Forum 1891 räknar ner: Vågar inte tro på ett bättre år
Våren är här. Allsvenskan ska snart inleddas med ett derby mot AIK i premiären. Forum 1891 räknar traditionsenligt ner med krönikor från sajtens skribenter. Först ut är Robin Fredriksson som är lätt pessimistisk inför den kommande säsongen.
Det har under vintern andats försiktig optimism kring Djurgårdens IF. Många supportrar fick ett intresselyft när det inte blev en förlänging med Sharbel Touma, och när Magnus Pehrsson i samma veva blev klar som ny manager från och med 2012. Med all rätt. DIF har dock, som planerat, valt att höja målsättningen till en 6:e placering den här säsongen. Vad är det egentligen som krävs för att lyckas med det? Vi får ta en titt på fjolåret och se efter...
Mittbacksförvärvet Jani Lyyski floppade och i år har man förstärk med Gale Abossoumonde. Den lovande jänkaren är tänkt som Joona Toivios mittbackspartner. Dock ser det ut som att Gale blir borta på en hel del landskamper. Vilket kan bli ett rejält hinder. Även om Gale gör succé på planen är det detta som skapat kaos i blårändernas försvar de senaste säsongernan, de konstanta förändringarna i backlinjen så fort någon har gjort ett misstag. Skulle vi bara hålla en intakt backlinje med Riddez-Gale-Toivio-Kebba den här säsongen skulle vi släppa in tio mål färre än ifjol. Riddez är en jätteförstärkning på vänsterbacken som annars varit en akilleshäl. Nu sitter vi även på flera lovande juniorer som Kuzmanovic, ”Sparris” och Jarl.
Går vi på mittfältet så blir det blandat enligt mig. En grymt stark centrallinje med Kasper och Sjölund. Förhoppningsvis vågar man gå ”all in” på Philip Hellquist som offensiv mittfältare, och låter honom växa i den rollen. Nu kommer vi dock till det som jag tror kommer vara Djurgårdens svaghet 2011. Yttermittfältarna. Sebastian Rajalakso och Christer Youssef har inte imponerat på mig på sina tre respektive två säsonger i föreningen. De måste ta rejäla steg i år. Det är dessutom värre än så... Bakom dessa två spelare finns det ingenting. Trimi Makolli? Oprövad och har nu en fotfraktur. Mattias Jonson? Hjärta som ingen annan, men börjar bli gammal och är bäst som anfallare. Joel Perovuo? Misslyckades som innermittfältare, har svårt att se att han skulle kunna avlasta våra yttrar. Det enda riktiga alternativet till Raja och Youssef är alltså Mattias Jonson. Som är väldigt skadedrabbad. Utöver de tre har vi bara spelare som inte alls hör hemma på ett yttermittfältsposition.
Många anser att DIF skriker efter en anfallare, ser dock inte att behovet är lika stort som så många hävdar. Vi spelar i dagsläget en 4-4-1-1 fotboll. Med en central anfallare. Hade vi spelat med två hade jag kunna förstått behovet. Men DIF har Kennedy Igboananike som är en av Allsvenskans bästa anfallare. Bakom honom finns Johan Oremo och Mattias Jonson, sedan även lovande Calle Björk. Fyra spelare till en position. DIF kan inte ta in ett femte alternativ utan att göra sig av med någon av ovanstående, då anser jag det vara mycket mer viktigt att få in en ytter.
Jag tror DIFs fall i år blir att man lutat sig för hårt åt tron på kontinuitet. Visst är det alltid bra med kontinuitet. Men truppen är inte starkare än ifjol, och blir således, enligt mig, inte heller bättre placerad i Allsvenskan 2011. Lyckas man dock få in en ytter innan premiären är förutsättningarna annorlunda.
Årets tabellplacering: 11:a
Årets nyckelspelare: Kennedy Igboananike
Årets genombrott: Philip ”Sparris” Sparrdal Mantilla
Årets flopp: Christer Youssef
Årets samtalsämne: Publiktappet i Allsvenskan
Årets finne: Kasper Hämäläinen