Friday I'm in Love: Pågen från Tomelilla
Från den lilla fotbollsklubben Spjutstorp hamnade Henrik Nilsson i Malmö och MFF:s juniorlag, där han snabbt gick vidare till en plats i A-laget. Henrik spelade under sex säsonger i Malmö FF och var då en ganska anonym spelare, men som gjorde ett stort jobb i det tysta. Mikael Karlsson har träffat honom.
Att komma från Halland och försöka hitta Spjutstorp och Backavallen var inte det lättaste precis. Efter några fel körningarna så dök den lilla orten äntligen upp. Men lika fort som den hade dykt upp hade man passerat det samhället utan att ha upptäckt fotbollsplanen!
Nästan i mitten av Tomelilla kommun ligger den lilla orten Spjutstorp, ca 6 km nordost om Tomelilla. En liten skylt visar Spjutstorps IP och bad. Bilparkeringen ligger uppe på en höjd och nedanför en sluttning ser man bassängen som byggdes 1936 och var då Sveriges första friluftsbad. Strax intill ligger Backavallen, en idyllisk plats där en liten påg inledde sin fotbollskarriär i slutet på 70-talet.
Henrik Nilsson föddes och växte upp i skånska Tomelilla. Men det blev inte spel i Tomelilla IF, utan Henrik valde att spela för Spjutstorps IF. Den stora anledningen var att Henriks far som hade växt upp i den lilla orten, var väldigt aktiv i klubben. Fotbollskarriären startade redan som 4-åring då han följde med sin far Sten till sporthallen i Tomelilla. Sven var ledare där och ägnade en stor del av sin fritid åt klubben, där han var en stor eldsjäl och hade alla olika sorters uppgifter. Henrik började i Spjutstorps knatteskola, och sedan fortsatte han genom ungdomslagen upp till A-laget.
- Spjutstorp är en fantastisk fin och välskött förening som många väljer att spela för. Det finns idag (2018) 230 ungdomar plus två seniorlag. I Spjutstorp finns det ca 200 invånare och i klubben finns det 300 aktiva, berättar Henrik.
Klubben fixade ett fotbollsläger för ungdomarna varje sommar där de tältade på idrottsplatsen. På nätterna blev det inte så mycket sömn eftersom det oftast rådde kuddkrig. På dagarna var det fotbollsträning och bad i utomhusbassängen som låg intill Backavallen. Höjdpunkten på lägret var när någon känd fotbollsspelare kom och gästtränade.
- Det såg man verkligen fram emot hela veckan. Jag minns mycket väl, hur nervös man var, när Tore Cervin kom, berättade Henrik många år senare i Malmö FF:s programblad.
MFF var dock inte favoritlaget för Henrik! På den tiden var det IFK Göteborg som var hans lag, med spelare som Glenn Strömberg och Glenn Hysén med flera. Det var efter deras framgångar i UEFA-cupen som Henrik fastnade för Blåvitt. Under ungdomsåren höll Henrik på med de flesta sporter, men han var bara aktiv i tre klubbar, fotboll i Spjutstorp och handboll och pingis i Tomelilla. Handboll spelade Henrik fram till han började spela med Malmö FF.
Som 14-åring Henrik debuterade i Spjutstorps IF:s A-lag 1986. Henrik hamnade på vänsterbacken där han blev kvar under åren i SIF. Henriks första år i A-laget hamnade Spjutstorps IF på en fjärdeplats i division 4 Sydöstra. Året därpå kom han med till Elitlägret i Halmstad med Skånelaget. Samma år debuterade Henrik i pojklandslaget. Sverige vann över Polen med 2-1. Det blev ytterligare tre landskamper detta år.
Fotbollstalangen från Spjutstorp hade spelat in sig i landslaget och tog stora kliv uppåt i sin fotbollskarriär. Landslagsuppdragen fortsatte under 1988 där Henrik spelade 13 landskamper. MFF:s store talangscout på 80-talet Inge Blomberg hade bra koll på Henrik Nilsson och MFF bjöd in Henrik som sommarproffs redan under sommaren 1987. Även1988 fanns Henrik på plats och drillades under sommaren.
