Fotboll är bonnigt, hockey är klass – en krönika om den outtalade svenska oviljan mot nationalsporten
När Cmore sports (gamla Canal plus sport) direktsänder fotbollsallsvenskan sitter Lasse Granqvist och pratar fotboll med en expert. Och de har inte mycket koll på vad som händer på de andra arenorna. Dagen före sitter Tommy Åström i en studio med TRE experter. Alla verkar kunna uttala sig om samtliga matcher. Är det tillfälligheter? Nej. Hockey betraktas alltid med lite mer imponerande ögon. Varför?
I måndags skickade jag en tweet till den utmärkte fotbollsanalytikern Pelle Blohm. Det var några minuter kvar på måndagsmatcherna i Allsvenskan. Pelle var expert i studion, vars tömmar hölls i av Lasse Granqvist.
Jag skrev till Pelle för att jag ingenstans hittade information om det som hade hänt på Strömvallen, där Gefles Mikael Dahlberg och Häckens Tom Söderberg krockat, sett ut att bli allvarligt skadade och burits av planen. Jag undrade i min tweet – hur gick det med dem? Jag fick ett svar av Pelle efter sändningen, där han frågade mig vad som hänt. Jag uppdaterade honom.
Det är ingen tillfällighet att allsvenska fotbollssändningar känns lite mindre seriösa än hockeysändningar från Elitserien. Tror ni att någon i studion hade missat om en hockeyspelare tvingats kliva av planen i en sidomatch? Jag tror det inte. Är det någon tillfällighet att programledaren i fotbollsstudion skrattar åt att han inte vet vilket väder det är på de andra arenorna? Jag tror inte det.
Ishockeyn i Sverige har skickligt sålt in sin sport som lite snabbare, lite modernare. Överallt har man nybyggda arenor, genomtänkta intron, bra ljudkvalité (nej, jag hör inte mycket av studiosnacket vare sig på Guldfågeln eller Gamla Ullevi), klackar som hörs och så vidare. I jämförelse med hockeyn blir fotbollen den fattiga kusinen från landet.
Trots att ishockey är en sport som bara utövas av ett tiotal nationer på professionell nivå (ett tiotal!) och egentligen borde ses över axeln och som en lillebror till fotbollen, sker alltså det omvända. I Sverige (inte i Tyskland, Schweiz eller Österrike).
Särskilt tydligt är det i en stad som Gävle. Där ishockeyn har en lång tradition och på något vis gett staden dess nuvarande identitet.
Medan fotbollsspelare gärna lyfts fram tack vare sina vanliga Svenssonegenskaper, betonas gärna hockeyspelarnas gladiatorsida. När Daniel Bernhardsson säsongen 2005 gjorde 8 mål i Allsvenskan fick han epitetet ”Bonden”. Och pressen ville gärna berätta att Yussif Chibsah driver en affär hellre än att prata om OS-minnena med Ghana och vänskapen med Michael Essien.
När Nicklas Bäckström intervjuas pratas det om hans jättevilla på Norrlandet (i Gävles skärgård) och styrketräningen med OS-tyngdlyftaren Anders Bergström.
Hos konsumenter av idrott (för att skilja dem från fansen som går på matcherna), politiker (tjänstemän och folkvalda), egna företagare och offentliganställda tycks det finnas en föreställning om att ishockey är underhållning – medan fotboll är något som man själv har sysslat med. Fotboll är liksom fortfarande ”bollsparkande”, något som hör ihop med raster i skolan och korpmatcher.
När politiker i Gävle utfrågas om den uteblivna fotbollsarenan ligger hela tiden en underton av ”asch, det är ju bara fotboll” bakom varje replik. Kommunalrådet Per Johansson säger i radio att ”Strömvallen är mysig”, som om fotbollen alltid ska stå för de gamla idealen: Gunnar Nordahl, folkhemmets framväxt, kaffe och kaka.
Ishockey däremot har nästan ingen spelat. Och det är nog en fördel för sporten. Ishockey verkar svårare. Det verkar kräva mer. Det blir många mål. Och man behöver inte förstå så mycket för att uppskatta det hela. Mörkläggningen av hockeyarenan före line-up skapar en slags biografkänsla, som fotbollen omöjligt kan konkurrera med.
Problemet är dock inte bara att Norrlands elitfotboll snart kommer att dö ut på grund av att politiker och näringsliv tycker för mycket om ishockey, och vill vistas nära ishockeyn.
Problemet är när medierna sänder samma signaler.
FOTNOT: Jag var sjuk i måndags och valde därför soffan före Sky Bluesläktaren på Strömvallen …
HANS CARSTENSENhans@hanscarstensen.se@hanscarstensen2012-09-21 16:08:00
