Fredrik Risp: Var två veckor ifrån att lägga av med fotbollen
Det är få människor som älskar IFK Göteborg så mycket som Fredrik Risp. I denna intervju pratar ”Rispen” om kärleken för Blåvitt och vad han tror om framtiden – dels för egen vinning men även vad gäller Göteborgs förmodade storsatsning.
Fredrik Risp har spenderat stora delar av sin karriär i IFK Göteborg. Han kom till klubben som 17-åring och det skulle inte dröja länge innan han var bofast i startelvan. 2005 gick flyttlasset till Turkiet, där Rispen gjort sig känd som en skicklig mittback i ett flertal lag. Inför säsongen 2010 återvände Blåvitt-fantasten till laget i hans hjärta, men olyckligtvis blev det endast en mycket kort period i den blåvita tröjan. Skador satte stopp för hans framfart, och trots det faktum att Rispen redan varit två sejourer i Blåvitt, så finns det många som vill se honom en tredje gång. Rispen är – och kommer för alltid vara en riktig göteborgare som har en plats i många supportrars hjärtan.
Inledningsvis: För tillfället befinner du dig i Bulgarien för spel i Levski Sofia. Hur går det där? Hur länge sträcker sig ditt kontrakt med den bulgariska storklubben och vad har du för planer med framtiden? Jag har hört talas om 1 + 1 år, men är inte helt säker på om de uppgifterna är korrekta.
- Det stämmer att jag i somras skrev på för Levski Sofia. Skrev ett år med option på ytterligare ett år, något som ska diskuteras kring nyår om det ska bli en fortsättning efter sommaren eller ej. Än så länge trivs både jag och familjen ypperligt här i Sofia och jag har spelat fem tävlingsmatcher hittills för klubben.
Jag kom ju in ganska sent i somras, men lyckades snabbt ta en startplats och spelade Europa League-kvalet där vi tyvärr åkte ut på straffar mot Trnava från Slovakien. Det var en stor missräkning för klubben som annars lyckats ganska bra i Europacup-spel de senaste åren. Sen spelade jag de två första matcherna i ligan innan jag tyvärr fick problem med baksida lår som höll mig borta från spel i fem veckor. Men jag var tillbaka i startelvan förra helgen när vi spelade derby mot CSKA Sofia, en av våra främsta utmanare om ligatiteln. Tyvärr vann de en jämn match med 1-0, så vi har några poäng att hämta in på dem nu...
Du kom till IFK som 17-åring och spenderade sedan några säsonger i reservlaget. Efter det blev du ordinarie i Blåvitt och spelade sedan fram till 2005 ett drygt hundratal matcher. Hur vill du beskriva din första sejour i Göteborg?
- Kom till IFK vid sjutton års ålder och tillhörde U-truppen under ett år innan jag blev uppflyttad i A-truppen 1999. Krigade på bra i B-laget under detta år och blev under år 2000 helt ordinarie och spelade bofast i ett antal år innan jag flyttade till Turkiet, även om jag var iväg en kortis på lån till Italien(Chievo) under 2003.
Det var en fantastisk tid att få representera Sveriges bästa och mest anrika klubb! Något man drömt om under de år man stått i den blåvita klacken på Ullevi och sett Erlingmark, Kåmark och Mild kämpa för de blåvita. Så det var lite overkligt första tiden att helt plötsligt var man en av dem och fick möjlighet att få spela tillsammans med dessa blåvita ikoner!
Att du har ett enormt Blåvitt-hjärta kan inte ha undgått många. Men hur kommer det sig egentligen? Höll du på IFK redan innan du anlände från Lysekil, eller växte kärleken fram med åren i Blåvitt?
- Min kärlek till Blåvitt uppstod redan vid 9-10 års ålder då vi årligen med Lysekils FF åkte ner till Ullevi för att se IFK spela. Sen när man kom upp i tonåren så blev det mer naturligt att åka och se fler matcher och de absolut största höjdpunkterna är givetvis de framgångar man fick uppleva under Champions League-tiden.
