Hammarby - IFK Värnamo
1 - 2

Förödmjukande förlust mot Värnamo

Allt kändes ju så bra. Vinst mot Västerås i förra hemmamatchen i en match där vi visade upp säsongens bästa spel under den första timmen. Dessutom en efterlängtad kontiniutet med samma startelva två matcher i rad.

Hammarby är glädje och Hammarby är tårar och hopplöshet. Tårarna rann och jag kände en enorm glädje när Mads Fenger, mycket fint, fick ett personligt tifo och gratulationer från Hammarby, efter att ha spelat 200 matcher i klubben. Det var fint att se stenansiktet Mads tårar komma fram samt glädjen och stoltheten som man tydligt såg att han kände när han fick fira detta med sin familj. Det var så fint och värme mitt hjärta.

Hopplösheten kröp fram lite senare, ju längre matchen led. Den ökade i takt med varje felpass, felbeslut och det faktum att Värnamo spöade oss i vårt eget spel, och det dessutom i vår hemmaborg.

Gång på gång var de starkare, snabbare och smartare än oss. Dessutom hade de en offensiv spets som vi helt saknade och det kändes farligt nästan varje gång de anföll. I Hammarbys fall var Djukanovic, Besara och Oscar Johansson Schellas ovanligt svaga, vilket gjorde att spetsen framåt helt saknades.

Den första halvleken blev mållös, vilket är något som vi kan tack Oliver Dovin i hemmamålet för. Oliver går från klarhet till klarhet och visar gång på gång att han är en av allsvenskans bästa målvakter.

Hoppet om en bättre andra halvlek gror inom mig i halvtidspausen, där jag försöker stödja mig på att Hammarbys halvlekar ofta brukar se helt annorlunda ut i samma match.

Hoppet lämnar dock mig ganska snabbt, då jag ser att det är samma visa i andra, med den enda skillnaden att nu dominerar Värnamo ännu tydligare. Det tar endast fyra minuter innan ett, vad jag tycker, feldömt inkast gör att Värnamo överraskar hemmalaget och bollen går fram till Viktor Bergh. Bergh avancerar med boll och drar till med sin vänsterfot. Skottet blir stenhårt och får den där obehagliga studsen som gör att den får extra fart. En chanslös Dovin kan se bollen gå in tätt intill sin vänsterstolpe.

Hammarby försöker få till en förändring genom att göra byten. Redan i halvlek byttes Deniz Gul in och nu kommer också Montader Mahjed och Pavle Vagic in. Fem minuter efter detta byte tänds så hoppet när Shaquille Pinas tar en enorm löpning i djupled. Kurtulus hittar honom med en väl avvägd långboll och ”Shaq” avslutar, mycket snyggt, och kvitterar till 1-1. Ett riktigt klassmål och jag tänker att nu kommer vänder energin till vår fördel och att nu skall vi gå för ett vinstmål också.

Jag hinner dock knappt hinna tänka klart tanken innan Värnamo tar ledning igen efter en hörna. Det känns som en enormt dålig uppdelning på denna hörna då den relativt korta Tesfaldet Tekie skall markera den långa Hampus Näsström. Bedrövligt är ordet.

Inte nog med detta. Nu får Värnamo ny energi och sköljer över oss gång på gång. Lite grann som man hade hoppats att Hammarby skulle göra efter att 1-1. Dovin får jobba hårt för att freda sitt mål från ytterligare bollar.

På slutet försöker vi få till ett tryck och får till ett par skott utifrån och en frispark, som Nahir tyvärr drar i muren. Matchen slutar 1-2 och Värnamo fortsätter att vara ett obehagligt lag för Hammarby att möta.

Efter slutsignalsvisslan känns det inte alls bra i magen. Efter sju spelade matcher återfinns Hammarby på en en elfteplats (efter att måndagens match har spelats).

Vad värre är att nu byts det lite enklare spelprogrammet, där vi lyckades ta tre av nio poäng, ut mot ett stenhårt. Peking och Mjällby på bortaplan. Sedan en något enklare match mot Sirius hemma innan det vankas dubbla derbyn.

Tyvärr känns det inte helt otänkbart att vi får se Hammarby under nedflyttningsstrecket när sommarfönstret öppnar. Speciellt med tanke på hur bortaspelet har sett ut så här långt.

Skall inte detta ske så måste spelarna se sig själv i spegeln och lova sig själva att de skall VÄGRA att förlora framöver och tvinga sig själv till bättre och jämnare prestationer.

Denna vår kan bli mycket jobbig för Hammarby fotboll och kan på sikt betyda att de som sitter i ledningen kan bli av med sina jobb. För någon måste ta ansvar för den nedmontering av våra sportsliga framgångar som är tydlig just nu.

”Gallerskaket” och kravet att vår VD, med flera, skall avgå, har redan börjat på sociala medier, men hittills är det bara en mild bris om man jämför med hur det kommer att blåsa om vi förlorar mot Peking och Mjällby.