Första titeln är bärgad! Ge oss fler!
Det kallades för den största fotbollsmatchen som spelats i Jämtland. Det var det nog också utan tvekan. En titel stod på spel. En match från att kalla oss mästare. En match från Europaspel.
Och vilken match det blev! Nytt publikrekord, 8369, nästan alla jämtar, som alla var förväntansfulla och taggade för att hjälpa ÖFK till sin första titel. Aldrig har man upplevt ett sådant tryck på Jämtkraft Arena. Tidigt 1-0 och arenan exploderade. 2-0 och jag tror många började tänka att "det här tappar vi aldrig". Ja, även jag fick den känslan. Men Norrköping fjorde det bra. Det är ett svårt lag att besegra. De lyckas hålla bollinnehavet jämnt med ÖFK och de är rätt ovanligt. De reducerar och trycker på och det börjar bli galet nervöst. Men när Gero sätter 3-1 sprängs ljudvallen och Norraste Stå haft tak så hade det flugit bort.
Alla är vi väldigt stolta över vårat ÖFK. ÖFK betyder otroligt mycket för staden. Det är inte bara Vinterstaden längre utan folk pratar om fotboll när man nämner Östersund. Intresset och engagemanget för denna klubb har växt på ett sätt som man inte trodde var möjligt. Och för ett år sedan satt man här och nöp sig i armen och hade lite svårt att förstå att vi var i Allsvenskan. Nu ska vi kvala till Europa League. Var ska detta sluta? Och vi kommer från Östersund.
Alla hyllar ÖFK. Spelare och ledare i andra klubbar öser beröm över ÖFK. Efter denna titel haglar gratulationerna in från alla möjliga håll. Det är inte många som skrattar eller hånar oss längre. Det som bara var "kaxigt utspel" har blivit verklighet. Kaxigt förresten. Jag tycker inte det är kaxigt att vilja vinna och stå för det.
Ken Sema. Han blir bara bättre och bättre. I finalen låg han bakom nästan allt framåt och hade tre målgivande passningar. Vad är oddsen för att han är kvar i ÖFK efter sommaren?
Graham Potter. Hans fingertoppskänsla visar sig återigen. Att Alhaji Gero startade finalen förvånade nog många. Men han var en av de bästa på planen.
Alhaji Gero. Jag vet att jag kallat honom för jätteflopp. Det är för att han inte är den målskytt som han värvades som. Men denna gång gjorde han till och med mål.
Där stod dom. Graham Potter, Billy Reid, Bobo Sollander, Kapten Nouri och alla de andra. Nu var de cup-mästare. Lyckligast av dom alla var nog Daniel Kindberg. Jag törs påstå att hade det inte varit för honom hade Östersund inte ens haft ett lag i Allsvenskan. Nu står han och vi här med klubbens första titel. Men detta är bara början ändå. Vi ska ta oss till gruppspelet i Europa League. Men framförallt ska vi så småningom vinna SM-guld. Det ser jag verkligen fram emot. Man kan aldrig bli trött på att vinna. Den euforiska känslan man fick när Gero rullade in 3-1 vill man få om och om igen. Man får mersmak. Är det inte match snart igen?
