StartfotbollAllsvenskanMalmö FFFredrik analyserar: HBK - MFF

Fredrik analyserar: HBK - MFF

Under vinjetten "Fredrik analyserar" kommer gästskribenten Fredrik Lindholm med jämna mellanrum att analysera Malmö FF:s matcher. Först ut är gårdagens klara femetta mot Halmstad BK.

Matchanalys Halmstad BK – Malmö FF (AS)

Inför
Norling sa inför matchen att det nu var dags att gå tillbaka till grunderna innan man började briljera på plan. Kanske var detta precis vad som behövdes, att man ligger rätt i sina utgångspositioner, att man tar sina löpningar och skapar passningsalternativ till sina medspelare, att man är fokuserad i passningsspelet och sätter bollarna framför sina medspelare istället för bakom. Efter matchen mot Trelleborg så kunde man konstatera att det var precis samtliga dessa saker som saknades.

Analys första halvlek
Det började inte så bra med ganska passivt försvarsspel där både Daniel och Pontus ställer till det lite för sig i några situationer som kunde ha straffat sig. Under de första 25 minuterna ligger man lite för långt ner med laget och när man ska ställa om får ofta Durmaz och Hamad ta emot bollen med ryggen mot mål. Detta leder till att anfallen aldrig tar fart och stannar upp då de tvingas passa i sidled eller hemåt.

MFF försöker flertalet gånger med långbollar mot Ranegie och Larsson som är totalt meningslösa när de slås utan tanke. Ljuspunkten är Jeffrey Aubynn som visar hur man sätter tempo i passningsspelet och fördelar bollarna fint på mittfältet både i djupet och ut på kanterna.

Målet som kommer i den 29:e minuten genom Ranegie är en demonstration i effektivt djupledsspel. Pekalski serverar en lång djupledssboll till Larsson som serverar Ranegie i mitten. Målet lyfter hela laget och Daniel Andersson vinner nu flera dueller i försvaret som han tidigare förlorat.

Hamad och Durmaz hamnar högre upp i sina utgångspositioner vilket gör att de kommer rättvända när de får bollen vilket är en av orsakerna till att djupledsspelet nu kommer igång. Förra året sköt MFF mycket och gjorde många mål på långskott och i denna match visar det sig än en gång hur viktigt det är att skjuta. I den 40:e minuten vinner Hamad bollen av en passiv försvarare, avancerar och skjuter, styrning i mål.

Analys andra halvlek
Andra halvlek inleds betydligt rappare än första. MFF visar upp bra kortpassningsspel med få tillslag i sista tredjedelen. Spelarna löper i djupet, gör sig spelbara, spelar med få tillslag vilket gör att det blir effektivt och man sågar sig flertalet gånger igenom försvaret. Det är precis ett sådant här väggspel som föranleder 3-0 där ett inspel från Hamad tas ner av Durmaz som väggspelar sig fri med Larsson.

Halmstad är givetvis nu ett slaget lag och mentalt är de så nerkörda man kan bli vilket resulterar i ett passivt försvarsspel över hela plan. Fortsättningen av andra halvlek präglas av fint passningsspel, mycket löpningar och fina djupledsbollar från mittfältet. Smolket i bägaren är Johan Dahlin som än en gång fumlar när han ska ta ner ett inlägg vilket resulterar i ett baklängesmål. Förhoppningsvis har han nu gjort sitt sista misstag för i år.

Vidare skjuter Wilton in 4-1 och Ranegie avslutar dykandes på nick till 5-1 efter inlägg av Ulrich. Intressant var att Durmaz och Hamad bytte kant med varandra flertalet gånger under matchen. Både Durmaz och Hamad tog även flertalet gånger en central position när vi bet oss kvar i anfallen varpå ytterbacken flyttade upp och tog positionen som ytter. Intressant drag av Norling tycker jag. Detta gör att man får ytterligare en spelare spelbar centralt samtidigt som man inte går miste om passningsalternativet på kanten.

Matchen avslutas i snygg stil där Joel Johansson försöker sig på en René Higuita och drar en ”skorpion” i stolpen. Joel har nu fått ett nytt smeknamn, ”skorpionen”.

Sammanfattning

På pluskontot