Henrik som hade gått ut högstadiet kom in på gymnasiet i Kalmar med Nationella inriktningar. Efter sommaren gick flyttlasset till Kalmar och Henrik började studera där under hösten 1988. Vistelsen i Kalmar skulle dock inte bli långvarig, Malmö FF ville värva Spjutstorps talangfulle spelare och när Henrik fick förfrågan om att börja spela för MFF blev Henrik mycket smickrad över att stora Malmö FF var intresserade av honom och tackade naturligtvis ja när de ville ha honom. Att hamna i MFF var ju en stor dröm som Henrik hade haft länge.
Henrik lämnade Kalmar och familjen i Spjutstorp 1989, och flyttade till Malmö för att spela i MFF som hade blivit svenska mästare året innan med Roy Hodgson som tränare. Henrik hamnade i U- och juniorlaget som tränades av Åke Kallenberg och Stefan Katra. MFF hade ett bra juniorlag med spelare som Patrik ”Bjärred” Andersson, Patric ”Trelleborg” Andersson, Jörgen Ohlsson och Carsten Olausson och laget vann nästan allt som man ställde upp i. I Malmö FF skolades vänsterbacken Henrik om till mittfältare.
Hur var det att komma från landet till Malmö och MFF?
- MFF var en fantastisk klubb, proffsig och gigantiskt, man blev väl omhändertagen, det var mycket stort. Jag kände en del malmökillar i laget som jag hade stött på tidigare från Skånelaget och landslagen.
Det blev en stor omställning i Malmö FF. Från att ha kommit från en trygg tillvaro i Spjutstorp blev det här tvärt om. I juniorlaget handlade det bara om utslagning, här gällde det att vara på tårna hela tiden annars var det stor risk att man fick lämna laget. Henrik berättade att det var många talangfulla spelare som inte klarade trycket. Det är bara ett fåtal spelare som flyttas upp i A-truppen och det sätter stor press på spelarna mentalt också.
Hur hanterade du detta?
- Jag fann mig ganska snabbt, jag tänkte att jag gör mitt bästa hela tiden, fungerar inte det så finns ju Spjutstorp kvar. Jag var inte den som deppade, får jag chansen så tar jag den, säger Henrik
- Det var stentufft på träningarna, en stor omställning från Skånelaget, men det var bra grabbar vid sidan om och Bosse Augustsson och Åke Kallenberg försökte hela tiden skapa en bra stämning i laget. Att jag hade spelat seniorfotboll hade också stor betydelse.
Henrik var ytterst nära att bli svensk juniormästare! MFF gick till final och fick möta Brommapojkarna från Stockholm. MFF vann den första matchen med 2-0. I den andra matchen vände BP och det blev förlängning och straffsparkar där BP segrade till sist. En av de som missade sina straffar för MFF var Henrik.
Efter ett tag i Malmö gick flyttlasset tillbaka till Spjutstorp, Henrik hade svårt att anpassa sig i staden Malmö och längtade hem, saknade familjen och kompisarna. Man kom överens om att Henrik skulle flytta hem igen och sedan pendla till träningarna med MFF. Och detta funkade, när Henrik hade flyttat hem igen, gick det mycket bättre med fotbollen i MFF samtidigt blev han heltidsanställd av klubben. Under första året i MFF spelade Henrik 22 matcher och gjorde 1 mål i U-laget, det blev14 matcher i juniorlaget, samt 18 matcher i reservlaget.
På andra sidan juniorernas omklädningsrum fanns A-lagets med spelare som Schwarz, Lindman, Leffe, Jocke Nilsson, Tobbe, Ågren, Fedel, Nylén med flera, vilket naturligtvis kändes stort. Malmö FF hade vunnit allsvenska serien fem år i rad och tagit två SM-guld. Henriks utveckling gick snabbt och det resulterades tidigt till en chans i reservlaget.
- Jag minns debuten i reservlaget då vi mötte Östers IF som hade ett hyfsat bra lag. Men MFF:s lag var helt fantastiskt, vi hade Fedel i målet, backlinjen Tobbe, Ågren Peter J och jag som högerback. Lasse och Lindman på topp. Tror vi vann med 6-0 helt överlägset. Vi hade två allsvenska lag, så bra var reservlaget.
Hur var det att komma in i A-lagets omklädningsrum?
- Det var en bättre stämning i gruppen, det var inte den känslan om utslagning utan här var man som en i gänget.
Blev du bra omhändertagen?
- Ja det blev jag. De tog bra hand om en men samtidigt måste man leva upp till kraven som förväntas på en för att platsa i truppen.
