Fredagsbrev #1
Jag är inte mycket för nyårslöfte. Därför kallar jag inte detta för det. Men under 2025 siktar jag på att publicera en kort krönika varje fredag om allt som kretsar kring AIK. Och kanske någonting annat. Gott nytt år!
Årets första veckor är en speciell tid. Festligheterna runt jul och nyår är förbi och lämnar kvar en en tom känsla. De tvingar en att hitta nya saker att se fram emot. För de flesta är det våren och sommaren. För andra är det just det, i kombination med den allsvenska fotbollssäsongen.
Den vanliga kalendern går i mångt och mycket i symbios med allsvenskan. Den börjar när de första varma vindarna kommer på våren, den har sin mest intensiva perioden under sommaren och avrundar sedan under de första mörka kvällarna på hösten. Jul och nyår summerar sedan året som gått och efter det börjar allting om på nytt, men med en svidande lång vinterperiod som försäsong. Den kalla årstiden är inte längre en mysig kullis till julen, utan en påminnelse att det forfarande är långt till våren då livet börjar på riktigt.
Det läget befinner sig hela AIK-kollektivet i just nu (i sällskap med hela fotbollssverige). Det gamla har slutat med det nya har inte hunnit börja än. Det enda vi ser är små förberedelser på att det ska börja. En bosmanvärvning från division 1, en uppflyttad junior och en hemvändare från Serie A. Det är vad som hör till den här tiden på året. Än så länge är det de små sakerna kring AIK som håller elden levande. Men som de alla säger. Snart så är det dags igen.
