nykomponerade Superettanlag. I ÄFF:s lag kan bland annat nämnas att Matt Pyzdrowski och Björn Westerblad gjorde årsdebut. För att inte tala om Jonas Nilsson – som gjorde sin senaste tävlingsmatch i Superettans slutomgång 2010 mot Assyriska. Det var den 23 oktober. Nu – den 18 februari två kalenderår senare – var han tillbaka.
Regnet ökade i takt med att sekunderna tickade fram till avspark. Denna hyperintressanta match – där kombattanterna startade med två av våra tidigare mest framträdande spelare, Antonio Rojas och Johan Blomberg. Den sistnämnde togs hårt av både Omid Nazari och Mikael Dahlgren – tillåtelsen att få hitta på någon kreativt hindrades av våra två högerkantsspelare. Rojas var i mitt tycke en av de bättre HBK-spelarna, men stötte ofta på patrull när Robin Nilsson kom farande.
ÄFF:s nummer 17 var för övrigt en av matchens absoluta giganter. En nästintill prickfri insats på innermittfältet – han krigade, stångades och slog utsökta diagonalpassningar efter väl genomtänkta värderingar. Robin Nilsson är kanske inte spelaren som utmärker Malmö FF:s ungdomsakademi bäst och mest – men frågan är om han inte ligger i topp om vi tittar på MFF-fostrade spelare som inte tillhör föreningen längre… Sure, Kung Zlatan, Rosenberg med flera befinner sig ett antal steg före. Men inom Sveriges gränser är Robin Nilsson en av de mest framstående MFF-talangerna. Han bidrar inte med alla kriterier som utgör en startspelare på Swedbank Stadion, men på Ängelholm IP är han den stångande kvarnen som maler ner motståndarnas offensiva pjäser.
Summa summarum – Robin Nilsson är fantastisk!
En annan kille som har sina fotbollsgener i MFF och heter Robin är nummer 21 med ”Simovic” som frontnamn. Robin Simovic är en talangfull central forward med intressanta egenskaper som targetplayer. Idag var han dessutom effektfull med sin enorma tyngd, längd och förmåga att sätta resten av laget i delikata anfallslägen efter sina imponerande nedtagningar. Dessutom har han ett klipp i steget som vittnar om blivande framgångsvågor. Bli inte förvånade om ”Robin Simovic” pryder löpsedlarna i framtiden.
När första halvlek var över kunde vi konstatera att det stod 0-0 efter ett emellanåt intressant spel från båda lagen. Spelarna i gult gjorde för det mesta vad de skulle. De som ingav extra hopp var framför allt Omid Nazari och Jonas Nilsson. Givetvis också Robin Nilsson och Robin Simovic, men det förstår ni väl vid det här laget…
I halvtid klev Jonas Nilsson ut – som spelade precis som ”i fornstora dagar” – och in kom istället Joakim Alriksson. Björn Westerblad roterade ner som mittback och ”Kimmen” fick chans att lysa på innermittfältet… och som han gjorde det! Att dra för stora växlar av en försäsongsmatch kan, som i tidigare texter sagt, vara smått idiotiskt. Efter Alrikssons prestation i dagens andra halvlek är det dock lätt att dra på smilebanden och drömma iväg om större framgångar. Tillsammans med en kraftfull Robin Nilsson bidrog Joakim Alriksson med finess á la lättvikt på ett ytterst positivt vis. Precisionen i passningarna, rörelseschemat över stora ytor och speluppfattningen värmde förmodligen upp merparten av åskådarna runt Valhalls konstgräsplan. Att ”Kimmen” nobbade U21-kontrakt i Djurgården är lättförståeligt. Denna kille ska spela på seniornivå, inget annat. Djurgårdens förlust ser ut att bli vår vinst…
Fjorton minuter in i andra halvlek producerade HBK:s Mikael Boman 1-0 efter ett kliniskt avslut. Tre minuter senare byttes Robin Staaf och Gabriel Ucar ut och in kom Andreas ”Kalle” Karlsson och Michael ”Mike” Babier. Ut med två etablerade herrar och in med två rookies, alltså. ”Kalle” kom in och bidrog mer än en tveksam Robin Staaf. Även om den nyuppflyttade forwardstalangen från Vejby inte fick alltför mycket att jobba med gällande konstruktiva former så imponerade han. Det som imponerade mest var att han tog för sig mer än tidigare. Ja, till och med gav en och annan liten småavhyvling till sina medspelare när de inte gjorde som de skulle. Ytterligare en nypa råhet och denna kille kan bli något uppmärksammat.