Var det någon av spelarna som tog hand om dig?
- Tobbe och Ågren stöttade en och Patrik "Bjärred" kände man sedan tidigare
Den 30 januari 1990 fick Henrik debutera i Malmö FF. Den nye tränaren Bob Houghton lät Henrik få följa med till Växjö där MFF skulle möta Västra Frölunda i Hallallsvenskan i Tipshallen. MFF ställde upp med följande lag: Jonnie Fedel, Niclas Nylén, Per Ågren, Marcus Ekheim, Torbjörn Persson, Jocke Nilsson, Patrik Andersson, Stefan Schwarz, Bernt Skammelsrud, Martin Dahlin, Lasse Larsson, Henrik Nilsson, Lennart Fridh.
Henrik fick hoppa in i andra halvlek. MFF vann med 6-3, målskyttar: Lasse Larsson 3, Patrik Andersson, Martin Dahlin, Jocke Nilsson.
Henrik märkte tidigt att det fanns en stor vinnarmentalitet i klubben där det bara var vinster som gällde och som ung nykomling var det bara för Henrik att rätta in sig i ledet. Detta passade den jordnära pågen från Tomelilla. Han hade bra stöttning av ledarna i laget, Harry Jönsson, Bosse Augustsson och Bob Houghton med flera.
Bob Houghton valde att låta Henrik få starta i vänskapsmatchen mot Borussia Dortmund, som spelades i Dortmund den 14 februari. Henrik fick spela ytterback i en match där di blåe fick stryk med 1-2. I nästa match som också var en vänskapsmatch fick Henrik fortsatt förtroende av tränaren Bob Houghton. Det blev 2-2 mot Go Ahead Eagles, och matchen spelades i Holland.
Att ta en ytterbacksplats i MFF var inte det lättaste, för då var Henrik tvungen att konkurrera ut flera duktiga spelare. Det blev fyra matcher i A-laget under 1990, samt 25 matcher och 5 mål i reservlaget.
Under försäsongen 1991 visade Henrik att han var redo för en plats i A-laget. Henrik fick förtroendet av tränaren Bob Houghton och var ordinarie under hela säsongen. I den allsvenska premiären som spelades på Malmö Stadion måndagen den 8 april, mötte Malmö FF regerande svenska mästarna IFK Göteborg. Henrik fick göra sin första allsvenska match och fick starta som innermittfältare.
MFF ställde upp med följande lag: Jonnie Fedel, Per Ågren, Jean-Paul von Der Burg. Torbjörn Persson – Niclas Nylén, Henrik Nilsson, Jörgen Lundgren, Patrik Andersson, Stefan Alvén – Martin Dahlin, Lasse Larsson.
Matchen slutade oavgjort 1-1 sedan Martin Dahlin gjort MFF:s mål. Den 10 april spelade MFF mot BP på Grimsta i svenska cupen. 0-0 stod det efter fulltid och efter förlängningen. Efter straffsparkarna hade MFF förlorat med 3-4. Ett av straffmålen gjorde Henrik.
Malmö FF slutade på en tredje plats i allsvenskan och en fjärde plats i Mästerskapsserien. Henrik spelade 44 matcher och gjorde 1 mål i A-laget. Fjärde platsen i Mästerskapsserien gav en bronsmedalj.
Henrik spelade totalt fem landskamper under året, samtliga i U19-laget. På årsmötet 1991 tilldelades Henrik Guldlagets vandringspris till bästa junior 1990. Från MFF:s årsbok 1991 kan man läsa följande:
Tränaren Bob Houghton om Henrik Nilsson:
Henrik Nilsson är bara 19 år, har i år fått spela mittfältare, högerback och centralmittfältare och klarat sig utmärkt.
Efter halva säsongen 1992 lämnade tränaren Bob Houghton MFF. Ny tränare blev dansken Viggo Jensen. Henrik behöll sin plats i MFF, som hade en jobbig säsong och slutade sist (6: a) i Mästerskapsserien. Henrik spelade 42 matcher och gjorde 1 mål i A-laget.
