Franzén: Vi har endast oss själva att skylla, inte domarjäveln
När jag styrde mina steg mot Råsunda för att uppleva det sista hemmaderbyt under måndagen var det med förhoppningar på en avslutningsshow utan dess like både på plan och från läktarna. Vad fan var det här? Avslutningsshowen slutade i en ljummen tillställning från bägge parterna.
2009 ledde AIK serien för första gången i den femte omgången efter att ha besegrat nykomlingarna Örgryte. I den femte omgången 2012 hade AIK chans att gå upp i serieledning mot nykomlingarna GIF Sundsvall. Där slutade liknelserna mellan guldupplagan och det lag vi nu bevittnar. Sanningen är att mentaliteten är den motsatta, vad det beror på vet egentligen ingen och man vet inte heller vad man ska göra.
När AIK släppte in mål 2009 spelade det ingen roll. Man visste att laget skulle lyckas vinna med uddamålet tillslut ändå. När AIK släpper in mål 2012 börjar samtliga både på läktaren och på planen kolla snett och sträcka ut armarna, tron på det egna spelet finns inte. Det saknas en Kenny Pavey-typ som bara körde och eldade på laget i sådana situationer.
Hemmalaget på Råsunda spelar bra i totalt femton matchminuter i derbyt. Femton. Jag tror inte vi förstår hur liten del av matchen det är. Femton av nittiofyra minuter. De inledande tio var troligen det bästa jag sett från Alms lag denna säsong men spelet kollapsar totalt så fort Djurgården börjar ta över med sitt skickliga presspel, det presspel som ska vara signifikativt för AIK. Vi blir utspelade på vår egen hemmaplan, vi blir utspelade i det SISTA hemmaderbyt på vår hemmaborg.
Materialet finns där, det gör det i alla fall till viss del. Celso Borges är alldeles för bra för Allsvenskan, det är sorgligt och frustrerande att se en sådan utmärkt individuell spelare som gör allt så bra men som laget får ut så lite av. Medspelarna förstår inte Borges, costaricanen ligger alltid ett steg före och har högre passningsprocent liggandes än sina medspelare ståendes. Celso Borges får ut lika lite av sin genialitet som Zlatan Ibrahimovic får ut i landslaget, de båda begränsas av sina lagkamrater.
Vad måste förändras då, ska Alm avgå?
NEJ, Alm ska verkligen inte avgå. Det finns inget recept på att laga ihop en lagmentalitet, men det är i alla fall säkert att man inte gör det genom att byta tränare varannan vecka. Den finns bara där när det stämmer. Om AIK trots katastrofalt spel fortsätter att plocka poäng, för det är en styrka, måste den komma förr eller senare. Med tiden kommer spelarna lära sig Borges, det är ett relativt nytt samarbete och när det funkar kommer spelet få en helt ny dimension. Om Borges lekkamrater i dagens trupp inte lär sig hans lek måste någon värvas in om detta ska hålla hela vägen, denna någon kan vara såväl Henok Goitom som ett okänt namn - men han behövs.
Självförtroendet går från bottennivå till skyhög nivå när Djurgårdens superdansk Pedersen gör ett briljant självmål. Det skall inte behövas ett självmål för att AIK ska tända till i ett derby, börja tro och köra som fan, för hemmalaget spelar riktigt bra dem sista minuterna.
Det går att skylla på domarjäveln som inte dömer mål när bollen troligtvis är inne, jag gjorde det igår. Med mer eftertanke har vi endast oss själva att skylla. Det är AIK som sätter sig själva i den här kontroversiella situationen, den bollen ska bara in precis som att hemmaderbyt endast skulle domineras och vinnas. Vilken jävla skitkväll det blev.