Det var magiska kvällar att få stå i klacken på Nya Ullevi och se alla dessa storlag få däng av IFK Göteborg. Jag var medlem i supporterklubben under ett antal år på 90-talet och beskådade väl ett tiotal matcher per säsong. Jag hade ju fullt upp med min egen fotbollskarriär och det var trots allt en bit från Lysekil ner till Göteborg, men vi var några kompisar som troget satte oss på bussen ner eller fick skjuts av någon äldre hemifrån.
Utan att låta tjatig – då denna fråga diskuterats flitigt miljontals gånger – så måste jag ändå fråga dig hur det kändes att inte få nytt kontrakt med Blåvitt under säsongen 2010? Till Aftonbladet hade du sagt att ”...Men personligen tror jag att det ska mycket till för att jag inte ska få förlängt i sommar...” inför säsongen. Du måste ha varit rejält besviken när inte något nytt kontraktsförslag lades upp på bordet?
- Den frågan är lite söndertjatad, men visst det var ingen rolig period att inte få vara kvar i klubben. Kan ärligt säga att jag var ungefär två veckor ifrån att lägga av med fotbollen helt. Tappade motivationen och var inte sugen på att fortsätta i någon annan svensk klubb. Hade några anbud från Turkiet men inte tillräckligt attraktiva för att kunna ta med familjen, så när Esbjerg hörde av sig så blev det räddningen för min fortsatta fotbollskarriär. Hade en riktigt bra säsong i Danmark personligen och fick tillbaka självförtroendet och visade att jag kunde leverera igen, fick dessutom vara skadefri under lång period vilket gjorde att man fick lite kontinuitet.
Både i Göteborg och främst Turkiet är du en erkänd spelare med fina meriter. Varför tror du inte att du fick nytt kontrakt? Visserligen var du skadad en hel del, men du prioriterades ändå bort trots det faktum att du näst intill är en blåvit legend. Var det helt sonika att du inte höll måttet, eller vad berodde det på tror du?
- Det är en fråga som är svår för mig att svara på, den ska förmodligen ställas till tränarna eller Håkan. Men jag fick på grund av skador inte riktigt chansen att visa upp mig i bästa form. Men lyckades trots den hårda konkurrens ändå spela till mig en startplats, så uppenbarligen kunde jag ju inte varit helt usel...
Det ska dock erkännas att jag spelade dessa matcher med en sargad kropp. Inför Elfsborgmatchen hemma så sträckte jag mig i båda vaderna under uppvärmningen, men ville inte kliva av för jag ville verkligen få spela på nya arenan och uppleva inmarschen med Snart Skiner Poseidon. Jag kan säga att det verkligen var värt att bita ihop för att få uppleva den mäktiga känslan som det var att kliva in till ett fullsatt Gamla Ullevi som samtidigt sjunger. Fick verkligen gåshud och det ögonblicket kommer jag aldrig att glömma.
Sen i nästa match mot Åtvidaberg borta försökte jag att bita ihop ytterligare en match men det slutade istället med en bristning i vaden. Så visst, det blev bara tre matcher i IFK under denna korta period i klubben, men som sagt fick jag inte riktigt ordning på kroppen under denna tid så det är väl förmodligen den största anledningen till att det inte blev någon förlängning.
Många supportrar tror nog att jag inte är bra nog att spela i IFK Göteborg eftersom jag inte fick förlängt, men faktum är att jag spelar i ett lag nu som förmodligen skulle slå Blåvitt åtta gånger av tio, så jag är inte helt slut som fotbollsspelare vid 30 års ålder.
IFK Göteborg storsatsar inför nästa säsong. Helt ny ledning, ett nytt Kamratgården samt ett par tunga nyförvärv i form av Haglund (kom visserligen i somras), Sobralense, Emil och Alvbåge. Vad tror du om nästa säsong? Kan vi ta oss tillbaka till toppen igen efter två blytunga år?