Den 6 maj debuterade Henrik i U21-landslaget. Sverige spelade en träningslandskamp mot Polen och vann med 2-0, Henrik gjorde ett inhopp i andra halvlek. Förbundskapten Nisse Andersson tog med Henrik Nilsson till OS-turneringen i Barcelona 1992. Från MFF fanns även Anders Andersson, Patrik Andersson och Jonas Axeldal med i truppen. Henrik fick dock ingen speltid men det blev ändå en minnesvärd upplevelse att få vara med om ett OS. Totalt blev det 5 landskamper under året, alla i U21.
Henrik tog en ordinarie plats i laget under försäsongen 1993, och behöll den till mitten av maj. Under denna tiden var han bland annat med i det klassiska Skånederbyt mot HIF den 13 maj.
Henrik spelade högerback inför ett näst intill ett fullsatt Malmö Stadion. Under Henriks tid i MFF var publiksiffran annars mycket låg och det var sällan över 10 000 åskådare på matcherna. HIF tog ledningen med hela 3-0, men MFF vände och kunde också ha vunnit. Henrik spelade fram Jonas Axeldal som reducerade till 1-3 i den 70 minuten. Matchen slutade 3-3.
Hur var det att spela inför så mycket folk som det var på derbyt?
- Det var en fantastisk match och en speciell känsla med den inramningen på Stadion, det var kul att få spela inför så mycket folk. HIF kom med både Henke Larsson och Masse Magnusson. Som spelare presterar man bättre, man får mer adrenalin, inför storpublik.
Var det fler matcher med mycket folk som du minns?
- Det var inte så mycket folk under den tiden jag spelade men Hammarbymatcherna borta var speciella med både MFF och Landskrona. När man gick ut på planen stod alla supportrar upp och hoppade, det var enastående.
Under sommaren fick Henrik nöta bänk några gånger, sedan placerade tränaren Viggo Jenssonen Henrik i reservlaget under hela hösten. Henrik gjorde comeback i vänskapsmatchen mot Danmarks U20 lag. Matchen spelades i Vejle i Danmark och MFF vann med 2-1 (Fredrik Dahlström gjorde båda målen). Henrik spelade på mittfältet.
Totalt blev det 24 matcher i A-laget och 11 matcher i reservlaget. Robert Prytz värvades under säsongen och för tränaren Viggo blev det ingen fortsättning 1994.
- Viggo var bra i början men sedan fungerade det inte, han hade en speciell ledarstil som jag absolut inte gillade. Han kunde ändra spelsystem utan att vi hade tränat på det, och när som helst, säger Henrik.
Henrik spelade fem U21-landskamper under året, den sista skulle även bli Henriks sista. Den 21 augusti spelade Sverige 1-1 mot Frankrike på Strömvallen i Gävle.
Viggo slutade som tränare i MFF och som ersättare kom Rolf Zetterlund 1994, och han hade med före detta MFF-spelaren Roland Andersson (564 matcher i MFF) som assisterande tränare. När säsongen drog igång med första matchen den 6 februari, hade Rolf placerat Henrik tillsammans med Torbjörn Persson som mittbackar. MFF spelade mot Skövde AIK i Tipsallsvenskan. Matchen spelades i inomhushallen i Växjö och det blev seger med 6-2.
Därefter tog Henrik en ytterbacksplats i laget. Den 27 april 1994, spelade MFF semifinal i svenska cupen mot Helsingborgs IF på Malmö Stadion. Det blev förlust med 2-4 och där rök den drömmen om en cupfinal. Efter cupen blev Henrik petad och hamnade på bänken under en månad.
När Malmö FF skulle möta Örebro SK i allsvenskan på Malmö Stadion, hade tränaren Rolf placerat Henrik i startelvan som yttermittfältare. I matchen gjorde Henrik sitt första allsvenska mål för året vilket betydde 2-1 (37 minuten) till MFF. Matchen slutade med en 3-2-seger till di blåe (övriga målskyttar Jörgen Pettersson och Fredrik Dahlström). Det blev två matcher till som startspelare innan Henrik placerades på bänken igen och fick hoppa in på olika platser då det fattades spelare.
1995 blev sista säsongen i Malmö FF. Det blev allt svårare att ta en plats i MFF. Niclas Nylén, Mattias Thylander och Torbjörn Persson var ytterbackar som var tuffa att rå på, och på mittfältet fanns Daniel Andersson (debuterade det här året), Jens Fjellström. Anders Andersson, Robert Prytz och Jocke Persson. För Henriks del fick han rycka in vid skador.
