Från Madrid, London och Sthlm till en ödesdiger afton i Örebro...
Uddamålsförlusternas tunga ekon har gjort ont. Imorgon väntar en ödesmättad bortamatch mot jumbon Örebro SK. En grymt viktig match. För tabellen, för morgondagen och för framtiden.
Det var vinter och nedräkningen mot den allsvenska premiären låg ännu långt in i framtiden när Åtvidabergs FF kallade till presskonferens för att presentera ett nyförvärv från Spanien och La Liga. Närmare bestämt från de regerande Spanska mästarna och Champions League finalisterna Atletico Madrid.
Egentligen lät det väl för bra för att kännas riktigt proffsigt och seriöst rakt igenom.
Eller.
När någon väljer att lämna Atletico Madrid för Åtvidabergs FF.
När jag sedan för första gången under försäsongens träningsmatcher såg detta Atletico Madrid nyförvärv Mario Jelavic i aktion, så gick försvarsmekanismerna inom mig igång på högvarv från första stund. Det måste vara miljöombytet, det måste vara språket, det tar tid att anpassa sig i ett helt nytt lag och nytt spelsystem. För killen såg helt vilsen ut ute på planen. Och det gick som i slowmotion. Bollbehandlingen, smidigheten och tekniken var häpnadsväckande gammalmodig, stel och fastfrusen. Jag kände kalla kårar av oro, men övertygade mig själv att kommer man från La liga och Atletico Madrid så måste det väl finnas nog med resurser på kontot, som skall räcka för att leverera hem tillräckligt med poänggivande mål och assist, för att kunna bärga hem ett nytt allsvenskt kontrakt till fotbollshjärtats sanna rötter.
Jag förträngde och hittade bortförklaringar till allt det jag såg av Mario Jelavic också i hans andra framträdande i ÅFF och sen i det tredje och sedan i det fjärde....
Efter 8 omgångar av årets allsvenska är vårt nyförvärv från Atletico Madrid idag en superflopp.
Bilderna jag såg från träningsmatcherna har inte nått någon förvandling. Nyanserna av grått har blivit ännu gråare, de enda influenserna av skönspel från La Liga som har nått mitt hjärta den här våren har kommit från Barcelona och den nya supertrion MSN, som gör fotbollen till det obetalbara konstverk bara fotbollen kan skapa.
Min väntan på Mario Jelavic ska tina upp har varit förgäves.
Det gör ont att behöva skriva det. Och det gör ont när jag tänker på vilken besvikelse det måste bo inom Mario Jelavic, som inte varit i närheten att kunna leva upp till de stora förväntningarna han hade med sig ända från Madrid till Svensk fotboll och till Sockna och till Åtvidabergs FF.
Vi är många som fryser den här iskalla våren. Jag är övertygad om att Mario Jalovic fryser ännu mer än alla oss andra där han sitter fastfrusen på Åtvidabergs FF avbytarbänk.
Grönskan och blommorna har trotsat kylan och ändå lyckats få oss att förälska oss i all dess oslagbara skönhet.
Så hoppet kring Mario Jelavic har inte helt frusit bort.
####
Värvningen från Atletico Madrid var inte den enda spektakulära värvningen Åtvidabergs FF stod för inför det här jubileumsåret. Från London och Tottenham lyckades "Tott" vaska fram Portugisen Ruben Lameiras på ett ekonomiskt förmånligt lån fram till sommaren.
Men inte heller ett inslag från Premier League har satt några vingar på mitt Åtvidabergs FF den här våren. Man märker bitvis att Ruben Lameiras har farten, fläkten och tekniken som kan förgylla ett fotbollshjärta, men i nästa ögonblick så blir allting för valpigt, ogenomtänkt och alldeles för slarvigt, i ett redan vingligt och sårbart lagbygge som ÅFF a`la tjugofemton.
Från Stockholm, Solna och AIK kom ett tillskott bara några veckor före premiären. Den målfarliga högerbacken Martin Lorentzon bestämde sig för att försöka putsa upp sitt varumärke fram till sommaren, i den erkänt fina idyllen som råder vid fotbollsfabriken i Åtvidaberg.
Martin Lorentzon har inte heller han förmått glänsa. Av vare sig gårdagens bitvisa elegans, eller av någon nypolerad pånyttfödelse som skulle kunna få agenterna att vifta på svansen eller tända deras blickar i dollartecken medan de med jakt i blicken söker en ny tänkbar adress för Lorentzon ute i Europa.
Med ursprung i storstäderna Madrid, London och STHLM bär det imorgon iväg för dem och övriga laget i ÅFF från Åtvidaberg och Östergötland, till en kväll på Behrns Arena i Örebro där ödessymfonin och tunga ödesklockor kommer att viska och ringa dovt någonstans i bakgrunden, medan de båda lagen vandrar ut på arenan inför en grymt viktig och ödesdiger batalj i allsvenskans nionde omgång.
