Forum 1891 recenserar Allsvenskan: Del III
En tredjedel av Allsvenskan har spelats och i skrivande stund har serien uppehåll. Då passar vi på Forum 1891 att recensera såväl DIF som Allsvenskan efter de omgångar som spelats. Robin Fredriksson står på tur att ge sin syn på saken.
Man känner bara... Vart ska man börja? Jag var aningen skeptisk hela vintern när optimismen pågick för fullt bland supportrarna. Jag såg inte hur DIF skulle kunna täcka alla luckor som fanns i lagbygget utan en ordentlig plånbok. Det som mest oroade mig inför säsongen var avsaknaden av yttrar då vi hade tappat Touma och Milic för att sedan inte ersätta med någon utan bara stå kvar med Rajalakso och Youssef som i mina ögon stått väldigt still i utveckling sina tre respektiva två säsonger. Rajalakso är dock en kämpa som alltid gör nytta ändå medans Youssef måste lyckas med sina finter och märkliga beslut annars blir han bara en börda, vilket han ofta blivit.
Den andra saken som oroade mig inför säsongen var vem som skulle spela bredvid Joona Toivio, för jag ville inte ha en repris på 2010 där vi bytte varje matchen. In kom då jänkaren Gale, lite halvt osäker på hans kvalitéer var jag och stod för en del konstiga ingripanden på försäsongen. Redan då insåg jag att det skulle bli precis som ifjol och ingen bredvid Joona har lyckats hålla platsen som mittback.
När sedan lagdelarna jag faktiskt redan innan säsong var riktigt nöjd med har floppat rejält... Då förstår man att Djurgården ligger där man ligger. Då pratar jag främst om innermittfältet med två av fjolårets bästa spelare, Kasper Hämäläinen och Daniel Sjölund. Av någon anledning har det gått rakt åt helvete för dessa två i år, även om bättring syns till sedan MP kom in. Men en sak som skrämmer mig rejält är att under 2009 hade vi riktigt starka killar i Jonson, Dahlberg, Kuivasto och inte minst Johannesson som var som klippt och skurna för att stå upp och kämpa i en bottenstrid, även om årets lag är bättre på pappret så var laget vi hade 2009 mycket mer lämpade för att överleva en bottenstrid, i år verkar större delen av laget bestå av gamnackar så fort vi släpper in mål. Det känns som man skulle kunna skriva i timmar om allt som är fel i Djurgårdens IF. Men även om det finns hundratals saker att lösa, tränarstaben där Kjelle Frisk verkar vara untouchable även fast Dembo inte tar några steg i utvecklingen, avsaknaden av karaktärsspelare som står upp när det blåser snålt, hur juniorerna ska matchas in och Puttes inblandning i A-laget då han i medgång säger "vi" och i motgång säger "dom" om de sportsligt ansvariga trots att han själv har titeln "sportsligt ansvarig i styrelsen". Vi kan inte lösa allt detta över en sommar.
Fokusera bara på en sak nu och inget annat. Överlevnad. MP måste få ta in ett par spelare i sommar. Kontinuitet i backlinjen och en jävla massa flyt... Så kanske detta går vägen trots allt.
Säsongens överraskning
Allsvenskan: Att Dahlberg kan göra mål! Fan va häftigt. Då får man verkligen hopp om att det kan lossna för sina egna spelare.
Djurgården: Att man så gärna vågar testa juniorer på så känsliga positioner som i backlinjen.
Säsongens flopp
Allsvenskan: DIF
Djurgården: Vet inte om det är en flopp men det börjar kännas som det aldrig kommer bli en fotbollsspelare av allsvenskt mått av Christer Youssef.
Säsongens bästa
Allsvenskan: När Dahlberg gjorde två mål mot Gnaget.
DIF: Vi har ju faktiskt vunnit en match så jag väljer den, tillsammans med tågresan till Kalmar!
Säsongens sämsta
Allsvenskan: SvFF
DIF: Att det känns betydligt uppgivnare redan så här tidigt på säsongen från supporterhåll än vad det gjorde 2009.