I Skånederbyt mot HIF borta den 15 maj skadades Prytz så illa att han blev borta under några veckor. Rolf Zetterlund satte in Henrik som högerback i den kommande allsvenska matchen mot IFK Göteborg på Malmö Stadion den 18 maj, och flyttade upp Mattias Thylander på mittfältet. 1-1 slutade matchen och det var debutanten Daniel Andersson som gjorde MFF:s mål.
Henrik fick spela tre matcher ytterligare innan det blev bänken igen. Efter det blev det bara sporadiskt med spel, men i de två avslutande allsvenska matcherna fanns Henrik med i startelvan. Den första var mot TFF på Vångavallen vilken slutade 0-0. Henriks sista match spelades på Malmö Stadion den 28 oktober, och motståndarlaget var Örgryte IS från Göteborg.
Det var en viktig match eftersom MFF hade chansen att hamna på en Europacupplats. MFF lyckades kvittera till 1-1 och hamnade på en fjärdeplats. Henrik byttes ut mot Yksel Osmanovski som gjorde sin första allsvenska match i MFF-tröjan. Henrik spelade för få matcher för att få en bronsmedalj. Totalt spelade han 15 matcher i A-laget, 10 allsvenska matcher samt 20 matcher och 4 mål i reservlaget.
Trots att många försökte få Henrik till att fortsätta i MFF hade Henrik bestämt sig för att sluta. Tränaren Rolf Zetterlund skulle fortsätta och eftersom de inte fungerade ihop var det bäst att hitta något annat. Henrik som bara var 23 år och hade många år kvar som fotbollsspelare men mådde inte riktigt bra efter Rolfs behandling av honom.
Därför bestämde han sig för att satsat på den civila karriären. Henrik sökte in till Naprapatutbildning i Stockholm på 2 ½ år, men kom inte in. Han valde då att läsa in gymnasiet i Hässleholm.
Henrik om sitt beslut att sluta i MFF:
- Rolf var Stockholmskille från storstan medan jag kom från en liten mindre ort, kemin stämde aldrig och det fungerade inte. Det kändes ändå skönt att sluta när man visste att det var många i klubben som ville ha kvar mig, jag lämnade klubben med flaggan på topp och kände att man måste gå vidare
Ny klubb för Henrik blev IFK Hässleholm. IFK spelade i division I Södra under de tre åren Henrik spelade i IFK. Henrik var mycket populär i IFK Hässleholm! I boken ”IFK 100 år” korades Henrik som en av de bästa backarna i klubben. Följande kunde man läsa om Henrik:
Henrik var lite för snäll i början av karriären men tuffade till sig under tiden i IFK. Läste spelet, jobbade med små medel och klarade alltid sin uppgift utan att synas så mycket. Växte ut till en allsvensk klippa.
Landskrona Bois blev Henriks nya klubb 1999, och han blev snart en viktig spelare och utsågs tidigt som lagkapten för laget. Efter tre år i division I, tog Bois steget upp i allsvenskan.
Senast Henrik hade spelat en allsvensk match var den 17 oktober 1994 med MFF. I Bois-tröjan blev det också ett antal derbymatcher mot Malmö FF. Den man som MFF-supporter minns mest av dessa var derbyt som spelades måndagen den 18 oktober 2004 på Malmö Stadion.
MFF spelade för guldet (inte vunnit sedan 1988), och behövde ta tre poäng mot Bois för att inte tappa mark i guldstriden. I den 18 minuten tvingades målvakten Mattias Asper fälla en Bois-anfallare efter att ha gjort en grov tavla. Domaren pekade på straffpunkten och Henrik Nilsson stegade fram och gjorde inget misstag. Bois ledde med 1-0 och di blåe lyckades inte hämta sig efter chocken. Trots många lägen lyckades man inte göra något mål. Bois vann med 1-0 och förlusten innebar ett tungt stopp på vägen mot ett allsvenskt guld.
Efter matchen fick den före detta MFF-aren frågan om hur det kändes att ha kanske spelat bort MFF från guldet
- Ingen speciellt, störst glädje är att vi vann och jag tror vi behövde poängen bättre än MFF
Några veckor senare, den 5 november, meddelade Henrik att han hade bestämt sig för att avsluta sin fotbollskarriär. Anledningen var hans problem med knät. Under de senaste åren hade han haft återkommande problem och vid en artroskopiundersökning visade det sig att det var värre än tidigare. Hen fick beskedet av läkaren att om han fortsatte med elitfotbollen kunde det åstadkomma men för livet. Henrik hade tänkt sig 1-2 säsonger till men vågade inte fortsätta efter läkarens besked.
