Forum 1891 räknar ner: "En väldigt spännande säsong väntar!"
Allsvenskan närmar sig med stormsteg och premiärnerverna börjar smyga sig fram. För andra året i rad reser Djurgården söderut för att gästa Helsingborg på Olympia, en premiär som kommer bjuda på utmärkt stämning då hela 5000 blåränder väntas sjunga in laget i Allsvenskan 2014. En väldigt spännande säsong för Djurgården, som borde blicka uppåt i tabellen!
Djurgårdens resa det senaste året har varit overklig, då man under våren 2013 var en förening i fritt fall, där hot och avgångar präglade kvällspressens löpsedlar. Magnus Pehrssons-och Tommy Jacobssons avhopp fick till och med statsminister Reinfeldt att kalla till presskonferens och spekulationer började gå om Djurgården som förening skulle överleva. Men sen kom han, som sänd från ovan, i början av maj. Per-Mathias Högmo tog över Djurgården och allt förändrades. Per-Messias, som han började kallas, fick inte bara laget att börja vinna matcher. Han (tillsammans med Anders Grönhagen) ingjöt mod, stolthet, passion och glädje i hela föreningen. Från supporter till styrelseordförande. Resultatet blev ett lyft från allsvensk jumbo med -17 i mållskillnad till en 7:e plats med 6 minusmål. Djurgårdens första placering på övre halvan sedan 2007.
När det stod klart att Högmo skulle ta över det norska landslaget började sökandet efter en ny huvudtränare. Valet föll på Gefles mirakeltränare Pelle Olsson, som med små medel klarat av att hålla Gefle kvar i Allsvenskan sedan avancemanget 2005. I Gefle skötte Pelle allt, från snöskottning av planen på vintern till att skriva krönikor och matchrapporter. Nu får han chansen att göra det han är bäst på, att vara tränare på heltid. Även sportchefsrollen tillsattes med Bosse "Super-Bo" Andersson, som var en av huvudpersonerna till Djurgårdens framgångssaga i början av 2000-talet. Spelartruppen i sin tur blev, i stort sett intakt med få förändringar. De tyngsta tappen blev Petter Gustafsson, Peter Nymann och Godsway Donyoh medan Alexander Faltsetas, Stefan Karlsson och Mark Mayambela anslöt under vintersillyn.
För Djurgården väntar en spännande säsong på många sätt.
Det är första säsongen utan Per-Mathias Högmo. Vad en sådan fantastisk ledare betyder för ett lag förstår nog alla. Kommer att tänka på vad som hänt i Manchester Utd, och även om det är taskigt mot Sir Alex Ferguson, att jämföra honom med Högmo, så är det så nära man kan komma, när Högmo skall jämföras med någon levande fotbollsledare. Nils Liedholm gjorde en Högmo för Roma för en del år sedan, men ¨il Barone¨ är inte med oss längre.
Det är den första riktiga säsongen på Tele2 Arena, det är vår borg nu och där skall alla vi på läktarna hjälpa laget. Motståndarna skall från start ha klart för sig att möta Djurgården på Tele2, det är ingen lätt uppgift. Vi gör det på samma sätt som vi stödjer ishockeylaget på hovet och glömmer Berlin-debaclet.
Pelle Olssons första säsong som Djurgårdstränare. Rent taktiskt så har Pelle Olsson inte förändrat mycket av det som Högmo började med. Försäsongen och cupen har varierat resultatmässigt, men i överlag har känslan ändå varit stabil. Visst, bottennappet mot Sirius resulterade i ett bittert uttåg ur cupen och även om insatserna mot Assyriska och Halmstad kanske inte var de allra bästa, så resulterade dem i blårandiga segrar.
Nyförvärven. Alexander Faltsetas har sett spännande ut på centrala mittfältet och känns tryggare och starkare än Chibsah. Ytterbacken Stefan Karlsson har haft några skakiga matcher men har visat på goda intentioner och har en fin inläggsfot. Den sydafrikanske vänsteryttern Mark Mayambela har imponerat under sin försäsong och spelade till sig ett 3-årskontrakt med Djurgården. Sydafrikanens explosivitet, snabbhet och finess kan visa sig bli ett vasst vapen mot de allsvenska ytterbackarna. Tänk 0-0 mot AIK och kvarten kvar, vi byter in Mayambela på kanten mot Nils-Eric Johansson. Ojoj, vad det blir åka av och det kan inte dröja många minuter innan vi åtminstone har straff!
Inledningen på serien. Vi börjar med en svår bortamatch mot Helsingborg, sedan Halmstad (h), Mjällby (b), AIK (h), Malmö (b). Säsongens tre värsta bortamatcher direkt. Här måste man vara förberedd på att det kan bli jobbigt. Till skillnad mot föregående säsong, känns det som om Pelle Olsson har både en plan B och C, skulle inte det vara nog, så har han bussen också... Hade vi ens en plan A förra säsongstarten?
Mycket positivt finns att lyfta fram, men skall luppen fram måste även det negativa komma fram. Som för alla lag, så kan mycket gå fel med skador, formsvackor, avstängningar och liknande som är svårt att förutse. Men den största oron för Djurgården är, med tanke på ekonomin, ifall Amartey, Tibbling, Bergström eller Fejzullahu lämnar under sommaren. Kommer man värva en bosman som ersättare? Finns det en plan för hur man ska agera? Framtiden får utvisa, men att Prioritet Finans kommit in som huvudsponsor bör öka handlingsutrymmet en del. Utöver det så vore en långtidsskada på Amartey eller Bergström väldigt tungt, då dessa bildar ett starkt mittbackspar. Mattias Östberg har imponerat under försäsongen, men både Amartey och Bergström tog fantastiska steg framåt under 2013 och förhoppningen är de ska fortsätta sin utveckling 2014.
Vad blir då nyckeln för Djurgården i Allsvenskan 2014? Jo, svaret är ganska uppenbart. Det är att få DIF till en fungerande enhet, framför allt defensivt. Med Djurgårdens anfallstrio i Jawo-Fejzullahu-Prijovic, finns alla egenskaper ett anfall behöver och detta anfall är utan tvekan topp 3 i Allsvenskan. I modern fotboll så anfaller och försvarar man med hela laget, och det skall gå fort. Med Djurgårdens kontinutet i truppen talar mycket för att laget ska klara av det. På ledarsidan är det som sagt ny huvudtränare och sportchef, men i övrigt har inte så mycket hänt och det talar för en viss stabilitet. Det tar dock tid att skapa ett samspelt lag som fungerar som en enhet, Pelle Olsson är en tränare som kan få fram det. Ge det här tid, så kommer nog 2014 bli ett ganska trevligt år ur blårandig synpunkt.
Årets Tabellplacering: 6
Årets Överaskning: Alexander Faltsetas
Årets Målkung: Amadou Jawo, 11 mål
Årets Flopp: Röda siffror i ekonomin.
