Fredagsbrev #8
Under veckan kom nyheten som värmer i varje AIK-hjärta. Anton Salétros har skrivit på ett nytt kontrakt över säsongen 2028 och stänger åtminstone tillfälligt dörren till utlandet. Som ny lagkapten kommer Anton vara AIK:s bärande spelare de kommande åren.
Anton har tillsammans med Ioannis PIttas varit spelarna som det florerat mest flyttrykten kring. Pittas fick till en transfer till CSKA Sofia och oron över att även Salétros skulle ge sig ut i den vida fotbollsvärlden var ständigt närvarande. Men i onsdags kom beskedet att Anton, med lagkaptensbindeln på armen, skrivit på ett nytt kontrakt t.o.m säsongen 2028. Det kan visa sig vara ett av de viktigaste besluten AIK tagit under de senaste åren.
Anton var tillsammans med nämnda Pittas och Rui Modesto AIK:s viktigaste spelare i fjol och högst bidragande till uppryckningen som laget gjorde under den andra halvan av säsongen. Bara det faktum att AIK spelade i allsvenskan 2024 är till stor del Salétros förtjänst. Nu är både Modesto och Pittas borta och AIK har tvingats bygga om ordentligt inför årets säsong. I den processen är Anton viktigare än någon annan.
Ioannis och Rui bidrog med poäng och även om Anton också gjort det har hans främsta styrkor legat i hans ledaregenskaper och driv. Sedan dagen han återvände till Karlberg har han burit laget på sina axlar både verbalt i omklädningsrummet och fysiskt ute på planen. Glöden som Anton besitter är fundamentet i det nybygge som AIK befinner sig i.
Sedan finns det symboliska värdet. Alexander Milosevic fick lämna förra året, vi ser ett AIK som mer och mer domineras av utländska spelare. Många av de har visserligen tagit till sig AIK och på många sätt adopterats in i den svartgula gemenskapen, lex Mads Thychosen. Men den tidigare så tydliga Stockholmsprägeln som länge var garanterad i AIK är inte längre lika uppenbar. Förutom Anton är det främst Sotte, John Guidetti och Kristoffer Nordfeldt som drar det lasset och de tre nyss nämnda herrarna börjar snart komma in på sista versan karriärmässigt, med kontrakt som går ut efter säsongen.
Med en ny kull av egna produkter som inte lyckats ta plats i startelvan kommer Antons närvaro vara fundamental. Vi behöver en tydlig fanbärare att knyta oss ann till. En gestalt som står för allting som AIK är och som de nya spelarna, oavsett om de kommer från utlandet eller från akademin, kan ställa sig bakom. Jag vågar påstå att AIK är bäst i Sverige på att få spelare att känna sig tillhörande klubben. Det räcker ofta med en derbyseger för att en spelare ska bli hookad på ruset som AIK kan inbringa. Det är ingen garanti att så alltid kommer vara fallet, men om Anton står längst fram i ledet vet vi att den kraften kommer vara närvarande åtminstone de närmaste åren.
Anton återvände AIK när klubben slogs för överlevnad. Därifrån har han räddat kvar klubben i Allsvenskan, tagit oss ut till Europa och slagit sig in i landslaget. Med en 29-årsdag som närmar sig vore det inte konstigt om Anton hade haft siktet inställt på ett nytt utlandsäventyr. Så kan det ju såklart bli fortfarande, låt oss vara ärliga. Men att han väljer att spendera sina bästa fotbollsår i AIK betyder oerhört mycket för klubben och det visar vilken ambitionsnivå som vi har.
Oavsett vad Anton väljer att göra i framtiden så kommer han vara en självklar del av de svartgula sagorna.