Mike Babier spelade vänsterback och hade denna gång faktiskt ganska stor felprocent i passningsspelet. Småskadad tidigare i veckan, placerad på ”fel” kant och regnoväder – saker som bidrog till insatsen, månne? Jag vill inte på något sätt säga att Babier var dålig – han gjorde det godkänt – men bättre kan han absolut. Det visade han bland annat mot TFF förra veckan.
Med dryga kvarten kvar stegade Zeyn S-Latef in på det nästintill vattensjuka konstgräset istället för Omid Nazari. Zeyns fotbollsbegåvning kommer bäst till pass i mittens rike, men denna gång fick han testa spel som högermittfältare. Han hann däremot med att bjuda på en potentiell överstegare. Om ni ställer er undrande gällande den skrala speltid kan jag lugna er med att Zeyn spelade 45 minuter i gårdagens kombinationsmatch mot Högaborgs BK. Den matchen slutade för övrigt med förlust á la 4-0.
Förutom överstegsfinten fixade Zeyn även en straff då han fälldes av en HBK:are. Robin ”löpsedeln” Simovic tog behärskat hand om elvameters-ödet och kvitterade därmed till 1-1.
1-1 kändes ”helt okej” som Albin Nilsson brukar säga om sina prestationer. Albin avstod denna match på grund av överbelastning precis som Tobias Johansson och Lester Dewee. Oavsett… 1-1 hade inneburit ett resultat i ”lagom” bemärkelse. Nu blev det däremot alldeles för ”lätt(a)” en förlust då Gudjón Baldvinsson nickade in 1-2 i slutminuten.
Även om vi än så länge förlorat båda matcherna under detta nya år finns det en hel del glädjeämnen som vi kan ta med oss hem från Valhall Park. Robin Nilsson, Robin Simovic och Joakim Alriksson är namn som förpliktigar än dag som denna. Att Jonas Nilsson spelar som han gjort sig känd för är även ett enormt stort glädjeämne. Omid Nazari gör det bra på högermittfältet och ser alltmer ut som en startspelare på den positionen. Dahlgren, Lindberg och Ucar gör egentligen varken mer eller mindre men deras rutin är många gånger ovärderlig. Matt Pyzdrowski gör två fina räddningar – den finaste efter ett eget misstag då han tappar den hala bollen vid ett inläggsläge. Som tur är så har han fina reflexer, vilket han fick visa på det efterföljande skottet. Robin Staaf imponerar inte stort på mig eftersom han sällan skapar något kreativt, men att glömma vad han gjort i vissa allsvenska matcher vore dumdristigt. ”Kalle” står för ett klassiskt ”fall framåt” efter sitt inhopp, vilket gläder. Mike Babier ser ut som en kille som kan spela på Camp Nou om ett antal år. Westerblad bidrar återigen med ”kameleont-egenskaper” vilket kan rädda vårt lag i många lägen. Martin Andersen behöver ta fram sina tricks från rockärmen, annars är risken att han faller tillbaka och blir en reguljär spelare – vilket han i grund och botten inte är. Zeyn S-Latef är och förblir en gudabenådad talang – bara han själv avgör om han blir en stjärna.
Vi fick med samtliga gula aktörer... Ni ser, det finns många glädjeämnen…
***
ÄFF – Halmstads BK
1-2
0-1 Mikael Boman (59), 1-1 Robin Simovic (straff, 75), 1-2 Gudjón Baldvinsson (90).
Laguppställning: Matt Pyzdrowski; Mikael Dahlgren, Marcus Lindberg (kapten), Jonas Nilsson (Joakim Alriksson 45), Gabriel Ucar (Mike Babier 62); Omid Nazari (Zeyn S-Latef 74), Robin Nilsson, Björn Westerblad, Martin Andersen; Robin Simovic, Robin Staaf (Andreas Karlsson 62).
Bänk á la 90 min: Hampus Nilsson och Heidar Geir Júlíusson.
***
Nästa match spelas om en vecka borta mot Värnamo - då kan vi nå nya djärva mål!
