Friday I'm in Love: #1
Inte bara årets första Friday I'm in Love utan också Himmelrikets första artikel 2021. Vi hoppas det blir ett gott nytt år.
Välkomna till 2021! Nytt år, nya möjligheter. Fast, den här texten sitter jag inte på nyårsdagens morgon och skriver om någon nu tror det; det finns gränser även för Himmelriket. I stället är det för min del i skrivande stund ett halvt dygn kvar av 2020. I kväll ska det lotsas ut och sättas stopp för året som gav oss coronan men också allsvenskt guld. Min sambo och jag ska klä upp oss i långklänning respektive kostym, vi har bestämt oss för att göra det till en fest med trerätters. En flaska Moet där ena hälften intas till förrätten och den andra till 12-slaget, en flaska Priorat delas till huvudrätten. Marschaller ska tändas för att hälsa våra imaginära gäster välkomna.
Vi är ensamma ikväll, vi håller således distanseringen distansen ut. Det känns konstigt, men det känns också som att man har vant sig och att gnälla över en så här priviligierad kväll när vi vet att människor sitter ofrivilligt ensamma vore värt en smäll på käften faktiskt.
Så det gör vi inte. Gnäller alltså. Och jag skriver heller inte mer om året som varit, eller kvällen som väntar. För när detta läses är det nytt år, ett gott nytt år förhoppningsvis. Vi tar oss an det med nyfiken blick och håller tummarna för att vaccin ska fungera så vi kan återgå till någon slags normalitet så som vi kände till den innan pandemin slog till.
Vad har vi att vänta oss? Som vanligt helt omöjligt att svara på. Det vore emellertid minst sagt trevligt (det finns inga nog starka ord) om publik släpps in på våra matcher framöver. Där en målkram inte åtföljs av en handspritsdusch. Där vi åter tillåts sitta nära bekanta och – håll i er nu – till och med kan provsmaka någons mat eller dryck utan att riskera sängplats på intensivvårdsavdelning.
För vår del, Malmö FF:s menar jag, väntar ett som vanligt spännande och späckat år. Vi siktar givetvis mot allsvenskt guld nummer 22 och Europaspel. Jag läste Kvällspostens annandagjul-intervju med vår ordförande Anders Pålsson och han gick till och med så långt att han menar att vi ska gå för cupguldet. Det vill jag lova, här hoppas vissa på det till synes omöjliga. Men men, visst kan man ha det som mål, och skulle det otroliga ske att vi faktiskt tar hem det så kan vi ju alltid till nästa år ha som mål att ta ner regnbågen och ge den till homofobikernas riksförbund.
Vi vet inget om hur truppbygget ser ut. De flesta blir väl kvar, men hur många av de andra försvinner? Frivilligt eller ofrivilligt? Sånt kan man spekulera om, men det får anstå till en annan dag. Det finns tid nog till det.
Vi vet heller inget om vem eller kanske vilka som gör som Anel Ahmedhodzic och tar chansen när den kommer. Det är lika roligt varje gång vi får fram våra egna unga, att se en yngling kliva fram ur skuggan och ut i solen i Malmö FF är bland det allra bästa med sporten fotboll. Jag inbillar mig att där finns några som i såväl skrivande som läsande stund är ute och tar ett extra löppass eller lägger på något extra kilo på skivstången, allt i akt och mening för att komma så väl förberedd till återsamlingen som möjligt. De extra motiverade, de extra hungriga, gör sådant. Belöningen kan komma i år, eller nästa.
Personligen känner jag att jag är redo. Jag har inte tagit några extra löppass, faktum är att jag inte tagit några löppass överhuvudtaget på många år, men jag lyfter mina hantlar i takt till stilla musik någon gång då och då. Jag har inte några nyårslöften att komma med. Jag ser fram emot en ny säsong, ett år med mitt barnbarn Walter som fyller 1 lagom till den allsvenska starten och om sisådär 345 dagar (eller helst tidigare) hoppas jag att vi fortfarande titulerar oss som svenska mästare. Då för den tjugoandra gången.
Till er alla där ute önskar jag ett fantastiskt gott nytt år. Välkomna till 2021! Vi ses.
***
Idag för 7 år sen…
… var det liksom idag det årets första dag, vilket inföll på en onsdag. Och ni som varit med ett tag vet att onsdagar är detsamma som listdagar här på Himmelriket. Vem som kom etta på 2014 års första Sex och Jävligt offside hittar ni här.
Dagens låt…
…är från en artist som jag en gång i tiden lyssnade ofattbart mycket på, och som släppte det ena mästerverket till skiva efter det andra (först som frontfigur i The Smiths och därefter som soloartist), men nu mest känns sorglig och konstig. Eftersom nyårsdagen alltid känns som en söndag får ni lyssna till Morrissey och hans utsökta poplåt Everyday is like Sunday