- Det var helt klart att det behövdes en förändring på ledarsidan. Det borde kanske skett redan innan denna säsong, men det ska bli spännande att se vad som kommer att hända med 2012 års upplaga av IFK Göteborg. Om nyförvärven kan kallas "tunga" återstår väl att se, men helt klart har man fått en stabil målvakt i Alvbåge som förhoppningsvis kommer ge försvaret en del trygghet.
De andra nyförvärven har jag sett alldeles för lite av för att kunna uttala mig. Jag hoppas verkligen att klubben kan ta sig tillbaka till att utmana om SM-guldet igen, men tror dock att man eventuellt behöver förstärka ytterligare om man ska kunna vinna redan nästa säsong.
För några månader sedan presenterades ju Mikael Stahre som ny tränare för Göteborg inför nästa säsong. Hur ser du på honom? Var det välbehövligt med lite nya tankar och idéer på Kamratgården? Tror du Stahre kommer bli framgångsrik i Blåvitt och få de bakåtsträvande supportrarnas förtroende?
- Mikael Stahre är ett spännande tränarnamn som uppenbarligen gjorde det bra i AIK, men som jag egentligen inte kan säga så mycket om då jag inte känner till hans filosofi eller hur han är som person. Men förhoppningsvis så är han rätt man att kunna föra laget tillbaka till toppen igen. Som jag sade tidigare så mår nog laget bra av att höra en ny röst och alla kan nu känna att man har chansen att imponera på den nya tränarstaben och därmed kunna höja kvaliteten på träningarna.
Vi lever ju i ett resultat-fixerat samhälle så man kan nog enkelt säga att för Stahre att vinna supportrarnas förtroende så finns bara en väg - och det är att vinna matcher.
Helt ärligt: Vad är det som har gått så otroligt fel i Göteborg de två senaste säsongerna? Du har trots allt upplevt de miserabla åren från sidan, och jag antar att det måste svidit rejält även i ditt Blåvitt-hjärta? Kan du sätta fingret på varför det gått som det gjort?
- Man har nog bara kört fast helt enkelt och kanske inte helt trott på den spelidé som funnits. Men det finns säkerligen hur många orsaker som helst till att inte resultaten infunnit sig.
Klart att man alltid vill att det ska gå bra för Blåvitt samtidigt som man måste inse att de bästa svenska spelarna spelar utomlands och det kommer alltid att vara så att man tappar sina tongivande spelare mitt under säsongen; en verklighet som man helt enkelt måste anpassa sig till. Det svåra är givetvis att ersätta dessa spelare och det är där som man måste vara noggrann med vilka spelare man värvar.
Många hemma är naiva nog att tro att Allsvenskan håller bra klass, men utan att ha stenkoll på ranking så är nog Allsvenskan betraktad som en blåbärsliga med europeiska mått mätt. Därför blir det också svårt att locka bra spelare till Sverige, utan ibland måste man chansa och värva spelare som kanske inte egentligen är bra nog.
Om du endast får välja en drömvärvning – som i alla fall är någorlunda realistisk – för Blåvitt nästa år; vem blir det då?
- Bjärsa. Det behövs verkligen en ny mittback efter det tomrum Ragnar lämnade efter sig. Det är viktigt med en bra centrallinje om man ska bygga ett lag. Bjärsa är en bra ledartyp som kanske snart tröttnar på bänken i Grekland?!
Avslutsningsvis: För du någon som helst diskussion med IFK idag om framtida spel i klubben? Kommer vi få se Rispen i den blåvita tröjan i framtiden?
- Nej, finns ingen dialog. Den som lever får se!
Tack så otroligt mycket för allt du gjort för IFK Göteborg. Många fans – inklusive jag själv – avgudar dig för det du gjort för vår älskade klubb. Din kärlek till Blåvitt är enorm, precis som fansens kärlek till dig. Har du någonting du vill hälsa dem?
- Vill skicka en hälsning till alla blåvita fans att verkligen stötta laget under nästa säsong och se till att fylla Gamla Ullevi vecka efter vecka. Ni betyder otroligt mycket för spelarna och klubben vore ingenting utan er/oss fans!
