Från fjärde våningen: Samtidighet
”...pulsen klappade på runt 180 och jag var redan halvvägs hem till Daniel Andersson med ett och annat på hjärtat.” Ett silly skämt föranledde hjärtrusning på fjärde våningen.
Vi lever i en tid av obskyr medierapportering. Nyheter ska hellre publiceras fort som fan snarare än bli korrekt återgivna. Du ska vara först med scoopet. Visar det sig sedan att scoopet inte var ett scoop, var du i alla fall först. Samtidighet tycks smälla ännu högre. Ett inslag med rubben ”Vi sänder direkt” eller ”Just nu...” är alla redaktörers våtdröm (möjligen herrar Johansson, Nilsson, Lind undantagna). Därför överöses vi av löpsedlar och webbrubriker som basunerar ut ”Följ kronprinsessans först amning live” eller ”Direktsändning från Guns N' Roses pissepaus i Kungens Kurva.”
För att kunna ta till sig information idag är källkritik och åtminstone ett uns av bakgrundskoll ett måste. Alla har inte fattat detta, utan sprider vad skit som helst baserat enbart på vad de sett i en rubrik, eller hittat på synnerligen oseriösa webbsajter. Avsändaren kan ofta vara en bra ledtråd till en nyhets eventuella trovärdighet.
Jag har alltid trott att jag äger dessa sunt kritiska egenskaper. Ändå gick jag på en rejäl mina härom morgonen. Jag satt och sörplade mitt obligatoriska jätteglas med latte och ögnade igenom Facebook-flödet. Plötsligt dök ett inlägg upp från en himmelsblå bekant, låt oss kalla honom för ”Leffe”. Mitt hjärta började rusa. Kaffe och mjölk sprutade ut över skrivbordet. ”Molins lämnar MFF - Klar för AIK” Hela min världsbild föll samman, rubriken satte all min tro i gungning. Dagen verkade fullkomligt pulvriserad.
Jag insåg ganska fort att det förstås var ett skämt. Men det var så dags; pulsen klappade på runt 180 och jag var redan halvvägs hem till Daniel Andersson med ett och annat på hjärtat. Ett mycket illvilligt skämt. Det är Silly i kubik.
Det säger en hel del om hur törstande vi är efter bomber, hur vi famlar efter halmstrån och bygger Sanningar utifrån en säker källa vars kusinbarn hört ett och annat via en eller annan i fredagskön på systembolaget. När det kommer till MFF-relaterade nyheter skojar vi förstås inte om direktsändningar av läggandet av gräsmattor, eller liverapporter från Ole Törnes inmundigande av kokt med bröd. Där finns förstås en glimt i ögat, även om den stundtals ter sig mikroskopisk.
Jag är en person som bär omkring på ett osunt driv i hjärnan. Om jag planterar ett tomatfrö så står jag och blänger på krukjäveln efter en halvtimme och undrar varför det inte växer. Denna inre hets är sällan av godo. En blir lätt irrationell och tar konstiga, eller i värsta fall ödesdigra, beslut. För några veckor sedan fick jag ett mycket barskt råd från en behandlingsassistent; ”Om du bara sitter ner i båten så kommer det här att lösa sig.”
Jag bär varsamt med mig det rådet, och gör så gott jag kan för att inte kantra den gistna ekan. Och saker och ting håller på att lösa sig. Men det underlättar inte med bekanta som är fulla i fan och vet vilka knappar de ska trycka på för att höja pulsen till farliga nivåer hos oss supportrar.
