Fredagsbrev #4
Silly Season är i full gång och fotbollsmarknadens skeva logik gör sig återigen påmind. Men det är den pipan som AIK behöver dansa efter.
Ionnis Pittas vara eller icke vara har varit på tapeten ända sedan säsongen 2024 rundades av och nu verkar en flytt från AIK vara mer eller mindre garanterad. 20 miljoner lär bli övergångssumman för Gnagets skyttekung. Den kommande övergången är många sätt talande för hur bisarr transfermarknaden är och vi behöver bara lyfta blicken mot Göteborg för att få ytterligare ett exempel.
Blåvitts 22-åriga fyrtorn Laurs Skjellerup blev i dagarna klar för Serie B-klubben Sassuolo för en rapporterad summa runt 57 miljoner kronor, nästan tre gånger så mycket som AIK förväntas få för Pittas. Detta trots att Pittas gjorde 14 mål under den förgående säsongen, tio fler än Skjellerup som därtill spenderade en stor del av året på skadelistan.
Bisart kan det tyckas vara, men det finns en fullt logisk förklaring. Åtminstone logisk utifrån hur fotbollsvärlden fungerar, för där en en låg ålder hårdvaluta. Om Pittas varit 22 istället för 28 hade övergångssumman tveklöst varit på Skjellerups nivå. Men klubbarna som befinner sig i mitten eller på botten av näringskedjan vill inte spendera stora summor på kvalité för att förstärka laget, de vill spendera på potentiell kvalité som kan förstärka klubbkassan.
Utifrån detta har jag svårt att bli arg på AIK för att de inte lyckas få mer för Pittas. Snarare tvärtom. Med ett kontrakt som går ut om ett år är det trodde inte jag att vi skulle få över 15 för cyprioten. Men Pittas värde har inte legat i hans övergångssumma, det har legat i det han uträttat på planen. Han var med och räddade klubben från superettan under 2023 och 2024 var han en av de viktigaste faktorerna i att AIK kommer spela i Europa i sommar. Hade han kunnat uträtta ännu fler stordåd? Absolut, men nu ser fotbollsvärlden ut som den gör.
Det här för oss ostört in på en annan känslig fråga, hur ska vi få våra unga spelare att prestera? Just nu är det endast Eskil Edh som kan räknas som en ung, men också etablerad spelare med ett högt försäljningsvärde. Men hans position och skadehistorik kan vara faktorer som talar emot honom. Och vid sidan av norrmanen är det tunt. Victor Andersson väntar fortfarande på sitt genombrott, Taha Ayari likaså. Abdihakim Ali är långtidsskadad, Alexander Fesshaie har varit långtidsskadad, Aaron Stoch Rydell har inte visat att han håller på den här nivån, Ahmed Faqa har fler steg att ta.
AIK har inte varit dåliga på att få betalt för sina egna, men med den talangpoolen vi har måste vi bli bättre. Att öka truppvärdet är klubbens uttalade mål för säsongen och de unga spelarna är en viktig faktor för att förverkliga det målet.
