Forum 1891 betygsätter säsongen del 2
Efter fjolårets tumult satsade DIF på ett mellanår och värvningsstrategin stavades Finland. Säsongen är över och Djurgården nådde målet - tiondeplatsen. Nu går Forum 1891 igenom truppen och deras prestationer 2010. Vem var bäst? Vem var sämst? Svaret får ni här.
I del 2 synar vi målvakten Tommi Vaiho, ytterbacken Kebba Ceesay och yttermittfältarna Sebastian Rajalakso och Sharbel Touma.
Betygsskala
1 - Usel
2 - Dålig
3 - Underkänd
4 - Godkänd
5 - Bra
6 - Mycket bra
7 - Landslagsklass
Tommi Vaiho 4
Gjorde sin första säsong som riktig medlem i Djurgårdens A-trupp och beskriver kanske sin säsong bäst själv när han på DIF.se sammanfattar med orden ”även om jag inte gjorde någon jättematch så gjorde jag ingen dålig heller”. Nej, Tommi. Någon jättematch blev det i sanning inte (det närmaste vi kommer är väl bortamatchen mot Örebro) och riktigt nära att konkurrera ut Pa Dembo Tourray kan ingen på allvar säga att du är.
Kebba Ceesay 6
En personlig favorit som under året imponerade stort med sitt fina ytterbacksspel. Har själv siktet inställt på en plats i mittförsvaret men kommer att få svårt att konkurrera ut sig själv. Kommer helt enkelt mer till sin rätt på en kant. Tappade visserligen lite mot slutet av säsongen men kom ändå med i DN:s säsongselva.
Sebastian Rajalakso 2
Får se ytterligare en säsong skrivas upp på minuskontot. Fick visserligen en hel del speltid men det var ständigt i av skador bristande konkurrens. Har fortsatt ohyggligt svårt att få till sina avslut (kanonen mot BP får ses som undantaget som bekräftar regeln) och ser stundtals knappt ens ut som en fotbollsspelare med sin klumpiga teknik och bollbehandling.
Sharbel Touma 6
Värvningen stack, förståeligt, i ögonen på många. Men den gamle Judas visade omedelbart att han var fullt kapabel att utföra ett jobb på fotbollsplanen. När Djurgården efter sommaren befann sig i en formtopp var det dessutom påfallande just Touma som låg bakom att poängen kunde trilla in. Kan stundtals se lite loj och sävlig ut men har ett offensivt passningsspel (och fasta situationer) som inte många i Allsvenskan kan konkurrera med.
Årets överraskning: Sharbel Touma
Utskälld panikvärvning när han kom, utbuad under sina första matcher i klubben men, när säsongen summeras, passningskung, bäste poängmakare och den kanske främsta anledningen till att vi under ett tag fick vara med och leka i de högre regionerna. Vem hade trott det?
Årets flopp: Eviga talanger
Dött lopp mellan Johan Oremo och Sebastian Rajalakso som egentligen inte lyckats glädja någon under hela säsongen (jo, Oremo hade väl en boll inne i ett derby). Det håller inte för det här gänget att inte prestera men det verkar ju inte ske inom den närmare tiden. Frågan är nog snarare om vi inte sår skriva ett namn till i denna kolumn snart, Christer Youssef.
Bästa matchen: Örebro hemma.
Egentligen borde man ju svara derbyna, som kollega Johnson gjorde. Men det blir för svårt att välja det ena av dessa båda matcher. Sen måste man ju också fråga sig hur meriterande en seger mot ett lag av AIK:s kaliber egentligen är. Mot Örebro kändes det däremot oerhört meriterande att lyckas vända och vinna och dessutom spela fantastiskt bra under långa stunder.
Sämsta matchen: Mjällby borta.
Precis som Johnson sa igår blev vi stundtals helt utspelade i denna match. Men det värsta av allt var egentligen inte att vi fick stryk i den matchen. Det var att den var en del av en trend och en mycket olycklig kedja. Trelleborg, Halmstad, Åtvidaberg är alla lag som spelade ut oss och slog oss ganska klart. Här finns det största utvecklingsarbetet till nästa år.
På onsdag fortsätter vi med del 3. Då synar vi Lyyski, Perovou, Kennedy, Banda