Efter tiden i Landskrona Bois flyttade Henrik tillbaka till Tomelilla och tog över ansvaret som huvudtränare för Spjutstorps IF. Henriks moderklubb SIF befann sig i division sju, och Henrik fortsatte som tränare under 5-6 år och tog upp laget till sexan. Efter det har Henrik varit engagerat som ungdomsledare för sina barn som också har valt att spela fotboll i Spjutstorp.
Henrik följer idag sina tidigare klubbar MFF och Landskrona Bois, och försöker se någon match på plats per år. Han är imponerad av Malmö FF:s utveckling som klubb och med deras supportrar. Landskrona Bois lider han med men menar att laget är som ”Svart o vitt”, antingen så är det uppåt eller så är det neråt, antingen så satsar man eller inte, det finns inget mellanting.
Hur var det att möta MFF?
- Det hade gått en del år sedan jag spelade där och det fanns inte så många kvar i laget, tror att det bara var Hasse Mattisson och Olof Persson som var kvar. Det kändes väl lite när man gick där i gångarna i Malmö Stadion vid omklädningsrummen, och att man stötte på ledare och andra man kände igen, men annars så var det inget särskilt.
När du kom till Malmö FF, kände du då att det var bara guld som gällde och att vinnarmentaliteten satt inpräntad i väggarna?
- Det kände man direkt att det var en helt annan mentalitet än man var van vid. Jag minns en match i början där vi vann mot BK Häcken hemma, jag tror det var med 5-0. Efter matchen var det inget speciellt med det, man skulle bara vinna stort mot Häcken som då åkte upp och ner i allsvenskan. Sedan var det tuffare i motgångar då man måste leva upp till kraven, man måste vara mentalt härdad.
Hade du några proffsanbud?
- Det hade jag väl inte, men jag kommer ihåg att när vi spelade med juniorlaget så var vi i Holland och spelade en turnering som vi vann med lag som PSV, Ajax och några engelska klubbar. Då hade någon kommit fram till Bosse Augustsson och ville att jag skulle komma ner och provträna. Men Bosse hade bara svarat att det inte gick för han spelar även i MFF:s A-lag. Det är väl det närmast jag kommit.
Bob Houghton?
- Det var han som präglade mig som fotbollsspelare. Han fick mycket skit av media, men han var en otroligt stark och tuff person som höll oss spelare i en bubbla. Han var en mästare på att lära ut anfall och försvarsspel.
Henrik Nilsson som fotbollsspelare:
Växte in i MFF-dressen och blev en ordinarie spelare. Läste spelet och jobbade med små medel. En allroundspelare som kunde användas överallt i försvaret och på mittfältet.
En hårt arbetande passningsäker mittfältare, sedan mittback där han vägde upp bristande fysik med ett säkert positionsspel. Gjorde ett stort jobb utan att direkt synas, klarade alltid av sina uppgifter.
Roland Andersson före detta spelare och tränare i MFF:
- Henrik var en fantastisk go kille och duktig fotbollsspelare. Man kunde använda honom på många platser i laget. En som inte utmärkte sig så mycket utan jobbade i det tysta, skapade inga rubriker. Eftersom han var så allround funderade jag värva över honom till Young Boys.
Fakta Henrik Nilsson
Född: 25 juli, 1972
Bor: Tomelilla
Klubbar: Spjutstorps IF (-1988), MFF U (1989), Malmö FF (1990-95), IFK Hässleholm (1996-98), Landskrona Bois (1999-04)
Tränare: Spjutstorps IF, Ungdomstränare i SIF
Lilla silver: 1994
Brons: 1991
169 matcher och 5 mål i MFF (1990-1994)
91 matcher och 1 mål i allsvenskan (1991-1994)
***
Idag för 5 år sen...
... berättade kocken Tommy Warhed om sina 12 Europaresor med Malmö FF och arbetet med att vara ansvarig för Rosenbergs, Forsbergs, Tinnerholms med fleras mathållning. Och var de inte hade koll på vad bearnaisesås är för något...
Dagens låt...
... kommer från en annan påg från Tomelilla, nämligen Anders Glenmark.
