Friday I'm in Love: Larsson var bäst, Gahan sjunger
Det finns hopp om livet, hopp om fortsättningen. Det är fredag och det spelades match igår.
Rubriken till den här serien heter ju att det är fredag och jag är kär. Det var ju då en jäkla tur att det inte blev förlust igår, för då hade man ju inte vaknat upp idag och tänkt tankar i ljusa banor och sett på livet med färgstarka glasögon direkt. Så efter ett kryss, är det beige idag då?
Nej, jag tycker inte det. Just i detta nu är klockan 08.08 och jag har varit ute till brevlådan för att hämta morgontidningen. Jag ska strax ta mig tillbaka till sängen för att bläddra i den, som vanligt börjar jag med del 2 som innehåller sporten bland annat medan min sambo får del 1. Sen byter vi. Sen stiger vi upp och äter vi frukost. Sen börjar dagen. Det finns sämre starter. Har dessutom sovit bra, det negativa med att tappa två poäng igår är inget jag funderat jättemycket på i natt.
Det går att grunna över vad som hänt om vi satt i alla fall ett av våra två rena frilägen, men då kan lika fundera på vad som hade hänt om AIK hade satt något av sina chanser. 1-1 speglade matchen väl, och sett till hur det gått de senaste åren kom det oavgjorda resultatet inte som någon chock.
Det finns sämre starter på min dag skrev jag. Det finns sämre starter för ett fotbollslag än att ligga trea, på samma poäng som tvåan för övrigt, när såväl media som vi supportrar börjat närmat oss versaler i våra krisutrop. Undertecknad inget undantag. Jag menar inte att vi som Malmö FF ska vara nöjda med den positionen eller att vi har fyra poäng upp till ettan Djurgården, men för att fortsätta på funderandets banor: tänk när det här laget kommer i gång. Tänk vad bra det blir det då.
Igår fanns det också en helt annan defensiv trygghet än tidigare i år. Naturligtvis hölls inte nollan men det var i alla fall i närheten av det i matchen mot AIK till skillnad från övriga spelade 2021. Det närmar sig. Kanske redan mot Kalmar på måndag?
Eric Larsson bänkades (frågar du tränare Tomasson så roterades han för att få vila, men en evighetsmaskin behöver per definition inte vilas, så…) i förra matchen, och jag tror inte på Tomasson (se föregående parentes) utan tror nog mer på att det var dags efter några mindre helgjutna insatser från Eric. Han tog det på rätt sätt. Igår var han bäst i laget.
Jag hoppas Anel Ahmedhodzic tar det på samma sätt. Spekulationerna igår var att han redan är såld till Atalanta, Tomasson menade att det behöver roteras, men förra året behövde varken Larsson eller Ahmedhodzic roteras, så det troligaste är att Anel fick värma bänk på grund av att han inte varit tillräckligt bra så här långt. Något alla kunnat se. Tar han petningen på samma vis så spelar han på en hög nivå i nästa match, och det vore ju inget annat än glädjande.
Det var absolut inte perfekt igår. Men det är ju ändå fredag och man ska vara kär, varför jag väljer att se att det finns hopp om livet, hopp om fortsättningen av den här serien. Konstigt vore väl annars.
Ute tittade solen precis fram, men molnen är många runt omkring. Jag ska ta tag i den där morgontidningen nu innan det blir för sent på förmiddagen.
***
Idag för 4 år sen …
… vann vi en match som vi fortfarande pratar om. Om jag får ranka 10-talets innehållsrikaste allsvenska matcher kommer den här väldigt högt upp, och glädjen efteråt minns jag som något alldeles extra. Min kollega John Börén skrev matchrapporten som ni läser här.
Veckans låt…
… är den drygt ett år gamla Shock Collar med Humanist. Med världens bäste Dave Gahan på sång. Klart att det blir väldigt bra. Ni ser videon och hör låten här.