Den första tredjedelen av allsvenskan 2015 närmar sig sin hållplats.
Det går undan det här.
Vilket det i och för sig brukar göra när det går utför...
####
Att 2015 skulle bli ett utmaningens år var en förutsättning som vi tvingades att lära oss leva med.
Uddamålsförlusterna har däremot blivit en vana man aldrig vänjer sig vid och mentalt aldrig kommer över. Spelmässigt har vi under säsongen tagit flera bestämda kliv i rätt riktning, men när övertaget i bollinnehav och hörnstatistik, inte leder längre än att pulsen försiktigt höjs och det tänds en gnista av hopp och förväntan, innan alltihop rasar ihop när anfallsförsöken alltför ofta rinner ut i en tom meningslöshet och slutar med en djup suck av hjälplöshet inombords.
När man sedan tvingas se motståndarna alltför lättvindligt ta sig igenom våra bräckliga försvarslinjer och skapa chanser som fått vår Henrik Gustavsson att briljera med fantomräddningar och storspel, ända tills han också visar sig vara mänsklig och tvingas kapitulera när det ofrånkomliga kryper ifatt verkligheten och baklängesmålen anländer.
När inte ens vår ikon Daniel Hallingström helt går att känna igen, då är kaoset i vårt försvar ett faktum.
Kristian Bergström visade sin unika briljans vid framspelningen till 2-1 målet senast mot Djurgården, synd att han är så ensam om denna unika briljans i vårt nuvarande lagbygge. Våra forwards och vårt anfallsspel skulle må betydligt bättre med flera sådana kirurgiska ingrepp under matcherna. Inte minst vårt livs levande kvicksilver John Owoeri skulle må då och skutta uppåt i skytteligan.
Martin Christensen har det jobbigt. Ruben Lameiras behöver hålla sig fast på sin höga nivå betydligt oftare för att ge ÅFF den nödvändiga potential av styrka som behövs för att stärka oss ytterligare.
Viktor Sköld når emellanåt nivåer som höjer vårt anfallsspel betänkligt, men faller alltför ofta ner i gropar som gör honom lättskött för motståndarförsvaren.
Och jag väntar fortfarande med stor tillförsikt på att få se vår Simon Skrabb blomma ut i sin fulla talang, som ju ändå ska finnas där någonstans inuti honom. Sägs det ju i alla fall.
Vårt Åtvidabergs FF behöver rakt igenom klättra upp en nivå, för att få slut på det retfulla ekot av uddamålsförluster och istället börja skörda livsviktiga poäng.
####
Morgondagens motståndare Örebro SK är en gåtfylld motståndare. Under fjolåret var man höstens stora positiva överraskning. Man öste in mål och håvade in massvis med poäng som medförde att laget slutade på en mycket hedersvärd sjätteplacering i sluttabellen. Vi torskade mot dem både på bortaplan och hemma på Kopparvallen. I bortamötet stod vi för en katastrofalt svag första halvlek, men en uppryckning signerad av främst ett uppvaknande och en vass John Owoeri, gjorde att vi den gången ändå var nära att ta med oss en poäng hem till Mecka.
Idag är Örebro SK förmodligen årets mest överraskande besvikelse i allsvenskan så här långt. Ingenting är sig likt från fjolårets starka höst och i helgen så torskade man i Svenska cup finalen mot Blåvita Göteborg.
Men jag är livrädd för morgondagens ödestyngda möte. Förr eller senare kommer det en vinst också för ÖSK och förr eller senare så vaknar väl fjolårets poängmaskin till liv också den här säsongen.
Ett ledningsmål för oss i morgon skulle förmodligen skjuta upp Örebros planer på att äntligen kunna kamma hem en första trepoängare och skulle då också förhoppningsvis förlänga deras väntan på att bryta den förbannelse som gäckar Närkingarna just nu.
Men jag är nervös och jag är rädd inför mötet i morgon på Behrns Arena.
För jag vet ju vad en förlust imorgon kommer att få för en omedelbar konsekvens för oss.
Vilket mörker som skulle sänka sig över oss.
####
Någonstans i framtiden så gömmer sig försommarvärmen.
En dag så kommer vi att få uppleva den livs levande igen.
En ÅFF seger på Behrns imorgon skulle få oss att uppleva någonting ännu större.
Något så stort och mäktigt som så enkla ting som ord inte kan beskriva lyckan utav.
Inget mer snack om saken, Åtvidabergs FF behöver en seger imorgon.
Så enkelt, eller svårt, är det....
/// Allas Broder
