Friday I'm in Love: Fredagskänslan och IKT
Fredagskänslan och lite Isaac Kiese Thelin - veckans Friday I'm in Love är här.
Ni vet låten den här fredagsartikelserien har fått sitt namn ifrån, The Cures Friday I'm in love? Den börjar med ett popigt och glatt gitarrspel och i videon dansar gruppmedlemmarna med Robert Smith i täten nerför en trappa och melodin sätter sig så direkt att det enda man vill är att hoppa upp och dansa tillsammans med dysterbandet från Crawley, Gatwick-staden strax söder om London. Jag minns första gången jag hörde låten, i samband med att den släpptes. Min första reaktion: Jag blev förbannad. Ett av mina favoritband som jag följt så många år och som jag och mina svartrocksvänner emellanåt tände ljus åt och deppade till, nu stod de och dansade och sjöng som om livet helt plötsligt var fantastiskt.
Eftersom jag mest ändå var en hobbydeppare och i ärlighetens namn främst var intresserad av svartrockarna eftersom där fanns en snygg tjej sket jag i allt och snart dansade jag också med till låten, och sjöng med i refrängen som satte sig omedelbart, och så gick jag till musikaffären och köpte LP:n, som man gjorde på den tiden.
När jag sitter och skriver den här texten är det (förstås) fredag, och jag har klickat mig in på Youtube för att få inspiration och för vilken gång i ordningen jag ser videon och hör låten vet jag inte.
I don't care if Monday's blue
Tuesday's gray and Wednesday too
Thursday I don't care about you
It's Friday I'm in love
Jag sitter här i min soffa och skriver. Det är fredag och jag är… förkyld.
Alla män vet att jag således är illa däran. Men jag biter ihop. Helgen är här eftersom jag gick av mitt arbete för ett par timmar sen. Inte ens droppande snor ner på tangentbordet kan få mig att tycka synd om mig själv. Det är den där speciella fredagskänslan. Hela dagen fri. Min fina kvinna kommer hem runt klockan 17. Jag kan ligga och läsa under en filt (jag är ju ändå sjuk, remember), se en film eller några avsnitt av Mindhunter säsong 2. Dricka kaffe och äta pepparkakor. Senare, hälla upp ett glas rött eller en syrlig öl innan middagen (man ska ju äta och dricka även om man är dödssjuk), se på På spåret, se på något annat.
Det är fredag och jag är kär i den här dagen. Likt så många andra också är. Det spelar ingen som helt roll att jag jobbar helger och nätter emellanåt och därmed är ledig vardagar, det går aldrig att få fredagskänslan en onsdag (för att ta ett exempel).
Och nu, den här fredagen känns det faktiskt ännu bättre trots förkylningen, för kommande måndag är ingen vanlig måndag för kommande måndag är säsongsstartmåndag. Som om inte fredagen redan gör mig tillräckligt kär så sätter alltså Malmö FF igång både sina herrar och damer om bara tre dagar. Det är ju nästan så att man önskar att det vore måndag, men var sak har sin tid. Idag njuter jag av fredagen, imorgon ska granen ut, på söndag ska det antagligen tas en långpromenad följt av en långfika, och sen är det måndag. Då börjas det.
Men nu, låten vars titel namnsatt den här och så många andra fredagstexter är slut sen ett tag. Jag snyter mig, jag ska strax ta en Alvedon och kanske borde jag tycka lite synd om mig men det går inte riktigt ihop med hur jag känner i övrigt. Ska bara sätta punkt här och skriva det där nedanför de tre *** ni vet. Det är fredag. Man blir lite kär bara av den här dagen.
***
Fast också lite kort om Isaac Kiese Thelin, som blev klar häromdagen. Som bekant spelade han ett halvår i MFF innan han såldes till Bordeaux men de sex månaderna gjorde avtryck hos honom. Inför hemmamatchen mot Besiktas i Europa League 2018 hörde jag av mig till ett antal tidigare spelare och ledare. Jag ställde två frågor till var och en, och på frågan vilken som kommer att vara den enskilt viktigaste ingrediensen för en MFF-seger svarade Isaac så här:
- Den viktigaste ingrediensen är helt klart atmosfären på Stadion. Jag vet själv när vi spelade och hade hela stadion i ryggen – man kunde springa genom en vägg om det behövdes.
Välkommen tillbaka, Isaac! Det är ett nöje att ha dig hos oss igen.
***
Idag för sex år sen…
… ringde jag upp Daniel Andersson som dagen innan hade blivit sportchef samtidigt som Åge Hareide anställts som tränare. Idag kan vi nog säga att de bägge anställningarna lade grunden till det Malmö FF vi upplever idag.
Veckans låt…
… borde förstås vara låten jag skriver om ovan, men den kan ni googla fram om ni inte vet vilken det är. I stället blir det en annan av The Cures låtar, Close to me, som motvikt till all kärlek och fredagskänsla jag skrev om. Någon måtta får det ändå vara.
I've waited hours for this
I've made myself so sick
I wish I'd stayed asleep today
I never thought this day would end
I never thought tonight could ever be
This close to me
